Som gammal statistiker är jag tveksam till Mark Twains komparation där statistiken är den högsta osanningen. Socialistisk retorik och journalistik är betydligt värre. Dessutom går de arm i arm. Huvuddelen av journalistkåren är långt till vänster om den förnuftiga delen av socialdemokratin.
Efter Juholts linjetal går nu drevet mot avregleringar, privatiseringar och detta unika faktum att svensken får lite mer att säga till om för egen del. D v s får behålla mer av lönen.
Privatskolorna tjänar för mycket pengar. Ändå får de mindre pengar än de kommunala och presterar bättre. Åldringsvården – där kan man äntligen välja utförare. Min gamla mamma fick nöja sig med dyr och dålig kommunal omsorg i Trollhättan. Efter bouppteckningen fanns det icke verifierade utgifter på dryga 30 000 kr. Ett privat företag kunde man stämt. Så icke en socialdemokratisk kommun. Dyra jurister avrådde mig. Detta är Juholts och vänsterjournalisternas alternativ. Här säger man inte sanningen utan förtiger och förändrar.
Svensken avskyr avregleringar. Detta har Juholt vänsterjournalisterna slagit fast. Skolans övervinster, beroende av för höga ersättningar till kommunala skolor, har antytts ovan. Privata vårdgivare med hög tillgänglighet och utmärkt vård är ett uselt enligt Juholt och vänsterjournalisterna. Om vi får relevant vård hos vår husläkare sedan många år så spelar hennes anställningsform ingen roll. Men Juholt och vänsterjournalisterna anser att vården med automatik blir bättre om landstinget betalar läkarens lön.
Ett kärt hatobjekt för dem som avskyr avregleringar är elmarknaden. Svensk el är dyr i ett europeiskt perspektiv, bland de allra högsta de facto. Tar man bort skatterna så är de svenska elpriserna bland de lägsta. Detta talar inte Juholt, kommunisterna (V), (MP) och vänsterjournalisterna om för den skattetyngda svensken. Syftet är ju att vi skall frysa och sitta i mörker. Men denna sanning förtigs och förändras. Lögnerna läggs till för allt är ju marknadens fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar