Hotet

Hämtade Viktor på dagis i måndags. Han sprang mot bilen och var lika lycklig som jag. Han hoppade in och jag kopplade honom i barnstolen då han sa: ”Pappa är en klant, det tycker han själv”. Undrade varför och fick veta att pappa kört på ett rör i Röda Hus. Pappa Jonas har fått höra detta vid upprepade tillfällen och han är måttligt road. Tror även att kostnaderna och besvären spelar en viss roll.

Men detta är mindre problem för unga familjen Bjurström. Hotet är fastighetsskatt, skatt på ”förmögna” och högre inkomstskatter. Det rör sig om ca 100 000 kr per år. Bägge är högutbildade och har goda inkomster i och för sig. Svärdotter Eva är teknologie doktor och bör, enligt mitt enkla synsätt, få en viss utdelning på sina hårda år. Samma gäller min Jonas. Och hur skall lille Viktor motiveras att slita hårt när ingenting blir kvar?

Bort gå de stilla skrida de…

Har läst att Dennis Hopper är död. För min del är Dennis Hopper skaparen av Easy Rider som är en amerikansk film från 1969 vilken han regisserade. 1969 var jag kadett på Karlberg och vi åkte motorcykel i Varbergstrakten. Vi kände oss alla som ”Easy Riders”. Och nu skall vi fira 40-årsjubileumet från vår officersexamen. Stilla skrida vi…

Frihet är det ädlaste ting

Så lyder inledningen till biskop Tomas frihetssång, vilken är en del av den s k Engelbrektsvisan. Den hyllar, som titeln anger, friheten och som en varm anhängare av friheten anser jag att den talar till oss genom seklerna.

Är ganska flitig på Facebook och hittar en och annan pärla. Som exempelvis denna. ”Äntligen konkurrensutsätts bilbesiktningen. Som jag har väntat på detta. Att få en uppsjö av reklam, välja på en hemsida, ringa runt för att boka tid och kolla av om de håller jämn kvalitet…. Äntligen blir min fritid... fylld av frihet att välja bilbesiktningsföretag! Undrar förresten om priset kommer att variera?”

Visst är det där med friheten svårt. Det är mycket enklare om storebror staten har monopol och det finns inget att välja mellan. Kommer ihåg hur det var när dåvarande Televerket tilldelade oss abonnemang. Och det fanns bara ett apotek, bara ett postverk och bara en leverantör av el. SVT stod för teveprogrammen och SR för radion. Det var enkelt och man slapp tänka – någon annan hade redan tänkt.

Anser inte att valfriheten är enkel. Anser inte att de privata radiokanalerna tillför mig någonting. Ser mindre på teve idag när jag har en uppsjö av kanaler att välja mellan. Men poängen är att jag kan välja. Vilket innebär att avstå. Det är också ett val.

Visst är det svårt att välja skola, vårdinrättning och daghem. Men valfriheten driver samhället och mänskligheten framåt. Gosplan, förkortning för ryskans Gosudarstvennij planovij komitet soveta ministrov (Sovjetiska ministerrådets statliga plankommitté) var den sovjetiska regeringens och därmed kommunistpartiets centrala ekonomiska planeringorgan. Den bestämde allt vad som skulle produceras och ställde upp mål. Resultatet var inte särskilt lysande. Skapa brister och armod var det enda den lyckades med. Men man slapp välja.

Tror på människan och dennas förmåga. Och vill avsluta med en rad ur frihetssången:
”Den frihet väl kan bära.”

Pyramidspel

Som ung man fick jag ett erbjudande om att vinna en massa vinflaskor. Skulle skicka iväg några flaskor och sedan skulle jag få lagringsproblem – som jag förstod det. Köpte några flaskor av relativt god kvalitet, man ville ju inte framstå som småsnål, och väntade på leveransen. Tyvärr uteblev denna. Jag blev några vinflaskor fattigare och en erfarenhet rikare. Detta var min första erfarenhet av pyramidspel och jag lärde mig att om man skall vara en vinnare måste man vara högt upp, i annat fall är man en förlorare.

I slutet av 50-talet utspelades den s k ATP-striden. Trenne alternativ ställdes mot varandra med olika förutsättningar för finansieringen bl. a. Tjänstepensionerna blev stridsäpplet och ledde till att koalitionen mellan socialdemokraterna och bondeförbundet, centerns tidigare namn, sprack.

Riksdagen beslöt att frågan skulle avgöras i en folkomröstning. Vid omröstningen skulle väljarna ha tre alternativ att välja mellan:

Linje 1 - allmän och obligatorisk tjänstepension som finansieras med arbetsgivaravgifter. Pensionen ska stå i relation till inkomsten under yrkeslivet och fondmedlen förvaltas av en styrelse tillsatt av staten och representanter för arbetsgivare och arbetstagare. Linje 1 stöddes av socialdemokraterna, SKP (idag vänsterpartiet) och LO.
Linje 2 - höjd folkpension med möjlighet till frivillig tilläggsförsäkring garanterad av staten. Centerpartiets förslag.
Linje 3 - arbetsmarknadens parter sluter avtal om fonder som förvaltas av företagen. Linje 3 stöddes av Högerpartiet, Folkpartiet, SAF, Sveriges Hantverks- och småindustriorganisation samt SIF.

Linje 1 vann och därmed startade pyramidspelet. Förutom att ekonomisk makt skapades i AP-fonderna, så doldes finansieringen för den enskilde genom att arbetsgivarna skulle betala. De facto skulle löntagarna tvingas betala sin tjänstepension på två sätt. Dels genom att avstå från löneökningar, dels genom inflationshöjande prisökningar. Pyramidspelets förutsättningar hade lagts fast.

Pensionerna skulle finansieras i framtiden genom arbetsgivaravgifter. AP-fonderna skulle fungera som buffert vid tillfälliga nedgångar i tillväxten och därmed minskade inbetalningar från arbetsgivarna. Kopplingen mellan den s k pensionsavgiftens storlek och egentlig avsättning till pensioner förlorades snart. Den blev en budgetregulator för den socialdemokratiska statsmakten. Detta gjordes aldrig klart för de blivande pensionärerna.

Dagen pensionärer tror att de genom sina skatter sparat ihop till sin pension. Detta är inte sant. Pyramidspelet förutsatte att kommande generationer skulle betala. Men bubblan sprack och under 90-talet kom pensionsöverenskommelsen mellan Socialdemokraterna och Alliansen. Den grundar sig på att pensionerna ska vara säkrade i fonder och oberoende av statens budget.

Förstår pensionärernas besvikelse, men de/vi blev lurade från början. Vi hade ingen egen spargris, vi hade bara ett antal pyramidspelare. Och vi är än idag beroende av att man arbetar ihop våra pensioner. Alltså arbetslinjen gäller i högsta grad för pensionärerna.

Förändring eller förbättring

Så enkelt är valet i höst enligt Mona Sahlin. En röst på vänsterexperimentet innebär förändring och en röst på Alliansen förbättring. Ett enkelt val för de flesta.

Det är tydligt att förändring börjat på alla plan. Och vänsterfalangen in (S) drar partiet in på Ohlys, han som inte längre kallar sig kommunist, planhalva. Ett tydligt exempel på detta är utrikespolitiken, där Sverige skall kräva USA:s återgång till isolationismen, alla amerikanska baser skall bort och den eviga freden infinna sig.

Det är ingen tvekan om att (V) dikterat vänsterexperimentets utrikespolitiska program. Livligt understödda av (MP):s gamla rödvinsvänster. Aspirerar Ohly på att få göra sitt intåg i Arvfurstens palats?

Andra förändringar som leder till försämringar är den störtflod av höjda skatter som kommer att skölja över oss. Skattehöjningarna innebär inte bara mindre i plånboken för medborgaren. De medför en maktförskjutning från individen till politikerna. Många politiker är långt ifrån kompetenta – särskilt inom den rödgröna sörjan finns många som man med största tvekan skulle låna ut en stege till. Och det handlar inte bara om Yvonne Ruwaida även om hon är ett mycket bra exempel.

För min del vill jag omformulera Sahlins förändring till förändring och försämring för alla utom nomenklaturan. Men det är klart – då känner Ohly sig nöjd.

Vem kan man lita på?

Diverse opinionsundersökningar visar att vänsterexperimentet har ett större eller mindre övertag gentemot Alliansen. När det gäller förtroendet för statsministern vinner Fredrik Reinfeldt över Mona Sahlin. Förtroendet för regeringen vad avser förmågan att styra landet genom den ekonomiska krisen är grundmurat. Varför ger då inte detta utslag i röstsiffrorna?

Karl Kraus, 1874 – 1936, skrev att demagogens hemlighet ligger i att göra sig lika enfaldig som massan. Där har naturligtvis Sahlin, Ohly och Wetterstrand ett övertag. För oss som tror på människan är detta inte riktigt sant.

Jag tror på förnuftet och inte på massan. Jag tror på individen och dess förmåga att fatta beslut. Därmed är Alliansen för den tänkande människan det enda alternativet. Vem kan lita på Ohly? Vem kan lita på Sahlin som övergivit kampen mot kommunismen och anser att USA skall dra sig tillbaka från världen? Vem kan lita på Wetterstrand som inte förstår de mest elementära ekonomiska frågor och lever i en fantasivärld? Vem kan man lita på?

Perspektiv

Har lekt med Viktor under eftermiddagen. Han höll igång farfar med en massa lekar. Fantasin flödade och fick farfars leklynne att slå ut i full blom. När jag njuter av Viktors kärlek och närhet så väcker det tankar. Som exempelvis att barn lever i och för stunden. Att historia, i den bemärkelse som vuxna ser det, inte existerar för Viktor, fyra och ett halvt år.

Tittar man på många väljare så intar de Viktors attityd. Man saknar historiesyn och perspektiv. Man tror på sagor – ja, inte den om att kejsaren är naken.

Socialdemokratin har formulerat den politiska historien. Enligt denna version så skapades folkhemmet av Per-Albin Hansson. Begreppet formulerades av statsvetaren Rudolf Kjellén 1910, men lånades av socialdemokratin. Tanken är sålunda stulen och man förnekar att finansieringen av folkhemmet skedde genom den industriella expansion som Sverige genomgick under perioden 1870 – 1970.

Under 50-talet genomförde socialdemokratin ett antal genomtänkta och försiktiga reformer som definitivt gynnade både folkflertalet och de välståndsskapande krafterna. Klokhet och eftertanke präglade (S), men det tog slut då man överskattade politikens roll och de sällsynt gynnsamma förutsättningar Sverige haft efter andra världskriget.

Rekordåren skapades av det enkla faktum att Europa låg i spillror 1945. Svensk industri var intakt och efterfrågan från de sönderslagna länderna enorm. Det var under den senare delen av 60-talet och det begynnande 70-talet upplagt för en gigantisk missuppfattning av svensk industris konkurrenskraft och möjligheter att hävda sig i framtiden. Eftersom politikerna främst inom (S) trodde att de skapat välståndet så ansåg man att nu skulle politiken ta över. Gunnar Sträng, en mycket överskattad politiker, ledde oss in i ett förkvävande högskattesamhälle. Man krävde från ett allt radikalare (S) ökad jämlikhet, men det man fick var jämkad ömklighet.

Under dessa år fick svensken inställningen ”hurra vad vi är bra”. Vad behöver vi bry oss om omvärlden. Vi är bäst och man såg inte att i välståndsligan passerades vi av många stater.

Historieförfalskningen lider vi av än idag. Och ger vänsterexperimentet röster. Man har glömt bort att (S) höll rent från kommunister under 50-talet. Att man inte drömde om ett modernt Blut und Boden-parti som (MP) vilket tror att världen är södermalm i Stockholm.

Saliga äro de enfaldiga ty de skola besitta världen. Och då, mitt älskade barnbarn – ve dig.

Maktskifte

Att det är val den 19 september torde knappast ha undgått någon. Många kommentarer pekar på att skillnaderna mellan Alliansen och vänsterexperimentet är små. Då har man missat det väsentliga – synen på frihet och självbestämmande.

Något hände efter valet 2006. Plötsligt tog politiken några steg tillbaka och skapade utrymme för den lilla människan. Ett steg var jobbskatteavdraget som gav ett ökat ekonomiskt utrymme för Micke och Cecilia i Farsta – hon är undersköterska och han metallarbetare. Under perioden 2006 – 2010 har de fått över 100 000 kr mer i plånboken. Ett stort ekonomiskt lyft och en ökning av parets frihet. Det är ett maktskifte.

Välfärdens kärna är vi alla överens om att den skall bevaras. Skola, vård och omsorg skall garanteras och säkerställas. Det innebär att skolan skall ge kunskaper och för att kunna genomföra detta skapa en miljö där dessa kan inhämtas. Och elevens prestationer mätas tidigt.

Vård och omsorg skall ges till dem som behöver det. Inte minst viktigt mot bakgrund av en åldrande befolkning. Välfärd är inte att den som inte önskar arbeta eller göra rätt för sig skall kunna leva på andras bekostnad.

Den 19 september står bidragslinjen mot arbetslinjen. Skall vi överlåta ansvaret för vår välfärd till mer eller mindre kompetenta politiker eller skall vi tro på individen? Skall vi ha valfrihet avseende utförare eller skall vi överlåta detta åt en planekonomi?

Såssarna går till val med tvenne partier som de facto inte litar på människan. Skall makten överlåtas åt Ohly, kallar sig numera inte kommunist, och politiker typ Yvonne Ruwaida?

Det handlar om ett maktskifte den 19 september. Skall du eller politikerna bestämma över ditt liv? Vems är makten?

… det står med brede bøge…

Var för en tid sedan i vårt södra grannland. Är mycket förtjust i Danmark som i mångt och mycket är ett mer tolerant land än vårt kära fosterland. Vi bodde på ett hotell i Sönderjylland med ett utmärkt kök. Pricken över i var jag kunde njuta en cigarr tillsammans med kaffet och konjaken i ett mycket trevligt rökrum. Detta gjorde att jag och våra vänner kunde trivas och umgås.

I Danmark finns en speciell atmosfär och då menar jag inte i första hand toleransen mot livsnjutare utan själva luften man inandas. Att Danmark är jordbruksland är otvetydigt. Att grisuppfödning är en stor och betydande näring kan i alla avseenden insupas. Men lukten från jordbruk och boskapsskötsel uppblandas med lukten av stenkolsrök.

Vet att danskarna är mycket goda affärsmän. Den bästa affären gjorde man när man fick miljöaktivisterna att stänga Barsebäck. Dessutom är Danmark en ledande producent av vindkraftverk. Slutsatserna överlåter jag åt andra att dra, men vill gärna peka på att Yvonne Ruwaida åker mycket taxi och har stora mobiltelefonräkningar.

…Vort gamle Danmark skal bestå – med hjälp av (MP)?

Det är ett yndigt land

Danmark har bättre öl och en liberal grundinställning. Beundrar detta. De är inte lika förb-t politiskt korrekta som vi, de vågar säga saker som svensken inte ens vågar tänka.

Nu åker hustru Monica och jag dit och vi kommer, bortsett från kolröken från de kraftverk som ersätter Barsebäck, att andas en klarare luft.

Det är ett yndigt land

Solidaritetens pris

Nu kan vi se priset för vad den rödgröna sörjan kallar för solidaritet. Ropen skalla – sämre för alla.

”Solidaritet (av latinets solidum, hela summan, kapitalet) innebär för kollektiv att gemensamt ta ansvar för något, inbördes gemenskap, att i egenskap av del av en grupp verka hänsynsfullt utan egenintresse för denna grupps bästa.”

Gruppen är inte landet. Gruppen är inte det arbetande folket. Gruppen definieras av Ohly & Cie.

Ropen skalla – bidrag till alla. Men vi vet att svensken i allmänhet får betala detta genom sämre privatekonomi, minskad frihet och ökat beroende av politiker av skiftande kvalitet. Är detta vad svensken i gemen önskar?

Struntpratets konsekvenser

Den första maj är struntpratets stora högtid. Parollerna ekar över glesa led att nu skall vi lösa morgondagens problem med gårdagens misslyckade verktyg.

Struntpratet, som det kolporteras av den rödgröna sörjan, har en kraft som vi ibland bortser från. Jolo var en lysande skribent och författare som jag gärna vänder åter till. I sin bok Rivna Fanor skriver om hur USA blev torrlagt, spritförbudet, trots att någon egentligen inte ville det. Citerar: ”Det är dessvärre inte ostraffat som det pratas strunt och bluddras. Till slut blir av plattitydernas och överdrifternas osaliga blandning politiska beslut och handling.”

Vi kan se många exempel på detta i svensk politik. Av kärnkraftsmotståndet fick vi två nedlagda kärnkraftverk. Till glädje för ägarna till danska kolkraftverk. Inte att förglömma att Danmark är en ledande exportör av vindkraftverk.

Klyftorna har ökat Sverige har struntpratarna sagt. Märkligt påstående i det mest nivellerade landet i världen. Kan inte förstå hur klyftorna minskar om undersköterskan och metallarbetaren får mer mindre av sin lön i plånboken. Det som struntpratarna ser som ökad jämlikhet verkar ju mera vara jämkad ömklighet.

Men struntpratet firar sina triumfer.

Att möta framtiden

Inför 200 åhörare i Sundbyberg beskrev Mona Sahlin framtiden. Han som bestämmer, Lars Ohly, numera inte beskriven som kommunist, lockade fler åhörare. Illavarslande.

C S Forester är som författare mest känd för böckerna om Hornblower. Utgivna i stora upplagor och underlag för filmer och teveserier. Den bästa boken han skrivit heter ”The General” – på svenska Generalen och utgiven på originalspråket 1936 och på svenska 1967.

Den handlar om kavalleriofficeren som blev major p g a ett lyckat anfall under boerkriget och under det stora kriget blev generallöjtnant genom omständigheternas nyckfulla spel. Det strategiska läget på västfronten var i princip olösligt – det gällde genombrott. Det taktiska och stridstekniska svårbemästrat. Generalen, hans namn var Curzon, och hans kolleger såg problemen men insåg inte. Citerar ur boken. ”De liknade en skock vildar som skulle få ut en skruv ur ett stycke trä. Eftersom de bara kände till spikar, så hade de försökt dra ut den med våld och när de misslyckats så rekommenderade man mer styrka. Att man använde mer styrka, att man skaffade effektivare tänger och skaffade hävstänger. De kunde inte ens gissa att skruven kunde avlägsnas med mycket mindre ansträngning när man vred på den.”

När man lyssnat till vänsterröran under högtidsdagen den första maj så inser man att vildarna haft sin stora stund. Här gäller det inte att skruva – här gäller det att dra. Och förlusterna kommer att bli stora, precis som när Curzon och hans kamrater skulle dra ut skruven med våld.

Spåren förskräcka och vi har tydligen ingenting lärt.