En efterhängsen infektion

Gårdagen vigdes inte åt några funderingar. Inte heller kunde jag delta i Fagersjödagen – en besvikelse. Skälet är en otroligt envis ”förkylning” som fått mig att nästa hosta upp lungorna. Febern kommer och går och min kloka Monicas tjat består. Sök läkare! I morgon skall detta ske.

När man varit infekterad under dryga fyra veckor så blir man en smula konfunderad över vad som händer runt omkring ens person. En för det mesta stiff upperlip blir helt plötsligt en smula slokande.

Är en stor beundrare av Churchill. Han skrev om en kavallerichock han upplevt i sin ungdom. Citerar: ”En kavallerichock är ganska lik vardagslivet. Så länge man sitter säkert i sadeln och har kontroll över hästen och är ordentligt beväpnad, lämnar en fienden mest i fred. Men så fort foten glidit ur stigbygeln eller man tappar tyglarna eller något av sina vapen eller såras, eller hästen såras, då kommer det ögonblick då från alla håll fienden störtar sig över en.” Jolo kommenterar det på följande sätt: ”En idyllisk syn på striden och en bitter syn på livet.”

Den judiska kulturgärningen i ett Centraleuropeiskt perspektiv

Skrev i min förra blogg om Joseph Roth och hans vackert vemodiga roman Radetzkymarschen. Detta mot bakgrund av att nationalsocialismen i grunden förstörde en stor del av det centraleuropeiska kulturarv som bars fram av judar.

För den som vill veta mer om kulturen i det gamla Wien och andra centraleuropeiska metropoler är Daniel Hjort en utmärkt guide. Han skriver om udda personligheter som har funnits runt kafébord i Prag eller om sådana som Albert Langen, vilken startade den satiriska tidskriften Simplicissimus. I Hjorts böcker finns ett rikt galleri av konstnärer och författare. Inte minst hittar man ett antal judar. Läs gärna antologin Kaféliv där ett urval författare beskriver ett svunnet kulturliv. Hjorts kommentarer är mycket läsvärda.

Även i vetenskapliga sammanhang har judarna hävdat sig. Mellan 1901 och 1939 fick 21 judiska forskare Nobelpris. För den aktuella perioden var 30 procent av de tyska nobelpristagarna av judisk härkomst. Andelen judar av befolkningen i Tyskland var ca 1 procent.

Med hänsyn tagen till min elakartade hosta borde jag kanske funderat över Thomas Manns Bergtagen – der Zauberberg, men det får bli en annan gång.

Hitlers första krig

Har avslutat boken Hitlers första krig skriven av Thomas Weber, professor i europeisk och internationell historia vid universitetet i Aberdeen. Propagandan försökte göra Hitler till en skyttegravskrigets hjälte. Denna historia förvisar författaren till myternas värld. Visserligen dekorerades vicekorpralen Hitler med järnkorset av första klassen, men detta hängde sannolikt samman med Hitlers tjänstgöring i regementsstaben. Den officer som troligen föreslog Hitler till denna förnämliga utmärkelse var jude. En historiens ironi.

Hitler var 1914 österrikisk medborgare. Han hade dragit sig undan värnplikten i hemlandet och befann sig vid krigsutbrottet i München. Det finns en berömd bild från Odeonplatz i den Bayerska huvudstaden där Hitler en entusiastisk Hitler kan skymtas i folkmassan. Bilden togs f ö av Hitlers hovfotograf Hoffman. Några dagar senare anmälde han sig som krigsfrivillig och placerades i Regiment List, RIR 16, där RIR står för reservinfanteriregemente. Regementet kämpade under hela kriget på västfronten.

Weber har inte slarvat ifrån sig. Han gått till bayerska krigsarkiv, läst rapporter, dagböcker och mycket annat. Och Hitlers hjältegloria hamnar på sned. Hitler var under större delen av kriget på relativt säkert avstånd från skyttegravarna. Weber leder i bevis att Hitlers två tilldelade järnkors snarare gavs till en svassande underlydande än till en hjältemodig frontsoldat. Hitler hävdade med emfas att han var en produkt av det första världskriget – den enkle soldaten som fann sanningen i skyttegravarnas Kameradschaft som sen blev nationalsocialisternas Volksgemeinschaft. Detta vederläggs effektivt av Weber. Hitler uppträdde med röd armbindel under tumulten i München 1919. Han radikaliserades efter kriget och revolutionen i Tyskland och under det efterföljande politiska kaoset.

Hitlers andra krig kostade ca 60 miljoner människor livet och lade stora delar av Centraleuropa i ruiner. Som Ernst Jünger skrev 1943 – Tysklands medeltid har försvunnit. Förintelsen var den fasansfulla följden av Hitlers patologiska antisemitism. Auschwitz, Majdanek, Belzec, Sobibor och Treblinka är namn på platser av ofattbar ondska. Utrotningen av judar i industriell skala ägde rum i ett skede av andra världskriget när Tysklands resurser var hårt ansträngda. Att då genomföra förintelsen var direkt kontraproduktivt. Hitler styrdes av sitt hat - inte sitt förnuft.

Vad som tyvärr hamnar i skymundan för den bestialiska masslakten var att den judiska kulturen försvann från Europa. Avser kultur i vid bemärkelse. Wien och Berlin hade författare, skådespelare, regissörer, tidningsmän m fl. som tillhörde den absoluta eliten inom respektive område. Dessa fördrevs i bästa fall. Den kanske vackraste romanen om det döende Österrike-Ungern, dubbelmonarkin, heter Radetzkymarschen. Författaren är Joseph Roth – jude. Denne var en varm vän av den österrikisk-ungerska statsbildningen. Roth ansåg att denna Habsburgska inrättning genom sin multietniska karaktär garanterade utsatta folkgruppers, till exempel judars, rättigheter.

Hitlers första krig rekommenderas till läsning.

Olika perspektiv

Vi vet nu att jobbskatteavdraget ännu inte gett några nya jobb, trots kostnader på 290 miljarder kronor hittills, skriver riksdagsmannen Leif Pagrotsky (S) i sin krönika i GP. Notera formuleringen kostnader. Som jag uppfattar det anser Pagrotsky att Monicas skattelättnader är en kostnad. Att min hustru får behålla sin lön anser socialdemokraterna är en kostnad. Befängt!

Skattefridagen inföll i år den 20 juli i år samma datum som för fyrtio år sedan – 1971. Pagrotsky anser att inkomsterna är statens och kommunens egendom – inte den enskildes egendom. Min lön är det jag slitit ihop – inte något som Pagrotsky och hans gelikar skall disponera efter eget godtycke.

För min del handlar det om friheten. För Pagrotsky handlar det om den tvingande och konfiskerande socialismen. En sann anhängare till Honeckers SED. Vi som önskar och hyllar friheten tar tacksamt emot Pagrotskys tankar.

En förkyld mans funderingar efter ett styrelsemöte

Bellman kände livet och därmed också mannens förbannelse – förkylningen. Älskade hustrun har en annan syn på denna farsot som slår ut maken och gör honom till ett offer, inte bara för feber utan också för självömkan, vilket tvingar makan, inte bara att axla Florence Nightingales roll, utan dessutom ta del av ett ofattbart lidande. Citerar från Fredmans epistel n: o 30.

Drick ur ditt glas, se döden på dig väntar,
slipar sitt svärd och vid din tröskel står.
Bliv ej förskräckt, han blott på gravdörn gläntar,
lår den igen, kanske än på ett år.

Trots dessa farhågor om den snara hädanfärden ledde jag som ordförande ett styrelsemöte denna afton. Och jag är glad för att gjorde det. När en lokal förening som vår träffas är det stort som smått som är på tapeten. Det handlar om reaktioner på barnhemsbarnens upplevelser och hur dessa bemötts. Om otryggheten som man kan känna vid kvällspromenader om man inte har Athos som följeslagare. Hur skall den missnöjde moderatväljare bemötas som anser föreningen svikit sina vallöften och inte accepterar föreningens svar på brev.

Det är detta som är den politiska vardagen för en moderat förening i Farsta. Och en underbar utmaning tillsammans med lojala kamrater.

En lördag i Farsta Centrum

Har hostat och hackat i dryga tre veckor. Men likt förbannat står man i Farsta C på lördagen och delar ut flygblad. Dumhet eller annat – välj själva. Men lik förbannat var vi några som spred evangelium. Förfäras ej du lilla hop - inledningsraden på "Gustaf Adolfs fältpsalm", blev vårt motto.

Fick en diskussion med en av våra väljare. Han var inte en anhängare de nya moderaterna för han ansåg att vi var för mycket ”mitten”. Ett intressant samtal då han missat att den s.k. skattefridagen inföll den 20 juli i år, senast var det 1971. Han hade heller inte noterat att Stockholm är världsledande inom innovation, hälsa och säkerhet enligt en studie från PwC och Partnership for New York City.

När han sedan fick reda på att Micke, metallarbetare, och Cecilia, undersköterska, som bor i Farsta kunna spara, investera eller konsumera för mer än 120 000 kr sedan 2006 så skildes vi under ömsesidiga hedersbetygelser.

Den 11 september 2011

En dag som vi alla kommer att minnas. Då var jag i Farsta Gymnasium och många av de som sedan gett Sverigedemokraterna vind i seglen jublade. Många med rötterna i mellanöstern visade V-tecken. Var ledsen, sårad och mycket bekymrad över framtiden särskilt som en improviserad minneshögtid stördes av dessa element.

Låt oss tänka på de offer som skördades. Låt oss tänka på alla de inskränkningar för oss vanliga människor som följde av terrorattackerna. Den 11 september 2011 minskade vår frihet och vår rörlighet. Detta datum gav oss de radikala islamisterna islamofobin.

SAAB

SAAB ligger mig varmt om hjärtat av flera skäl. Som Trollhättebo finns det många bindningar till företaget med allt vad det betytt för bygden. Stoltheten man kände som yngling över rallyframgångarna med ”Karlsson på taket” som en de bästa. Har haft några SAAB: ar under resans gång och de har varit trevliga och bra bilar – ännu ett skäl till en känslomässig bindning.

Problemet är, som jag förstått det, är att SAAB aldrig visat något annat än röda siffror. SAAB har haft en innovativ teknik och gått före andra bilföretag i många avseenden. Men vad hjälper det när det inte blir lönsamt för uppfinnaren.

Victor Muller anses tydligen som den räddande ängeln. Kan inte förstå varför, för i mina ögon framstår han som en äventyrare som börjat sin karriär med kontoret på fickan. Konkursexperten Rolf Åbjörnsson förstår inte varför vederbörande kan hållas under armarna av fackliga organisationer och hårt ansatta leverantörer. Han säger: ”Ut med Victor Muller. I Holland vill de inte ens ta i den här killen med tång.”

SAAB-affären kommer att få politiska konsekvenser. Aftonbladets ledarskribent fastslår att Olofssons "ointresse" för Saab och svensk fordonsindustri är "monumentalt". Sossarna laddar för att skylla den oundvikliga konkursen på Alliansen.

Man bör emellertid komma ihåg att försöken att rädda olönsamma företag har kostat svenskarna otroliga pengar. Ta varven till exempel. Kommer ihåg från seglingar i Bohuslän alla dessa osäljbara fartyg som låg ankrade i fjordarna i väntan på köpare som aldrig kom. Spåren förskräcka eller för att reta mina röda läsare – vestigia terrent.

Det finns ytterligare ett sentimentalt skäl för mig. Ett sommarlov jobbade jag på SAAB:s plåtlina. D v s den första delen av det löpande bandet. En nyttig erfarenhet i många stycken.

En bild är hämtad från GP.

En fritidspolitikers dagbok efter möte i stadbyggnadsnämnden

Lätt att fastna i fritidspolitikerns vardagliga slit. Det är massor med papper som skall läsas. Det handlar om väsentliga saker som för den enskilde är mycket viktigt. Får vi balkongen, altanen mm.

Varje gång försöker vi fatta beslut som är vettiga. Detta är ett uppdrag som gör mig ödmjuk. Som när man lyssnar på handikapporganisationernas synpunkter på den nya slussen. Hur skall dessa kunna omsättas i praktiken. Vi är lyhörda därför att ingen vet sitt öde mer än att vi alla skall bli äldre. Vi är lyhörda och ödmjuka därför att alla kan bli handikappade.

För dem som väntar på de mer aggressiva funderingarna från Farsta kan jag trösta mina läsare med att nästa inträngande analys kommer att ägnas åt den svenska kyrkan och dess stöd åt överhetsstaten och hur man ersatte Jesus med Lenin

Polisnämnd den 7 september 2011

Ett uppdrag av vikt är polisnämnden i Söderort. Vi får gedigna genomgångar av ansvariga befäl och vår förståelse för polisverksamheten ökar i takt med kunskaperna. Detta innebär inte att allt är värt att tas ad notam. Exempelvis antalet blåsningar versus antalet åtalade rattfyllerister.

Antalet anmälningar i Söderorts polisdistrikt har ökat med 21 %. Bekymmersamt. Antalet anmälningar om skadegörelse, läs klotter, är dryga 8 000. Och Tomas Rudin välsignar skadegörelsen och fördömer moderaternas motstånd. Betänkligt.

Närpolischefen i Skärholmen höll en bra föredragning om brottsförebyggande åtgärder. Han framhöll kopplingen mellan klotter, nedskräpning, skadegörelse och brottslighet. (M):s motstånd mot (S) skadegörelsepolitik är brottsbekämpande.

Döm om min förvåning när jag på hemväg från polisnämndens möte kunde se praktiskt polisarbete. Magelungsvägen var avspärrad av polispatruller i båda riktningarna. Undrar vad som hänt. Skall åka "blåljus" någon kväll.

Parkeringstalen

Ett kärt ämne i både stadsbyggnads- och stadsdelsnämnd är parkeringstalen, d v s hur många parkeringsplatser som skall finnas i anslutning till nybyggen. Dessa är ofta mycket snålt tilltagna särskilt om det finns en tunnelbanestation i närheten. Man verkar utgå från att människor inte äger bil eller har användning av en sådan.

I söderförort används ofta p-talet 0,65, vilket innebär att bara varannan lägenhetsinnehavare skall ha en bil. Detta tyder på en förbluffande brist på kunskap om hur vi lever i dessa områden. Vi storhandlar med jämna mellanrum, kompletteringsinköp sker i närbutiken. Barnfamiljer kör sina barn till träning och andra aktiviteter. De skall skjutsas till och från daghem och skolor – behoven är många och stora. Och tiden är en bristvara. Även de lite äldre är i behov av bil för att kunna få vardagen att fungera.

I Fagersjö lever vi med p-talet 0,65 och Familjebostäder har löst problemet med brist på parkeringar på detta sätt.

Att vara fritidspolitiker

En utbredd missuppfattning är att politiker är maktmänniskor. Råkar vara en som ägnar en stor del av min fritid åt politiken - fritidspoliker. Skulle jag till äventyrs vara en maktmänniska så skulle jag nog inte ta denna bana. Fritidspolitiken är en räcka av möten, en brevskörd som nästan får brevbärarna att gå i strejk och en mailbrevlåda som fylls av diverse mer eller mindre viktiga e-postmeddelanden. Dessutom blir man inte rik på kuppen. Om man varit en kunnig frimärkssamlare hade det säkert varit mer lönsamt.

Men fritidspolitiken har sin sällsynta charm. Att sitta i byggnadsdelegationen och fundera över balkonger, tillbyggnader och annat som är betydelsefullt för den enskilde är viktigt. Det kräver en stunds eftertanke. Och ibland funderar jag över en av Olaus Magni domarregler – högsta rätt är högsta orätt.

Morgondagen är vigd åt Polisnämnden. Även där finns det saker att fundera över som fritidspolitiker. Det finns ett mål att Söderortspolisen skall genomföra ett visst antal ”blåsningar”. Sedan man verkställt dessa kolliderar detta mot målet att man skall ha ett visst antal lagförda rattfyllerister. Man blåser i tillräcklig omfattning, men det saknas rattfyllerister. För en fritidspolitiker är detta positivt – man är nyktrare i trafiken. För poliserna är det ett misslyckande.

Det finns mycket att tänka på och vi fyller nog vår uppgift.

Möte i stadsbyggnadsnämndens alliansgrupp den 5 september 2011

Låter inte särskilt upphetsande. Ett antal fritidspolitiker som träffas och utbyter synpunkter varvid oppositionen skalla tvålas till med de mest vassa formuleringarna. Inget kan vara mer fel.

Man skall komma överens om hur hus skall utformas och Stockholm växa fram. Som exempelvis när ett förslag på hus presenterades där kommentarerna växlade mellan DDR-arkitektur, uppbyggnaden efter andra världskrigets bombningar eller en containerhamn i Hamburg. Bakläxa för arkitekten.

Kan vi forma promenadstaden om vi inte bevarar affärslokaler i gatuplanet? Kan en vacker fasad i innerstaden förvanskas genom att man tillåts bygga balkonger i korrugerad plåt?

Detta försöker vi från olika stadsdelar att fundera över och förhoppningsvis ha kloka funderingar över. Hur skall Fagersjöborna få parkeringsplatser till sina bilar?

Ett mycket spännande uppdrag som jag känner respekt för och en stor tacksamhet över att jag kan vara med på ett litet hörn i dessa stora skeenden. Att påverka vår framtid!

Söndag i Fagersjö

Har ätit en fläskstek med en sås bestående av Karl Johan och smörsopp. Underbart! Vi är ju så borgerliga att vi äter stek på söndagarna. Friden lägrar sig över vårt hem och vi avnjuter vår söndagsmiddag i matsalen. Athos får en liten extrabit i form av något jättegott. Vi är båda intresserade av samhällsfrågor varför sådana ventileras ofta och gärna över middagsbordet.


Vi har läst att om alla attackerna mot Sverigedemokraterna – motbjudande ur ett demokratiskt perspektiv, men kommunisterna läs realsocialisterna, går däremot fria. Var finns demokratins försvarare när det gäller Sverigedemokraterna?

Nu är det ju så att i vi i vår familj har en s.k. svartskalle och en blond man. Till yttermera visso har vi ett antal vänner och bekanta med skiftande hår- och hudfärg som har synpunkter på invandringspolitiken som skulle få Jimmy Åkesson att framstå som ultraliberal i dessa frågor.

Hot och våld mot SD-medlemmar som har polisanmälts. Hos Frida Grundström i Gnesta hällde någon in brännbar vätska genom brevinkastet - och tände på. I Eskilstuna sprejades Therese Borgs husfasad ner med orden: "Här bor rasisten Therese Borg”. I slutet av augusti misshandlades Mikael Valtersson, partiets kanslichef vid riksdagskansliet, när ungdomsorganisation SDU höll torgmöte i Norrköping. Issa, som stod på femte plats på Sverigedemokraternas valsedel för östra Göteborg, knivskars svårt förra året i en axel, ena benet, ryggen och handen.

Detta är vänsterns syn på demokrati 2101. Realsocialisterna kan husera fritt trots att de har en bakgrund som får en normal Sverigedemokrat att framstå som en ljusets riddarvakt. Var finns vi som skall slå vakt om demokratin när det handlar om ett parti som har 20 platser i riksdagen? När fördömer vi våldsverkarna?

Viktor och Tom

Har varit på Ön idag. Ja, det är ju så man kallar Lidingö. Där bor mina älskade barnbarn Viktor och Tom. Viktor fyllde 6 år den sista augusti, varför Tante Monica, hennes officiella titel i dessa sammanhang, och farfar åkte ut med presenter.

Sonen och jag brukar ha mycket bra samtal. Vi utbyter tankar och han berättar om sina vedermödor som VD och allt vad detta innebär. Idag diskuterade vi bl. a problemen med att rekrytera nya medarbetare. Sonen ansåg att de allra flesta han intervjuat var helt utan personlighet. Man hade ingen egen åsikt utan höll sig till det man trodde var den optimala sanningen. Sonen, Vd:n, söker personligheter inte, som han sade, politiskt korrekta kloner. ”Sådana kan ju för f-n inte skapa något nytt. De kommer bara att anpassa sig till de andra fiskarna i karpdammen. Vad tillför dessa?”

Sonen var en smula bitter idag. Förra veckan hade han träffat sin gamle barndomsvän från Sjömarken. Denne är informationsdirektör och har lyckats väl i livet. Som så ofta här i livet när män mitt i karriären träffas vill man gärna framhålla sina egna framgångar. Vem tjänar mest pengar, vem är den som är mest lyckad.

Familjerna skulle ev. hyra ett hus tillsammans nästa sommar. Då kom man att diskutera om det skulle vara pool och tennisbana som tillbehör. Informationsdirektören hade ett förslag med ett hus som hade ”finnish pool”. Den följande diskussionen visade att informationsdirektören menade en infinity pool. Så kan det gå. Sonen som driver företag och är delägare i ett antal andra uttryckte det på följande sätt. Att vara informationschef är bara att servera kaffe till journalister och hålla media på gått humör. Men han är en cyniker.

Tillbaka till Viktor och Tom från pappa Jonas funderingar. Viktor börjar utveckla en egen personlighet. Han är nyfiken och söker svar på en mängd olika frågor. Han börjar så sakteligen inse att han är en unik individ. Det finns bara en Viktor. Att vara unik och personlig innebär att man blir kontroversiell. Hoppas att min Viktor har modet och kraften att simma motströms. Detta är farfars credo.

Vill skicka några rader till Viktor och Tom. Det är Fröding som för pennan.

”Han drack en klunk och nickade åt oss
och tände så på nytt en papyross
och gjorde sen sin bästa kapriol
och stod på huvudet och grät och gol.”

Vems är ansvaret?

Farsta har haft sina ”smällare” i Sköndal. Om inte de elaka borgarna stängt en fritidsgård hade detta inte hänt. Alltså det s.k. allmänna bär ansvaret.

Var finns föräldrarna? Vilket ansvar har dessa?

Möte i stadsdelsnämnden

Denna afton har ägnats åt stadsdelsnämnden i Farsta. Denna är vår kommunala nämnd i ett stadsdelsområde med drygt 45 000 invånare. Fagersjö, Farsta, Farstanäset, Farsta Strand, Gubbängen, Hökarängen, Larsboda, Sköndal, Svedmyra och Tallkrogen är stadsdelar i området. Om man jämför Farsta med exempelvis Trelleborgs kommun så är Farsta större.

Lokala frågor är på tapeten och det dyker upp intresserade medborgare på våra öppna möten. Om dessa är representativa för majoriteten eller inte är jag inte så säker på, men de får möjlighet att torgföra sina åsikter inför nämnden.

De politiska diskussionerna kan bli ibland mycket livliga i nämnden. Som mina bloggläsare har märkt är jag inte den som skräder orden. En egenskap som jag delar med vår ordförande Birgitta Holm. Inser att jag mot denna bakgrund anses kontroversiell. Skall man våga stå för något – om än något elakt formulerat – eller bara glida med?

I en stadsdelsnämnd anser jag att man är en representant för vårt moderata parti och om man inte kan ta striden eller stå upp för oss är man kanske inte den ultimata företrädaren. Vägen dit är lång och beströdd med tistlar. Alla måste vi kämpa och stå upp rakryggade och våga ta striden. Även om man anses obekväm och kontroversiell.

Slutsatser efter ett möte i stadsdelsnämnden den 1 september 2011.