Har haft förmånen att deltaga i kvällens kommunfullmäktige. Känner stolthet och glädje att sitta i denna mycket vackra och imponerande rådssal. Tyvärr svarar inte retoriken upp mot estetiken. Skulle vilja sammanfatta kvällen med en Churchilltravesti. Aldrig har så många pratat så mycket om så litet.
Det är frestande att recensera vissa inlägg och eftersom jag, liksom Oscar Wilde, anser att frestelser är något som man skall ge efter för så börjar nu betygssättningen.
Anna König Anna König Jerlmyr blir mitt första offer. Hennes sätt att föra debatten om sprutbytet var imponerande. Sakligt, lugnt och milt överseende med vissa övertramp var hon en klippa som debattens vågor bröts sönder mot. Sten Nordin ansåg sig jämförd med Honecker. Bra!
Så till oppositionen. Den gamla regeln om att när argumenten tryter så höjer man rösten tillämpades av flera talare. Det blev direkt pinsamt när (V)-damer från Söder- och Östermalm talade om förorter som de tydligen inte har en aning om. Som arvtagare till den socialrealistiska nomenklaturan tycker de väl att man kan gå i Honeckers fotspår.
Hörde för första gången Karin Wanngård. Hon var en retorisk katastrof. Tråkig, högljudd och med felaktiga betoningar. De starka retorikerna hos (S) är Tomas Rudin och Roger Mogert. De har ett styvt jobb framför sig. Vänsterpartisterna var höga röster med aggressivt kroppsspråk. Eller som käringen sa när hon klippte grisen. Mycket väsen för lite ull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar