Namn och integration

Läste i mitt liv- och husorgan, Dagens Nyheter, om kvinnan i Linköping som nekades ett arbete p g a sitt efternamn. Hon var gift med en utlänning och bar dennes namn. Inte så ovanligt i vår kultur att kvinnan tar mannens efternamn. Denna kvinna bar därför ett utländskt efternamn och det låg henne i fatet. Företagaren sade att denne haft problem med sådana förut. Svårigheten var tydligen att hon var gift med en utländsk man.

Var en gång i tiden marknadschef på ett företag och därmed ytterst ansvarig för bl. a försäljningsorganisationen. Vi hade en sökande till en tjänst som säljare, en mycket vacker, charmig och manipulativ dame. Hon hette Andersson och fick jobbet efter att jag blivit överkörd av mina överordnade. Hon fick sparken efter ett halvår. Men har trots denna negativa erfarenhet har jag inga problem men namnet Andersson.

Olika länder och kulturer har olika seder vad avser efternamn. Min fru kommer från Peru. Hennes flicknamn var Sotelo-Valdez. Man kombinerar fadersnamnet med moderns familjenamn. Hennes namn som gift med skulle blivit Bjurström-Sotelo. Det ville inte Monica. Hon ville ta seden dit man kommer och heta Bjurström

Monicas väg in i det svenska arbetslivet var inte enkel. Hon började med att sälja glass på Stockholm Water Festival. Var springvikarie på diverse daghem. Fick ett vikariat, deltid, som sekreterare på Birka Service. Detta blev så småningom heltidsjobb, och så småningom utspann sig följande dialog mellan Monica och hennes chef: ”Du är från Colombia? Nej, från Peru! Har du någon utbildning? Ja, motsvarande en civilekonom.” Och på den vägen är det. Monica hade god hjälp av ett antal kvinnliga civilingenjörer som sett hennes förmågor. Och nu är hon en ledande inköpare på Fortum.

Integration är att kämpa, att ta seden dit man kommer och som svensk inte blockera sig. Vi har många "negrer", "zigenare" och andra konstiga människor bland våra vänner. Vi uppskattar dessa p g a deras kvaliteter – inte därför att det anses politiskt korrekt att döpa om dem. Inser att jag är utomordentligt ofin, men råkar faktiskt tycka om dem.

Visst är det enklare att seden dit man kommer än kämpa emot. Men denna kamp blir utsiktslös om man dömer hunden efter håren – inte efter dess kapacitet.

The Importance of Being Earnest

Åska och störtregn har drabbat vår vackra Fagersjö. Athos måttligt road och krävde under nattens oväder husses sällskap. Matte är, som namnet anger, favoriten vad gäller mat, men när Tor dundrar fram med sina bockar föredrar han tryggheten hos husse. Athos snusade vid mina fötter under köksbordet och jag läste en god bok under tiden som Tor körde runt, regnet strilade ner och timmarna rann undan.

A propos åskväder – min vackra fru är peruanska. Vet att det är att svära i kyrkan att tala om nationaldrag – ja, utom när det gäller svenskar och brännvin – men nog har hon ett latinskt temperament. Detta tar sig uttryck på olika sätt bl. a att hon tycker att jag är excentrisk. Ser framför mig en kuf och mumlar lite om att jag kanske i viss mån har personlighet. Hon håller delvis med och anser att jag är väldigt svensk.

Monicas påstående manar dock till viss eftertanke. Vad gör mig till excentrisk? Min siste regementschef som aktiv officer, översten Henry Magnusson – själv mycket excentrisk – tyckte att jag var född ett antal århundraden för sent och skulle passat som kondottiär.

Är jag excentrisk för att jag anser det stötande att offentliga personer uppträder i publika sammanhang som om de var på väg att rensa ogräs i trädgården? Att Sahlinskans språk stör mig? Att hon talar till oss på ett sätt som mera passar sandlådans treåringar än det offentliga samtalet? Att skolan varken bildar eller utbildar och att läroplanerna verkar ha som mål att föra oss till Neanderthalarnas stadium? I så fall är jag verkligen excentrisk och stolt över detta.

Är en sann vän av frihet och avskyr kommunism och nazism samt en hel del andra ismer. Min övertygelse är att ”politikens primat” måste brytas och att individer och familjer måste få bestämma själva över både ekonomi och barnledigheter. Att ta in (V), kommunisternas parti, i en regering är mig motbjudande. Är förvånad över att (MP) vill vara i sällskap med arvtagarna till Sovjetunionen. En av planetens värsta miljöförstörare.

Är moderat och tycker att partiets omvandling till Nya Moderaterna är välkommen. Detta har gjort att ungefär var tredje svensk är att betrakta som ”excentrisk”. I storstadsområdena många fler. ”Båd' stat och lagar oss förtrycka, vi under skatter digna ner”. En strof i Internationalen jag uppskattar för dess ”excentricitet”.

Uppskattar mycket vad en annan ”excentriker”, Charlie Weimers, skrivit i en debattartikel i Aftonbladet. Tar mig friheten att citera. ”Man har indoktrinerat svenska elever sedan 60-talet i en kultur där sociala koder och moraliskt beteende ses som småborgerligt och påtvingat. Därtill tyckte de (vänsterexperimentet med medlöpare) att Gudrun Schymans pengagrill i Almedalen var ett genialt PR-drag. Att slänga, bränna, hälla ut och slösa för att få uppmärksamhet. Om vi dessutom inte ska bindas av moraliska beteendekoder och sociala normer, så borde det rimligtvis gälla alla. Nöjesklassen, Gudrun Schyman och rödvinsvänstern hamnar i samma fåra, en motståndsficka av översitteri, verklighetsflykt och smaklöshet.”

Varför valde jag The Importance of Being Earnest som rubrik? Den engelska titeln är en lek med ord om vikten av att vara ärlig. Ett annat val kunde varit Hycklarnas afton. Nu skall jag fortsätta vara excentrisk och läsa några essäer av Stig Strömholm.

Framtidens ödesfrågor

Den 19 september står mycket på spel. Som exempelvis om vi skall ha svenska tjänsteföretag inom vård och skola eller inte. Vill vi ha förmögenhetsskatten återinförd så att vi säkerställer att de som inte drabbas av fastighetsskatt ändå tvingas flytta. Skall våra ungdomar ha en kunskapsskola där resultaten följs upp eller flumskolan.

I dag kastar sig socialdemokraterna Carin Jämtin och Dag Larsson in framtidsdebatten. Med kraft hävdas att könsneutrala toaletter är den stora frågan. Sverige kan än en gång bli framtidslandet par preference. Ingen främling behöver längre tveka. Inget velande – det är bara att kasta sig in på första bästa toalett. Urinoaren förpassas till historiens skräphög.

Får mig osökt att tänka på mannen på nattklubben som tog fel toalett och kom in på damernas. Han möttes av en upprörd kvinna som skrek: - Det är damernas! Mannen svarade: Du får väl för f-n lugna dig. Jag måste pissa först.

Överraskningar

Två överraskningar mötte mig idag. Den första var när jag lyssnade på Vinyl 107 – även kallad radio senil. Fick höra studentsången – något som är lika aktuellt för de som slutar skolan som helan går, men i alla fall. Sedan kom Thomas Bodström och berättade att var tredje som slutar skolan inte får något jobb. Han påstod att ungdomsarbetslösheten är 30 procent. Som jurist kan han naturligtvis inte räkna, men som lagvrängare göra svart till vitt. Det finns ingen 30 procentig arbetslöshet bland ungdomar. Den är hög, men minskas inte genom att det blir ännu dyrare att anställa unga människor. Bodström, född in i nomenklaturan, ger brännvinsadvokaten ett ansikte.

Nästa överraskning mötte mig med Mitt i Söderorts insändarsida. Där uttalade sig Felicia Ohly från ung vänster, f d kommunistisk ungdom, om ungdomsarbetslösheten. Vill inte bemöta vad jag anser vara kvalificerat svammel.

Vore det inte bättre om Felicia Ohly läste sin historia och insåg att hon är i sällskap med nazister och slika figurer. Tydligen även Thomas Bodström. Men vad gör man inte för makten.

Wenn jemand eine Reise tut

Och fortsättningen lyder: So kann er was verzählen. Vi har åkt runt i Tyskland och Österrike några veckor och vi gillar att bila runt i dessa länder. Tyskland är favoriten. Vi åker på landsbygden och hittar tack vare vår ADAC-karta sevärdheter och upplever det genuina Tyskland.

Min älskade Monica brukar säga att jag antagligen varit tysk i ett tidigare liv. En uppfattning som inte skulle delats av mina lärare tyska då det begav sig. Mitt standarsvar är att jag var tysk officer som stupade under slutet av september 1918.

Betraktar Tyskland som ett mycket civiliserat land. Bortsett från det 12-åriga tusenårsriket. Man är artig, hälsar, duar inte främlingar och tillåter rökning på kneipen. Tyskarna har lärt sin läxa och ser tydligt arvet från nazitiden. Rökförbudet har varit uppe i den tyska författningsdomstolen och man har konstaterat att även rökare är människor som måste skyddas från diskriminering. Ölet är alltid välsmakande, lokalt och till anständiga priser. Civiliserat.

Hitler rökte inte, han var nykterist och i princip vegetarian – vestigia terrent. Han skulle uppvakta Mannerheim på dennes 70-årsdag. En medarbetare i Hitlers stab kontaktade Mannerheim och framförde Hitlers önskan om en rökfri middag. Svaret från Mannerheim blev. ”Jag är värd och herre i mitt eget hus.” M a o Mannerheim kämpade för en liberal livssyn. Vad kämpar förbudsvännerna för?

Vi upptäcker ofta intressanta platser under våra resor. Den senaste var utanför Göttingen – Lindenhof. Vi var trötta och beredda att ta först bästa gästgiveri. Lindenhof var det första och initialt kanske inte det bästa, men nöden har ingen lag, men oj vad vi bedrog oss. Vi steg in i historien. Hotellet drevs av tvenne tämligen ålderstigna bröder vars familj hade varit gästgivare i mer än 200 år. Och där fanns historia. Efter att studenterna vid universitetet i Göttingen erövrat sina mensurärr så åkte man ut till Lindenhof, drack och gjorde sig lustiga. Man ristade in sitt namn med sin ring på fönsterglaset. Vi hittade Otto von Bismarck och Heinrich Heine på en bevarad del av fönstret. Det fanns många, många fler som förevigat sig på Lindehofs fönster. Sedan gick bröderna igång med sina berättelser om Lindenhof, Bismarck och Tyskland under Kaiser Wilhelm I och Kaiser Wilhelm II.. Vilken kväll. Kultur, historia och utmärk mat. Självklart man hade ett rökrum. Kultur och civilisation.

På hemvägen kom kulturkrocken. Övernattade i Gränna – dubbelt så dyrt och inte ens hälften så bra. Det bisarra sker vid incheckningen.

”Betala med kort? Ja, får jag dra det. Det har jag i min plånbok i bilen. Tänker inte hämta det. Om jag ser ut som jag skulle smita från notan vill ni inte ha mig som gäst. Om ni har gäster som smiter från notan vill jag inte bo här”.

En absurd diskussion. Kultur och historia är med andra ord främmande. Naturligtvis inget rökrum. Men dyrt var det.

Hur vi skall ha det bestäms den 19 september. Skall vi bli en del av kulturens Europa eller fortsätta i sossarnas kulturella mörker?

Sommarreflektioner

En tysk student skrev till en god vän som studerade i Oxford följande tänkvärda rader: ”Försvara altaret, tronen och hyddan. Men minns att altaret skall vara den Allsmäktiges fotapall och inte en hyckleriets tillflykt; att tronen aldrig får vara ett själviskhetens säte utan ha hela folkets samlade väl som sitt rättesnöre och att också den enklaste hydda är en fri mans borg.”

Detta skrevs under en annan tid och med ett annat synsätt som numera kan tyckas vara oss främmande, men vid en närmare eftertanke så kan man se det universella i det som skrevs för snart hundra år sedan.

Svenska kyrkan borde väl stå för altaret. Där finner man idag de politiskt korrekta medlöparna. Allt som luktar socialism är bra och då blir man hyckleriets tjänare och icke den Allsmäktiges fotapall. Förre ärkebiskopen förnekade i princip Gud och alltför många av prästerskapet anser Marx vara en större apostel än Paulus. K. G. Hammar var mannen som gav Babylon – den stora skökan – ett ansikte.

Tronen som den politiska makten har ersatts av demokratin. Detta är den rätta vägen. Winston Churchill skrev att demokratin är den minst dåliga av alla styrelseformer. Men det innebär att den kan missbrukas. Under socialdemokratins långa regeringsperiod har hela folkets samlade väl underordnats maktelitens själviskhet. Makteliten är SAP, LO, Hyresgäströrelsen och många andra organisationer knutna till dessa s k folkrörelser.

LO kämpar inte för att det arbetande folket skall få det bättre. Citerar från P J Anders Linder i Svenska Dagbladet. ”Utredaren Jan Edling tvingades sluta i LO på våren 2005 när han ville tala klarspråk om att sjukförsäkringen användes som A-kassa. Han tyckte att det var viktigare med aktiv näringspolitik för ekonomisk tillväxt än att slå vakt om varje utbetalning från socialförsäkringssystemet. Det tyckte inte hans chefer. Att få 80 procent av lönen när man inte arbetade var viktigare än vilken lön man skulle få 80 procent av, och där står LO kvar än i dag.”

Om LO verkligen brydde sig om det arbetande folket skulle man konstatera att Borgs jobbskatteavdrag betytt mer för undersköterskan och metallarbetaren än de senaste 10 årens avtalsrörelser. Och istället för att stödja Ohly och Sahlin så skulle man uppmana sina medlemmar att rösta på moderaterna.

Slutligen bör man betänka att också den enklaste hydda är en fri mans borg. Om man bor i Stockholm är finns ingen fri borg. Den enkla hyddan drabbas av fastighets- och förmögenhetsskatt. Med andra ord vill inte vänsterexperimentet att det skall finnas några fria män.

Några reflektioner den 1 juli 2010.