En kort månad

Skriver den sista februari – årets kortaste månad är snart slut. En gång i tiden var februari årets sista månad. Namnet är hämtat från den etruskiske guden Februus. Den kallades i bondesamhället för göjemånad.

Månaden är bra för många svenskar just för att den är så kort. De flesta har ju för lite lön och för mycket månad. Det innebär att barnfamiljen inte kan köpa nya kläder förrän lönen kommit. Om bilen går sönder får verkstadsbesöket vänta – lönen slut och inget reservkapital. Det är verkligheten för svensken i gemen.

Flertalet tittar på vad som betalas ut och funderar inte på vad som man egentligen hade för lön – bruttolönen. Om man utgår från den enkla sanningen att lönen, bruttolönen, är min egendom så är skatten den allra största utgiften. Skattesänkningar ger således större utrymme för familjer och individer. Jobbskatteavdraget ger kortare månader. Likaså sänkta kommunal- och landstingsskatter. De senare slår hårdast mot dem som har lägst inkomster. Sänks dessa så blir månaderna både kortare och ljusare.

Kanske något att tänka på innan vi skänker bort vår röst på Sahlin och Ohly och andra i nomenklaturan. För vi ger dem inte bara vår röst – vi ger dem vår lön. Och månaderna blir allt längre och allt mörkare.

HSB

På Göran Perssons tid betydde HSB han som bestämmer. Om vänsterexperimentet vinner valet får vi genosse Ohly som minister. Mannen som inte förstått att muren är riven. Med Ohly betyder HSB Haupt-Sicherheit-Beauftrager. Ett viktigt uppdrag i östtyskland.

Credo

Vill gärna framhålla att Birgitta Holms och min blogg finns på Politometern. Det äro vi båda stolta över. Vill för den sakens skull förtydliga min inställning till livet i allmänhet och det politiska i synnerhet

Moderat, konservativ och allmänt kritisk till mycket i vårt samhälle. Anser att en lätt cynism kläder en gammal moderat, så jag försöker hålla denna fana högt. De flesta anser cynikern som känslokall och illusionslös. Detta är inte korrekt då termen ytterst härstammar ifrån den kyniska skolan i antikens Grekland vilken inte förespråkade känslokyla utan oberoende och självbehärskning. Den mest kända cynikern var Diogenes från Sinope.

Visst är det sant att en cyniker ibland undrar när han känner blomdoft var liket finns. Den dubbelmoral som många politiskt korrekta frossar i kan ge många exempel på hur man försöker dölja liklukten. Kapten Klänning, den kände polischefen, som slogs för kvinnors rätt och barnens skydd mot sexuella övergrepp. Idag häktad och misstänkt för våldtäkt, koppleri och övergrepp mot en 14-årig flicka.

Vänskapsförbundets Sverige – DDR ordförande Stellan Arvidson, socialdemokratisk riksdagsman, som förnekade så sent som 1989 att det fanns politiska fångar i östtyskland. Jan Myrdal som än i denna dag försvarar Pol Pot och hans mördare.

Malmös ledande socialdemokratiske politiker Illmar Reepalu som snubblar på orden när det gäller den ökande antisemitismen i rikets tredje stad. Listan kan göras lång, men jag stannar där. Därför behövs cynikern – med framför allt oberoende och självständigt tänkande som ledstjärnor. Vi är aldrig populära då vi oftast vägrar att yla med vargarna. Vår strävan är att avslöja ulvarna i fårakläder. Detta är mitt credo.

Gengångare

Valborgsmässoafton 1945 tog Adolf Hitler sitt liv. Hans blivande Germania var en ruinhög. Kriget var förlorat och det 1 000-åriga riket rykande ruiner med svältande människor. Drömmen om världsherravälde var krossad.

Hitler hade också andra drömmar. En av dem förverkligade han nästan – att utrota judarna. När bilderna från koncentrations- och utrotningslägren presenterades för omvärlden så trodde de flesta inte sina ögon. Många av dem som skrattat åt Albert Engströms kroknästa klädjudar satte skrattet i halsen när de mötte Auschwitz verklighet. Antisemitismen troddes vara försvunnen för varje anständig människa.

Sionismen växte fram under 1800-talet som en reaktion mot den ökande antisemitismen i Europa. Den intellektuella basen för sionismen blev Theodor Herzls bok Der Judenstaat, utgiven år 1896. Där väcktes tanken på den judiska staten – Eretz Yisrael.

Den första sionistiska världskongressen sammanträdde 1897 i Basel. I det så kallade Baselprogrammet slogs fast att målet för sionismen skulle vara att skapa "ett genom offentlig rätt garanterat hem i Palestina". När staten Israel utropades den 14 maj 1948 hade sionismens utopi realiserats.

Med en stor invandring från mellanöstern har de stämningar och uppfattningar som finns i området också kommit till vårt land. I denna blandning finns antisemitism och antisionism. Detta ställer oss inför nya utmaningar. Israels politik kan verkligen diskuteras i mångt och mycket, men det är viktigt att hålla rågången klar mellan kritik av Israelisk politik och antisemitism.

Därför väcker det olust när Malmös ledande socialdemokratiske politiker Illmar Reepalu börjar snubbla på orden. Han har uttalat sig på ett milt utryckt tveksamt sätt i en intervju i Skånska Dagbladet. Han säger bl. a att det har inte förekommit några attacker mot judar och om judar här vill flytta till Israel är det ingen angelägenhet för Malmö. Sunday Telegraph har noterat vad Malmös starke man sagt och har gjort ett internationellt uppmärksammat reportage från Malmö. Reepalu står fast – vill judar flytta från Malmö så är det deras angelägenhet. Den judiska församlingen har inte tagit avstånd från Israel.

Det är tyvärr så att judar år 2010, 65 år efter Hitlers död, trakasseras, misshandlas och tvingas packa sina väskor – i Malmö. Ekon ur det förflutna hörs och de bär med sig ljudet av krossat glas.

Den raka vägen

Det finns vissa axiomatiska sanningar. Som att den rakaste vägen är den kortaste vägen mellan två punkter. En annan är att den dummaste vägen mellan tvenne punkter kallas orientering. Efter denna vinter kan man säga att den snabbaste vägen till akuten är odubbad.

Den raka och snabba vägen in i fattigdom och elände heter vänsterexperimentet. Hur får man människor att välja bort bidragen om det är obekvämt och icke lönsamt att arbeta? Varför anses man högavlönad om man tjänar 20 000 kr per månad? Varför skall man bestraffas om man utbildat sig? Är man högavlönad om man är undersköterska eller metallarbetare? Skall pensionärsparet behöva betala förmögenhetsskatt på sin villa?

Men det är klart. Om man köper sin ”Toblerone” på vår bekostnad så kanske det är svårt att förstå hur vi övriga ”höginkomsttagare” har det. Det är också en väg – nomenklaturans väg. Men för oss som inte tycker det är häftigt att betala nästan hela lönen i skatt är detta en knölig väg.

Konstituerande styrelsemöte

Måndagen den 22 hade Farstamoderaterna konstituerande styrelsemöte i Stadshuset. Vår fantastiska Birgitta Holm hade ordnat plats i moderaternas sammanträdesrum. Vi kände starkt traditionen. Det blev kassör och sekreterare, valledare och utbildningsansvarig, representant i MKF och festfixare och mycket mer.

Till allas glädje dök vår förbundsordförande Sten Nordin upp. Vi blev smickrade och gläds över att man uppmärksammar oss i de södra förorterna. Ty vinner vi dessa vinner vi Stockholm. Och vinner vi Stockholm så vinner vi landet.

Farstamoderaternas ledstjärnor när det gäller valet blir

 Behålla våra gamla medlemmar och sympatisörer och få dessa att gå och rösta.
 Få de som röstade på oss 2006 att välja moderaterna igen
 Vinna nya röster i Farsta

Medlemmar är det som bär upp verksamheten och vi kommer att sätta dessa fokus genom att

 Engagera medlemmarna i valrörelsen
 Värva nya
 Få medlemmarna att ta del i möten och sociala aktiviteter

Och sedan skall vi ha roligt. Glada miner är säljande. Gott humör smittar och får väljarna att känna att här är ett vinnande lag. För det är vi ju.

Sedan har vi fått en Facebookgrupp som heter Farstamoderaterna. Birgitta igen.

Nyvalde ordföranden börjar förstå de all annat än diskreta antydningarna från söta frun att han bör gå
ner i vikt.

Mammaledighet enligt EU

EU har lagt sig i den svenska föräldraledigheten. Man anser att mammorna skall ha sex veckors ledighet i anslutning till förlossningen. Naturligtvis mött med ett ramaskri. Mottagandet hade säkert blivit varmare om man tvingat papporna till detta. Vill dra mig till minnes att mamman har en viss betydelse vid förlossningar, men jag kan ha fel.

Min ståndpunkt är emellertid denna. Föräldraledigheter är föräldrarnas angelägenhet och politiker i EU eller Sverige eller någon annanstans bör hålla fingrarna bort. Pappa och mamma löser det bäst själva.

Thomas Östros – en liten man

Timman är sen och morgondagen innebär tidig revelj. Man kan bara hoppas att trafiken flyter någorlunda. Då går mina tankar till denne Östros. Om han får bestämma inriktningen av Sveriges ekonomiska politik tillsammans med björnen Eriksson och Lars Ohly, Pol Pot-beundrare mm, så kommer denna vargavinter att framstå som högsommarvärme.

Östros leder mina tankar till Beatles och deras Nowhere man.

He’s a real nowhere man
Sitting in his nowhere land
Doesn’t have a point of view
Doesn’t know where his going to
He’s as blind as he can be
Just sees what he wants to see

The killing fields

Idag kl. 17.10 visar Canal+ drama filmen The killing fields. Den handlar om Pol Pots och de Röda khmerernas slakt på ca 1,6 miljoner kambodjaner. Filmen bygger på den amerikanske journalisten Sydney Schanbergs rapporter. Filmen anmäls i DN:s Dagens filmguide. Man skriver att filmen ger en skrämmande inblick i khmerernas ohyggliga brutalitet.

Man kanske borde ha nämnt att Khmers Rouges var det kambodjanska kommunistpartiet. De döpte om Kambodja till det Demokratiska Kampuchea. Regimen stöttades av många kända svenskar på vänsterkanten som exempelvis Birgitta Dahl och Jan Myrdal. Myrdal försvarar fortfarande Pol Pot och hans mördare. Jan Myrdals gamle vapendragare Gunnar Bergström har gjort avbön för sitt tidigare odelade stöd för mördardiktatorn Pol Pot. Bergström skriver
"En normalt tänkande människa med ett hyfsat intellekt inser naturligtvis vansinnet i att fortfarande hålla fast vid tanken att Pol Pot innerst inne var en god människa istället för att inse att han faktiskt var djävulen själv."

Om detta borde anmälaren på DN också skrivit. Men det är ju alltid lite gulligt med kommunister och det gäller att inte stöta sig med Ohly och dennes kumpaner.

Globaliseringen och Sverige – Jan Jörnmark och det glömda landet

Jan Jörnmark är docent i ekonomisk historia på Chalmers. Han har fotografiskt dokumenterat övergivna platser främst i Sverige. Han har en webbplats som heter Övergivna Platser vilken är väl värd ett besök. Hans foton kan ses på en utställning på Tekniska Museet i Stockholm till och med den 29 augusti. Rekommenderas för den som vill förstå sin egen historia.

Söndag i februari

Kvicksilvret har parkerat på 13 minusgrader och det biter i kinderna. Solen skiner och får snön att glittra och tindra. En underbar söndag i vårt vackra Fagersjö. Men kallt.

Lördagen var nomineringsstämmornas dag. Anlände till landstingshuset i snöstorm. Pressen hade mött upp och förväntade sig stormiga uppträden, men de blev besvikna. Nomineringskommittéerna hade under stor tidspress gjort ett gott arbete. Vår förbundsordförande Sten Nordin höll ett inspirerat inledningsanförande som angav tonen för de kommande förhandlingarna. Stämmoombuden hade förvarnats om att det kunde bli en lång lördag. Men så blev inte fallet, tack och lov. Gunnar Hökmark ledde för handlingarna avseende kommun- och landstingslistorna. Klubban gick med sådan fart att en hackspett skulle blivit grön av avund. Med andra ord blivit en gröngöling. Dåligt – medges.

Farstamoderaterna hade på eftermiddagen årsmöte i landstingshuset. Krets 4 samlades för att lyssna till nämnde Hökmark. Han var som vanligt – lysande. Vi fick en givande genomgång på Gunnars speciella sätt.

Moderaterna i Skarpnäck hade som vi årsmöte. När dessa klarats av blev det mingel. Peter Lundberg hade gjort en strålande insats som festfixare. På mycket gott humör redan innan vin med tilltugg steg stämningen ytterligare. Elin Stenblom och Birgitta Holm tillsammans med Kristina Lutz och Erika Wing var partypinglorna par preferece. Margaretha och Lisbeth inte att förglömma. Härligt att gå in i valrörelsen med sådan kampanjare.

Nu satsar vi framåt och lägger eländesveckan bakom oss. Vi i krets 4 känner oss stridslystna. Nu skall vänsterexperimentet jagas och rökas ut.

Ny konflikt under uppsegling inom Moderaterna

På förmiddagen hörde jag Sten Nordin kommentera läkemedelsförsäljningen på ICA. Med kraft framhöll han Ipren. Några timmar senare lyssnar jag till moderate EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark. Han talade hela tiden om Alvedon.

Ser det som allvarligt att Stockholm och Bryssel står så långt från varandra i en fråga som berör många svenskar med huvudvärk.

Vill med hänsyn tagen till min politiska karriär meddela att jag använder acetylsalicylsyra.

Februarikrisen

Sten Nordin är min förbundsordförande. Idag ställdes han inför ett blodtörstigt gäng journalister. Tekniken fallerade men inte Sten. Han är ledsen, arg och besviken över den värsta vecka som förbundet har upplevt. Utredningen nådde långt på kort tid, vilket är beundransvärt.

Huvuden har rullat och sannolikt kommer det att ske förändringar på listorna imorgon när nomineringsstämman samlas. Detta är ett sundhetstecken.

Det tråkiga är att situationen överhuvudtaget uppstått. Politiken är smutsigt spel, men frågan är hur långt man kan gå. Och vilka motiv som styr. No shadow of Caesar's wife borde vara bestämmande om man är i förtroendebranschen och det är man om man söker väljarnas förtroende på valdagen.

Lenin skrev att förtroende är bra men kontroll är bättre. Borde man kontrollerat tidigare? Rykten uppstod i ett tidigt skede och nådde t o m fram till mig som sitter långt från maktens centrum. Skall man då resonera utifrån tesen ingen rök utan eld eller visa ett stort förtroende? Det är lätt att vara efterklok, varför jag avstår från det.

Mats G Nilsson uttalar sig i Svenska Dagbladet och säger att det är en ganska liten klick bittra herrar som ligger bakom. Han säger sig ha mött personer i Moderaterna som inte har samma liberala grundsyn som han och helt enkelt inte vill se så många invandrare på våra listor. Kan väl definieras som äldre herre men inte särskilt bitter. Beträffande invandrare så har jag samma syn på dessa som på svenskar. De är individer och varken bättre eller sämre. Min peruanskfödda hustru anser väl att åtminstone hon är bättre. Frågan är väl snarast hur det gick till i nomineringskommittéerna. Där f ö Mats G Nilsson har varit ordförande för den som handlagt kommunlistan.

Februarikrisen i Stockholmsmoderaterna har troligen följts med spänning i de andra partierna. Det är förvånande att man inte slagit politiska mynt av händelserna. Slutsatsen bör väl bli att de har likartade problem och inte vill väcka den björn som sover.

En imponerande självspäkning skriver DN:s nätupplaga. Krisen bör efter nomineringsstämmorna kunna läggas till handlingarna och vi i förbundet gå vidare med högburna huvuden. Sten Nordin imponerade på mig under presskonferensen och han har all anledning att känna sig stolt.

Nu gäller det att jobba på i Stens anda och vinna valet.

Vilka arbetade för Stasi?

Läser med stor behållning Birgitta Almgrens bok: Inte bara Stasi. Relationer Sverige – DDR 1949–1990. Den handlar om Sveriges och vissa svenskars inställning till och samarbete med den östtyska diktaturen.

Vad som är anmärkningsvärt är att dokument som rör svenskars inblandning i Stasi är hemligstämplade. Det var ca 50 svenskar som spionerade för Stasi under kalla kriget. Birgitta Almgren har försökta få ut namnen men stött på patrull från säkerhetspolisen. Man motiverar det med att uppgifterna är mycket känsliga för de påstådda agenterna. Namnen har hittats i DDR:s arkiv och kommit via CIA till Säpo. I andra länder har motsvarande agenters namn offentliggjorts. Varför inte i Sverige kan man fråga sig. Landsförräderi är känslig verksamhet.

I boken nämner Birgitta Almgren en kontakt som den östtyske militärattachén hade i Karlskrona. Denne hade täcknamnet Apostel. Han arbetade på Marinmuseet och var medlem i VPK, nuvarande (V), och överlämnade känsligt material, bl. a telefonlistor från en svensk marinbas. Verksamheten fortsatte under flera år. Vem var denne landsförrädare?

En östtysk spion hade täcknamnet Imme. Han hade lärt känna direktören för Kolmårdens djurpark, Ulf Svensson, vilken förutom innehavare av chefskapet för djurparken var socialdemokratisk politiker med goda kontakter högt upp i S-hierarkin. Imme gjorde utflykter med Svensson som gjorde att östtysken kunde rapportera om U-båtsbaser i skärgården och försvarsanläggningarna i anslutning till Norrköpings hamn. Till saken hör att denna del av östkusten var en sannolik invasionsriktning i krig. Detta framgår av den sovjetiska krigsplanläggningen. Ulf Svensson dekorerades med DDR:s hedersnål i guld för sina insatser i diktaturens tjänst.

Beträffande Vänskapsförbundet Sverige – DDR skriver Wikipedia följande. Förbundet hette fram till 1977 "Föreningen för förbindelser med Tyska demokratiska republiken". Det var en prokommunistisk sammanslutning i Sverige. Föreningen bildades den 23 oktober 1956 och organiserades på det för SKP:s frontorganisationer typiska sättet med en socialdemokratisk ordförande som galjonsfigur och en SKP-anknuten sekreterare som verklig ledare. Drivande vid grundandet var den socialdemokratiske författaren och bibliotekarien Arnold Ljungdal och den kommunistiske affärsmannen Hans Engdahl. Ytterst togs dock initiativet av den organisation som under Östtysklands utrikesministerium handlade förbindelser med utlandet.

Ordförande under åren 1969 – 1987 var Stellan Arvidson. Han var riksdagsman och tongivande socialdemokratisk skolpolitiker. Han författade ett antal skrifter om DDR, där regimen skildrades i mycket positiva tongångar. Arvidsson mottog flera höga östtyska utmärkelser som tack för hjälpen. Östtyskland gjorde honom även till professor. Han hade också starka kopplingar till flera andra frontorganisationer för regimer i det kommunistiska Östeuropa, men det var främst Östtyskland som han tjänade.

Arvidssons sammanboende var Britta Stenholm, vilken också var socialdemokrat och skolpolitiker. Hon var en drivande kraft i förbundet. De influenser som paret Arvidsson och Stenholm haft på det svenska skolsystemet kan närmast betraktas som subversiv krigföring.

Förbundet siste ordförande var Lars Carlzon. Han var biskop i Stockholms stift. Men en diktaturkramare och tydligen en ivrigare anhängare till marxism-leninismen är den kristna tron. Han torde kunnat utbyta många tankar med Stellan Arvidsson avseende dennes skrift ”Ateistens handbok”.

Ulf Svensson, Stellan Arvidson, Britta Stenholm och Lars Carlzon står där i all sin glans. Frågan är – vilka var alla de andra som gick den östtyska diktaturens ärende? Som sålde ut Sverige och var landsförrädare. Är det socialdemokratin som lägger hinder i vägen? Vilka andra politiska hänsyn tas? Man kanske bör begrunda att SKP blev så småningom VPK och heter numera (V). Partiet ingår år 2010 i Mona Sahlins vänsterexperiment. Och dess ledare, Lars Ohly, har slutat kalla sig kommunist, då det kan missförstås.

No shadow of Caesar's wife

Pressen ger oss vår dagliga dos av det påstådda valfusket. Fredrik Reinfeldt talar ofta om att man som politiker jobbar i förtroendebranschen. Det gäller naturligtvis oss alla oavsett om man är ersättare i kyrkofullmäktige eller riksdagsman. Därför får ingen skugga falla på Caesars hustru. Bara detta att misstanken uppstått skadar förtroendet för vårt parti och riskerar att de för väljarna viktiga budskapen hamnar i bakgrunden.

Googlade orden moderat och valfusk och fick en förskräcklig massa träffar. Många kritiska röster och de som inte direkt älskar Alliansen frustar av skadeglädje. (M) framställs som ett parti som ”mutar” till sig röster på olika sätt. I provvalen genom direkta röstköp. I riksdagsvalet genom jobbskatteavdraget. Hur man kan beskriva skattesänkningar för undersköterskor och metallarbetare som röstköp övergår mitt förstånd, men det är så man kan läsa det på nätet.

Göran Eriksson skriver i SvD: ”Inför förra valet talade Moderaternas partiledare Fredrik Reinfeldt gärna om vikten av att ’bildsätta’ politiken – alltså att förmedla positiva bilder till väljarna. De interiörer från Stockholmsmoderaternas nomineringsprocess som nu har blivit offentliga är inte en sådan bild. Oavsett hur omfattande oegentligheterna har varit så är det en partiorganisation i kris som nu ställs ut till allmänt beskådande.”

I lördagens nummer av DN, den första tidning som uppmärksammade det påstådda valfusket, fanns ”rödlistade” kandidater. D v s sådana med ett stort antal provvalsröster från ett särskilt område i Stockholm och vilka i tidningen markerats med en röd cirkel runt namnet. Nomineringskommittéerna har ett grannlaga arbete framför sig under mycket stor tidspress.

Hur kommer alla dessa påståenden, insinuationer och vilt löpande rykten att påverka våra valarbetare, medlemmar, sympatisörer och potentiella väljare? Särskilt allvarligt när de som röstade på oss för första gången 2006 skall övertygas om att fatta samma beslut. Eller förvissa andra väljare att ta steget över till oss. Kommer det vara jobbskatteavdraget som vi associeras med eller påståenden om oegentligheter i provvalet? Det är mycket som står på spel. No shadow of Caesar's wife!

Snabbhet och öppenhet är a och o för förtroendet inåt och utåt. De åtgärder som presenterats av vår förbundsordförande Sten Nordin och chefsombudsmannen Sverker Eriksson inger mig förtröstan. Stockholmsmoderaterna får inte ha några lik i lasten när vi fortsätter den valrörelse som de facto redan börjat. Jag vill kunna säga till den eller de som vill lyssna att vi gör vårt yttersta för att skapa klarhet och tillse att vi med rena händer går till val. Och vara säker på att garderoberna är skelettfria. Förtroende skall vara vår ledstjärna.

Emotionell oärlighet kan förlåtas, ty den vet inte vad den gör. Intellektuell oärlighet är däremot mycket svårare att förlåta.

Askonsdag

Onsdag i Fagersjö, askonsdag och inledningen på fastan. Dagen är grå och kulen med 4 minusgrader. I den katolska kyrkan firas mässa där man ibland med aska tecknar ett kors på deltagarnas pannor för att påminna om allas vår dödlighet.

Askan är en symbol för botgöring. I Daniels bok finner vi uttrycket ”säck och aska”.

Som aktiv moderat i Stockholm är jag inte beredd att ikläda mig säck och aska. Chefsombudsmannen och vår förbundsordförande har mitt förtroende då det gäller utredningen om påstådda oegentligheter i provvalet.

Säck och aska väcker en annan fundering. Många uttryck och symboler som är hämtade från vår kristna tro. Nu vill skolbyråkraterna ytterligare skilja oss från våra kulturella rötter och göra våra ungdomar urarva i dessa stycken också.

Vestigia terrent – spåren förskräcka.

Förbundsråd den 15 februari

Åter från ett förbundsråd i stadshuset som skulle handla om val av nämndemän. Det stora ”problemet” kom att dominera kvällen. Det var viktigt att få med förbundsrådet på tåget. Sten Nordin och chefsombudsmannen Sverker Eriksson presenterade handlings- och åtgärdsprogram. Detta blir en bra genomlysning av den uppkomna situationen och kommer att ge oss kraft att genomföra en bra valrörelse. Jag är med på tåget och vill att det skall gå åt rätt håll.

Men, alltid detta men – hur kan det komma sig att vi har hamnat i denna bedrövliga sits? Har alltid ansett att präktiga skandaler är något som vi med varm hand kan överlämna åt sossarna. Vi inom (M) står liksom över sådant där. Vi är riddare utan fruktan och tadel, gentlemän som står vid sitt ord. Att politiken är ett smutsigt spel medger vi, men våra händer är renare de andras och så sker detta.

Pressen har med glädje (skade-) kastat sig över skandalen och naturligtvis satsat hårt på att få igång ett drev. Kanske särskilt viktigt därför att det går bra för (M) i allmänhet och i Stockholm i synnerhet.

Det tråkiga är att vissa av de utpekade har viktiga poster inom andra nomineringskommittéer och inte bara riksdagslistan. Nu kommer kommittéerna att se över nomineringarna och ersättarna är inkallade. Tror att detta är viktigt för fotfolket ute i föreningarna som höjt på ögonbrynen när de sett de kretsvisa nomineringarna till kommun- och landstingsfullmäktige.

Avslutningsvis vill jag framhålla att vi jobbar inom förtroendebranschen. Och om vi inte har förtroende för oss själva hur skall vi då kunna begära andras?

Litar på Sten och Sverker – de har mitt förtroende.

Ajournerad

Nomineringsstämma till riksdagslistan i Stockholms Stad.. Det gäller att få rätt personer och det är viktigt för oss som kommer att arbeta på gator och torg i valrörelsen. Och så drabbas vi av den stora skandalen. Är (M) bl. a därför att jag är emot korruption, mygel och allmänt ryggkliande. Sedan visar det sig att vi har röstköpare i våra led. Mycket besviken.

Men nu är jag ajournerad en vecka framåt.

Lycka

Hämtar min älskade lille Viktor på dagis så ofta jag kan. Vi får vad som man lite nonchalant kallar ”kvalitetstid”. Vet inte egentligen vad detta innebär, men Viktor och jag vi leker och farfar blir utmattad. Vi pratar, utbyter tankar och Viktor ställer många frågor. Farfar inser att det finns så mycket nyfikenhet och så många funderingar i denna lilla pojke.

Han fick syn på mina ärmhållare – ja, jag använder sådana – och undrade vad detta var för någonting och jag förklarade. Sedan fick jag höra av min svärdotter att Viktor gick omkring med gummiband på skjortorna. Det är lycka. Eller när han såg mitt nyckelfodral och fällde kommentaren – coolt. Det är lycka.

Farfar älskar sin Viktor och kärleken verkar vara besvarad med råge. Det gör mig lycklig, men också bekymrad för Viktors framtid. Vad händer om vänsterexperimentet vinner valet?

Skall Viktor sitta av sin skoltid i flumskolan eller skall han få chansen att utveckla alla sina förmågor? Skall han våga gå ut på kvällarna och känna sig trygg eller skall flatheten mot våld och brott komma tillbaka? Skall vi säkra klimatet genom att bygga ut kärnkraften eller satsa på vindmöllor som står stilla när energin behövs? Och sedan importera kolkraft.

Mycket står på spel för min Viktor och farfar skall kämpa för hans framtid på Farsta torg.

Sanningen och semantiken eller ärlighet varar längst

Våra pensionärer är straffbeskattade – åtminstone om man får tro LO:s ordförande häromdagen på Aftonbladets debattsida. Samma sak säger Ohly (V). Han säger att han skall kämpa hårt för att löntagare och pensionärer skall få samma skatt. Vad han inte säger är att detta skall ske genom att löntagarnas skatter kommer att höjas. Alla inom vänsterexperimentet gråter krokodiltårar för de stackars pensionärerna, men ingen säger att pensionärerna skall få det bättre. Man kommer att höja alla andra skatter och pensionärerna kommer att sitta med lång näsa.

Så till semantiken – eller ärligheten om man så vill säga. Semantik avser den språkliga betydelsen eller innebörden av ord och uttryck. Är en skattesänkning för en del av befolkningen det samma som en straffbeskattning av övriga? Vad som är sant eller inte överlåter jag åt läsaren.

Men pensionärerna då – har de inte missgynnats? Skulle säga att de inte gynnats lika mycket som löntagarna i övrigt. En pensionär med en pension på 150 000 kr får en skattesänkning på ca 2 500 kr i år. Inte dåligt men inte tillräckligt som jag ser det.

Hur ser då alternativet ut? Om pensionären bor i villa kan denne se fram emot fastighetsskatt. Det innebär för de flesta i Stockholmsområdet en utgift på ca 1 500 kr per månad. Sedan återinförs förmögenhetsskatten. Ja, inte för de mycket, mycket rika, men för pensionären med en slant på banken och en villa. Denna är redan betald och skulle bli ett billigt boende på ålderns höst. Då slår förmögenhetsskatten till. Vilket förledande ord. Förmögen – rik. Men denna skatt drabbar bara de lagom rika, dvs. folk i allmänhet som inte upplever sig som förmögna utan bara äger ett hus eller en sommarstuga.

Sedan finns det fler skatter att höja för vänsterexperimentet. Landstings- och kommunalskatterna kommer att drabba pensionärerna hårt. Om vi ser till Stockholmsområdet så startar år 2011med att varje hundralapp i pension minskas med 1,50 om experimentet vinner. Detta innebär en minskning av pensionen med motsvarande belopp – 1,5 procent. För pensionären med en pension på 150 000 kr så tar vänsterexperimentet 2 300 kr i ökade skatter.

Om man bor i villa och har en måttlig pension så kommer Ohly & Cie att kosta ca denne ungefär 24 000 kr mer på ett år. Det är alternativet. Och den semantiska innebörden av straffskatten på pensionärer. Vad som är sant eller inte överlåter jag åt läsaren.

Pensionärer har barn och barnbarn. Om barnen är Micke och Cecilia i Farsta så har de 3 100 kr mer i månaden sedan 2007. Micke är metallarbetare och Cecilia undersköterska – inte direkt några som står på vår samhällssteges högsta topp för att tala med Birger Sjöberg. Vill farmor och morfar att de skall förlora dessa pengar? Det tror jag inte. Har själv vuxna barn och vet hur hårt de jobbar för sina pengar.

Vill inte farmor och morfar att Micke och Cecilia skall kompenseras för att de stiger upp i ottan, rusar i väg till dagis, trängs på tunnelbanan och äter en lunch á 75 kr? Arbetslinjen innebär ju detta stressande, jäktande och merkostnader för lunch och transporter mm. Skall de inte ha ett litet plåster på såren? Är detta en straffbeskattning på pensionärerna? Vad som är sant eller inte överlåter jag åt läsaren.

Att jag sedan anser att pensionärernas skatter skall sänkas är självklart. Men vänsterexperimentet kommer att stå pensionärerna dyrt om de kommer till makten.

60 000 tack

Sven Otto Littorin har funderat. Han anser detta förhållande att arbetsförmedlingen dömts att betala 60 000 kr i ersättning för att en muslimsk man blivit avstängd för att inte ha tagit en kvinna i hand är faktiskt helt orimligt. Dessa funderingar uttrycktes på Facebook.

Det torde vara många som instämmer i den beskrivningen. Hustru Monica, utländsk kvinna, berättade om den upprörda diskussionen bland arbetskamraterna vid lunchbordet. Och på Facebook utbröt en animerad debatt mot bakgrund av vad Sven Otto Littorin skrev.

Några röster:

”Vart är vi på väg?”
”Vilka regler ska gälla i Sverige och på den svenska arbetsmarknaden, jag bara undrar?”
” Jag tycker att det är den kvinnliga chefen som borde få ersättningen. Hon är ju den som diskriminerats!”
”Känslan är att DO vill föra oss tillbaks till en mörk tid som vi borde lämnat bakom oss för länge sedan. Ett upplyst och humanistiskt samhälle är tolerant. Även ämbetsmän borde verka i sin samtid och inte som haverister.”
”Om man kan få ersättning för det här så börjar man undra vad som kommer nästa gång – ersättning för att man vägrar tala med folk som har annan hudfärg?”

Det sägs ju att sanningen finns i betraktarens öga. I det här fallet handlar det om vilken som är betraktaren; är det den kvinnliga chefen eller den muslimske mannen. I domstol har det slagits fast att det den senare som äger sanningen och då är vi inne på ett farligt spår. Ty om vi accepterar och ekonomiskt belönar ett från våra normer avvikande beteende, så kommer de främlingsfientliga att skörda pipor i vassen.

Västerlänningen som besöker muslimska länder avkrävs en långtgående anpassning. Det gäller i första hand kvinnor. Ve den svenska som inte täcker sitt hår i Iran för att ta ett exempel.

Den gamla sanningen om att man tar seden dit man kommer tycks ha försvunnit i den mångkulturella turbulensen för länge sedan. Åtminstone i Sverige vill säga, där ”toleransen” tangerar det löjliga och de politiskt korrekta faller som snöflingor på de intolerantas bönemattor

Många unga män brukar räkna fram ett APK-index. Alkohol per krona betyder det. Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson kan räkna fram sitt handskakningsindex: antal SD-röster per skadeståndskrona. Det är bara att gratulera. Och vi övriga som vill leva ett anständigt liv oavsett etnisk och religiös bakgrund att beklaga.

Valfokus 2010

Har haft ett uppehåll i funderingarna på grund av Valfokus 2010 i Upplands Väsby under veckoslutet. Vi var 800 glada moderater från hela landet som triggades på olika sätt. Utmärkta anföranden av statsministern och finansminister Anders Borg. Många seminarier med olika (M)-statsråd. Och dessutom en mässa med en massa moderata utställare. Och vi sjöng ”Knockin’ on every door” under norsk ledning.

Dag 2 ägnades åt förbundsvis valplanering. Finanslandstingsrådet och Sverker Eriksson inledde, varvid Sverker ”stal” Hans Hallins bilder. Men den gode Halle klarade sig utmärkt ändå. Vilket i och för sig var förväntat.

Träffade ett par gamla kolleger från arméåren. Bl. a Armin von Hove f d fältjägare. Vi var kadettkamrater på Karlberg och in gick i samma patergrupp.

En mycket givande och trevlig begivenhet som kommer att ge oss mycket arbete i föreningen. Med andra ord så blir det arbetslinjen och inte bidragslinjen som gäller.

Something is rotten in the state of Sweden

Det är någonting ruttet när….

(V), kommunisternas parti, får 6,2 procent i Demoskops senaste mätning. Publiceras i Expressen idag. Det betyder ju att en förfärlig massa människor inte känner till kommunismens brott.

(S), som alltid slagits för demokratin, är beredd att ta in Ohly & Cie i en regering.

LO:s ordförande, Wanja Lundby-Wedin, anser det vara fel att hennes medlemmar får mer pengar att röra sig med genom jobbskatteavdraget. Hon anser tydligen att välfärd är när LO-familjen får 3 500 kr mindre i månaden.

LO:s ordförande påstår att jobbskatteavdraget innebär högre skatt för pensionärer och de som har inkomster från trygghetsförsäkringarna än för dem som jobbar. Hon anser det rimligt att beskriva jobbskatteavdraget som en ”pensionärsskatt”, en skatt på sjuka och en skatt på arbetslösa. Ibland undrar man hur det står till.

Medierna drog igång stora kampanjer om hur cancersjuka m fl. skulle kastas ut i elände när regeringen försökte göra något åt de höga sjuktalen. Opportunistiska debattörer hängde på och utnyttjade människors rädsla. Det blev ju inte så illa, snarare tvärtom.

Svenskens privatekonomi

Svensken i allmänhet har en svag privatekonomi. Avser nu inte de allra rikaste eller den politiska klassen, som har sitt på det torra. Tänker närmast på oss övriga som sitter med kreditkortsskulder, lån på huset, ett fackligt lån och en överraskning när betalkorts- och bensinbolagsfakturor droppar in. Eventuellt har vi också kvar några amorteringar på den bil som behövs för det dagliga livet.

Anne Wibble, finansminister 1991 – 1994, fick utstå mycken spott och spe när hon sade att alla svenskar borde ha en årslön på banken. Detta var, enligt Wibble, ett sätt att stärka den enskildes frihet. De allra flesta svenskar hade inte då, och har inte nu, sådana besparingar. Att vänstern slet henne i stycken är väl inte att förvånas över.

Frågan borde vara – vad påverkar svenskens förmåga att spara, att skapa en buffert för dåliga tider eller bara att med gott samvete kunna ge det hela f-n. och då kommer man till hur man ser på sin ekonomi.

Är man anställd så har man en lön som arbetsgivaren betalar. Denne betalar också en löneskatt på ca 30 % av bruttolönen. Dvs. den egentliga lönekostnaden, den enskildes egentliga lön om man så vill säga, är avsevärt högre än det som står på lönebeskedet.

Låt oss bortse från löneskatten och titta på det som normalt definieras som lön. Det som man borde se är bruttolönen, men flertalet av oss ser bara det som utbetalas. Summan som överförs till kontot och det man betalar sina räkningar med. Det som blir över när dessa har betalats går till mat och kläder mm. Eventuellt kan man spara några kronor till semestern.

Ser man till bruttolönen så är skatten är den stora utgiften. Den tar minst 30 % av lönen. Om denna utgift blir så stor hur skall man då kunna spara. Att kunna spara ihop till en årslön är med nuvarande skattetryck är en utopi. Ett sätt att göra oss beroende av politikernas beslut och en frihetsgrad som är mycket, mycket liten. Alliansen har börjat lätta på tvångströjan genom jobbskatteavdraget. För oss som bor i Stockholm kan vi också skönja att de landstingskommunala skatterycket minskar.

Min fundering är – varför inte betala skatten direkt. Man får ett skattekonto och senast ett visst datum så skall skatten vara betald. Om banken och bensinbolaget litar på dig borde väl staten och kommunen kunna göra det samma. Men det är klart – då skulle vi veta hur mycket skatt vi betalar.

Sverige är ännu ett rikt land, men det gäller inte medborgarna. För att citera andra versen från Internationalen: Stat och lagar oss förtrycka, vi under skatter digna ner. Och vi kan inte leva upp till Wibbles vision som formulerades för 15 år sedan.

Tankar i aftonväkten

Vi har kopplat av med skytte i Farstahallen. En slags meditation och en suverän avkoppling. Men om man inte koncentrerar sig på korn och sikte så slinter kulan iväg och hamnar där den inte skall. Tror att det är så med livet. Vi försöker koncentrera oss och fokusera, men distraktionerna finns där och livet slinter iväg. Vi undrar förvånat varför det blev som det blev.

I precisionskyttet skall man inte välja riktpunkt i det svarta området utan välja den strax under i det vita. I livet väljer vi nog ofta riktpunkten i det mörka och förstår inte att vi kommer att lyckas sämre. Vi borde koncentrera oss på det ljusa – inte det mörka.

För 40 år sedan träffades fyra unga män på Krigsskolan Karlberg. Det var två infanterister, en kavallerist och en luftvärnare. Vi blev mycket goda vänner och hade en stark sammanhållning. Så blev vi fänrikar, åkte hem till våra regementen och träffades först på Militärhögskolans Allmänna Kurs, men då hade våra liv börjat gå åt skilda håll.

Nu är en kamrat död och en annan svävar mellan liv och död på Huddinge sjukhus. Men han har en järnvilja och jag tror att han kommer att rida ut krisen. Vännen Björn, luftvärnaren, har nämligen gåvan att kunna välja riktpunkt i det ljusa. Björn, mina tankar är hos dig.

Gubben är gammal, urverket dras
Visaren visar, timman ilar
Döden sitt timglas har ställt vid mitt glas
Kring buteljen strött sina pilar