Debatter i olika svenska politiska fora är oftast ganska tråkiga. Skälen till detta är tvenne. Dels är många svenska politiker retoriskt svaga, dels utformningen av salarna. Man står i en talarstol och talar ibland till en tom sal som ofta i riksdagen. Som halvhyfsad talare vill jag gärna ha kontakt med auditoriet och känna av rektionerna. Det är stimulerande och utmanande.
I parlamentarismens hemland, Storbritannien, har man en annan ordning. För det första sitter man på var sin sida i salen med en gång emellan. Regeringsbänkarna på ena sidan och oppositionen, Her Majesty's Most Loyal Opposition, på den andra. Man sitter i en viss ordning med de tongivande längst fram och blåbären längst bak, backbenchers. Oppositionens skuggkabinett sitter mitt emot regeringen.
Talarstolar finns inte utan man talar från sin plats. Förhandlingarna leds av en talman, The Speaker of the House. Sammanträdessalen rymmer inte alla parlamentsledamöter utan man trängs längs väggarna om det är en intressant debatt. Detta innebär att man slipper tala inför en tom jättesal och att man kan leverera snabba repliker.
Måste framhålla rådssalen i Stockholms stadshus. Den är bra och med relativt korta vägar till talarstolarna. Men håller nog the Parliament som den förnämsta platsen för demokratiska samtal. Ordet parlament kommer av medeltidslatinets parlamentum som just betyder samtal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar