Juholt och riksdagsdebatten

Juholt i Sälen blev en praktvurpa. Lögn eller förbannad dikt undandrar sig mitt bedömande. Det går däremot inte att bortse från att han är en duktig debattör.

Vad jag saknar är det tydliga alliansalternativet. Vi är präktiga och duktiga, men var finns den klart utstakade vägen bort från DDR light? När Sjöstedt, (V) – kommunisternas parti, försöker framstå som en miljökämpe – varför påtalar man då inte realsocialismens gigantiska miljöförstöring? Varför pekar man inte på att (MP) egentligen försöker föra oss tillbaka till stenåldern? Att Sverige har en försumbar miljö- och klimatpåverkan och att mycket bara blir demonstrationspolitik?

Frågorna är många men jag saknar alliansens svar.

Funderingar som spretar

Det är tankar om värnplikten. Tycker att den allmänna värnplikten var lysande. Mitt krigskompani mobiliserade på mindre än ett dygn och dagen därpå var vapnen inskjutna och 9. skyttekompaniet på marsch.

Stockholm är en utbildningsstad och då krävs det bostäder. Det byggs ca 3 500 studentbostäder under borgerligt styre. Om någon undrar så kan jag redovisa dem. Vad jag efterlyser är alla dessa damer, oftast änkor, som hyrde ut rum. Det gick faktiskt att leva och studera med kokplatta och en säng.

Och det politiskt korrekta. Man kan inte ge ut Ture Sventon därför att man använder ett politiskt korrekt namn på en annorlunda pigmenterad människa. Och ***bollen skall vi glömma. Som Fritiof Nilsson Piraten skrev på sin tid: - Man kan inte beskriva en stoppnål utan att en cyklop känner sig kränkt.

Unga människor kan inte tolka Bellman därför att man inte har någon bildning. Anser att vi gjort oss kulturellt urarva. Men å andra sidan så är det ju funderingar som spretar.

En dag i kulturens tjänst

Kultur anses vara vänster. Den s k borgerliga kulturen är suspekt och reaktionär. Därmed så hamnar Mozart, Bellman och alla de som bär upp vårt svenska kulturarv i bakvatten. Eller som fru Sahlin så elegant uttryckte det: ”Jag har ofta fått den frågan men jag kan inte komma på vad svensk kultur är. Jag tror att det är lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana ’töntiga’ saker.”

Vi borgerliga kulturtöntar kunde idag övervara invigningen av Farsta Kulturcentrum. Ett samarbete mellan kulturförvaltningen i Stockholm, Primaskolan och Atrium Ljungberg, företaget som förvaltar Farsta Centrum. Utbudet av kultur var mycket brett. En härlig Bellmanssångare, Bengt Jonshult, en underbar indisk dansgrupp och mycket, mycket mer fanns att avnjuta. Vi kände att i Farsta har vi en identitet, en historia och något som binder ihop oss.

Vänstern, kulturbärarna par preferencé, representerades av tvenne motståndare till kultursatsningen. De borgerliga, som ser ett värde i den breda kulturen, var desto fler. Vi gladdes över att Farsta även kulturellt blir ett centrum i söderförort. Dessutom ser vi fram emot att få fira midsommar på Farsta Gård. Med minnen från Bellman, beskriven av Stig Trenter och med många deltagare med olika bakgrunder. Farsta har en kultur som vi borgerliga aktar och vördar.

En sund själ i en rund kropp

Har sett Biggest Looser på TV 4 under två kvällar. Undrat över om detta är förnedringsteve eller en möjlighet för kraftfullt överviktiga människor att hitta tillbaka till ett normalt liv. Hoppas på det senare, men är inte helt övertygad.

För inte så länge sedan åt svensken fet mat och levde sunt i övrigt. Man översköljdes inte av varierande kostråd utan åt den mat som fått generationer att överleva. Mannen ryckte in till sin värnpliktstjänstgöring där eventuell övervikt raskt togs bort på övningsfält och hinderbanor.

Idag är värnplikt och regementen borta. Självkontroll och självdisciplin har försvunnit tillsammans med dessa. Återstår Biggest Looser. Undrar om inte samhället är den största förloraren.

Oss är en frälsare född

Så har Jonas Sjöstedt blivit ny ledare för (V), kommunisternas parti. Vad har Sjöstedt att erbjuda svenskarna? Först och främst 6 timmars arbetsdag –naturligtvis med samma lön som tidigare. Vidare skall den föråldrade arbetsmarknadslagstiftning bevaras och helst skärpas. Om den fria rörligheten inom EU säger Sjöstedt: "I dag är lönedumpningen och det hänsynslösa utnyttjandet av utsatta människor en realitet på svensk arbetsmarknad". Mycket annat finns i den Sjöstedtska godispåsen och det är som vanligt någon annan som betalar.

Eftersom det är fel att bo i Stockholm i allmänhet och på Östermalm i synnerhet uttrycker Sjöstedt en stark längtan till miljonprogrammets förorter. Tror att Sjöstedt lätt kan byta bort sin innerstadslägenhet till en 2-rummare i Flemingsberg. Då hamnar dessutom utanför Stockholm.

Vänsterpartiet har hittat sin frälsare som enligt vissa kan ta väljare från (M). Socialdemokratin väntar ännu på sin messias. Juholt driver sin flock som en Moses genom öknen. En vänstervridning inom (S) medför sannolikt ytterligare tappade väljare främst i storstadsregionerna och ett fjärmande från (MP). Härliga tider, strålande tider.

Två städer

Häromdagen kunde man läsa om framtidens Stockholm som två politiker ser det. Anne-Margarethe Livh (V) och finansborgarrådet Sten Nordin. Mina tankar gick osökt till Dickens och hans roman Två städer, originaltitel: A Tale of Two Cities.

Å ena sidan Livhs kollektivistiska stad med gratis SL-kort och bilpooler i alla bostadsområden. Kollektiva boenden finns i alla stadsdelar och hyresrätterna blir fler och fler. Bromma flygplats är nedlagd, här byggs i stället 4000 nya bostäder i en helt ny stadsdel dit de boende – främst hyresgäster – kan ta sig med tvärbana. Att det inte skall bli någon förbifart är självklart när Livh formar framtiden.

Å andra sidan Sten Nordins pluralistiska storstad som är en bra stad att leva i. Nordin beskriver hur stadsdelarna Rinkeby och Tensta, som i dag har hög arbetslöshet och stort utanförskap, växer ihop med tillväxtcentrat Kista. Rent fysiskt sker det genom överdäckningar av E18.

När jag skall agitera på gator och torg är det enkelt. Vill stockholmarna leva i Livhs kollektiv eller skall man kunna andas fritt?

Bara ett barn

Det händer mycket obehagligt i vår värld. Vi har aldrig tidigare kunnat ta del av våld, naturkatastrofer och annat mänskligt elände som vi kan idag. För det mesta skärmar vi av oss med en rysning, men livet går vidare. Sannolikt en överlevnadsinstinkt.

Idag har jag genom media fått en utomordentlig obehaglig upplevelse. En lagledare hittade en frysande och gråtande pojke utanför en idrottshall i Uppsala. Pojken, i tioårsåldern från Stockholmstrakten, hade spelat i innebandyturneringen Storvreta Cup. Pappa blev så missnöjd med sonens prestationen att han tog pojkens ytterkläder och körde ifrån honom. Lagledaren ringde upp pappan som sade att "pojken hade spelat för jävla dåligt och kunde gå hem".

En gång i tiden stod det i betygsböckerna Gymnastik med lek och idrott. Nu har man avskaffat betygen och tydligen skall barnen bedömas på ett annat sätt. Som exempelvis hur man misslyckats i en lek – utifrån föräldrarnas uppfattningar. Har svårt för att förstå att detta är ett framsteg men andra och klokare och jag har väl tänkt till.

Det talades mycket om velourpappor på sin tid. Sannolikt inte det bästa alternativet för en ung pojke som sökte sin manlighet. Utvecklingen mot curlingföräldrar kan också anses tveksam. Men att man som förälder projicerar sina egna förhoppningar och misslyckanden på barnen är absurt.

Ett barn är en kärleksgåva. Ett barn en utvecklingspotential. Ett barn måste kunna lita på sin förälder. Barn skall aldrig kunna överges på grund av en förälders besvikelse.

Vill avslutningsvis citera Ferlin.

Du har tappat ditt ord och din papperslapp,
du barfotabarn i livet.
Så sitter du åter på handlarns trapp
och gråter så övergivet.

Ännu en kommunist

Vänsterpartiet räknar med Sjöstedt-effekt skriver statsvetaren Jenny Madestam. Kan Jonas Sjöstedt leva upp till de höga förväntningarna kan han och Vänsterpartiet bli livsfarligt, primärt för Socialdemokraterna men även Miljöpartiet.

När får vi en rumsren nazist i politiken?

Vilda södern

I Malmö skjuts människor till döds på öppen gata. Polisen anser att detta beror på en inflöde av illegala vapen. Detta är delvis sanningen men inte den hela. Samhället har blivit råare och våldet eskalerat. Där man för inte så många år sedan ansåg sig som segrare när motståndaren var slagen till marken så fortsätter man med sparkar mot huvudet.

Sverige har inte klarat av omställningen till ett våldsbenäget samhälle. Straffrabatter och en närmast patetisk syn på våldsverkaren som ”offret” har öppnat portarna till att en 15-åring skjuts ihjäl. Sorgligt men sant. Och våldsspiralen kräver mer knivar, knogjärn och skjutvapen. Vestigia terrent

Ett parti anpassas till det normala

Socialdemokratin genomgår en svår och mycket smärtsam kris. Väljarna flyr, förtroendet för partiledaren är uselt och när krubban är tom bits hästarna. Ylva Johansson lägger ansvaret på Juholt och Mona Sahlin beklagar att hon tvingades gå armkrok med Lars Ohly – en avdankad kommunist som grät när muren föll och kommunistdiktaturernas folk kunde göra sig fria.

Vad som utspelar sig i offentlighetens kalla ljus är att det parti som är socialdemokratin håller på att fragmenteras. Makten har varit kittet som hållit ihop detta spretiga konglomerat av åsikter. Så länge makten, utnämningsmakten mm, var i partiets händer kunde de flesta få en befattning och ett arvode eller en lön. Margareta Winberg kunde skickas iväg till Brasilia som ambassadör och den lätt förvirrade idealisten bli kyrkvärd.

Socialdemokratin hade en helhetssyn på politiken som i viss mån påminde om SED:s. Tysklands socialistiska enhetsparti (Sozialistische Einheitspartei Deutschlands, förkortat SED) var det statsbärande partiet i Östtyskland. Socialdemokratins strävan var att framstå som statsbärande och regeringsfähigt per préference. Fackföreningsrörelsen var, och är, socialdemokratisk, Unga Örnar skulle forma framtidens pionjärer och Hyresgäströrelsen stötta en kollektivistisk syn på boendet. Man skulle handla i Konsum och begravas av Fonus. Eller som det stod i sonens skolböcker under 70-talet. Mamma var kassörska i Konsum och pappa jobbade i kommunen.

Efter att tvingats vara i opposition under två mandatperioder börjar denna himlakropp tränga in i atmosfären. D v s den luft vi alla andas. Precis som meteoriten splittras i jordens atmosfär händer samma sak med socialdemokratin. Vänsterfalanger, stockholmsdito och många fler kommer att ge sitt välkomna bidrag till att SAP blir ett parti som alla andra. Detta mår Sverige och demokratin bra. Inga fler statsbärande partier.

Socialdemokratin och demokratin

Hämtar följande från Svenska Dagbladet. ”Stödet för Socialdemokraterna fortsätter att falla och når i Svensk väljaropinions mätning, 2012 års första, bara 25,3 procent av väljarstödet. Det är ett tapp på 1,2 procentenheter sedan den förra mätningen.”

Socialdemokraterna har tappat röster alltsedan valet 2010. Det finns ett antal gråterskor som anser att detta tapp i väljarstöd för socialdemokraterna är ett hot mot demokratin. Enligt mitt synsätt var den socialdemokratiska dominansen under de senaste 50 åren det verkliga hotet mot demokratin. När jag började som fritidspolitiker var demokrati lika med socialdemokrati. Allt annat var otänkbart. Man var en mänsklighetens fiende – sossarna var de godas förkämpar. För en humanist och tänkande August svårt att förstå –men så var det.

Som en sann demokrat gläds jag över att den socialdemokratiska hegemonin går mot sitt slut. Att människan återfår sin egenmakt och vi kanske kan ana att envar är sin egen lyckas smed. Låt oss slippa socialdemokratins nostalgiska strävan efter DDR-light. Om kaos är granne med Gud så är vänstern granne med helvetet.