Valborgsmässoafton

Snart kommer valborgsmässoeldarna att tändas runt om i riket. Vårsånger sjungs och högtidliga tal hålls där våren och ljuset hälsas välkomna tillbaka.

Eldarna tändes ursprungligen för att jaga bort rovdjur och övernaturliga varelser innan djuren släpptes ut på bete den 1 maj. Kring eldarna väsnades allmogen – man sköt, slog på trummor, skramlade med grytlock och skrek. I Tyskland trodde man att häxorna hade häxsabbat på valborgsmässoafton och därför tände man bål i det fria för att hålla dem på avstånd.

I morgon släpps ett antal personer ut på demonstration. En blandad skara med en sak gemensam – de uppskattar inte friheten. Även om det är frestande att dra paralleller till valborgsmässoeldens syfte att hålla häxorna och ondskans makter borta så gör jag inte det. Det är illa nog som det är.

Under röda fanor och klingande spel kommer de redan frälsta att kräva högre skatter för de hårt arbetande svenskarna. Från talarstolarna resas krav på fastighetsskatt som kommer att driva många Stockholmare från gård och grund. Förmögenhetsskattens återinförande blir ett annat tema, vilket kommer att göra många pensionärer både besvikna och fattigare när de ställs inför fullbordat faktum. Och man kommer att skandera: ”Ropen skalla – bidrag åt alla!”.

Klyftorna har ökat genom att de högavlönade gynnats av jobbskatteavdraget kommer man att predika. Detta i ett land som är utomordentligt nivellerat. Klart – det finns undantag – de mycket, mycket rika. De båda Perssönerna Stefan och Göran kommer säkert att klara sig, men det kommer att gå sämre för Micke och Cecilia i Farsta – undersköterska respektive metallarbetare. För dessa gäller verkligen Vae victis! – Ve de besegrade!

Men nu hälsar vi våren välkommen och hoppas att valborgsmässoeldarna håller vilddjuren och mörkrets makter borta.

Svensk höst

För drygt 60 år sedan publicerades Stig Dagermans reportagebok ”Tysk höst”. Han hade besökt det i ruiner störtade Tyskland och led med svältande tyskarna i de ännu rykande resterna av nedstörtade hus.

Detta utspelade sig för länge sedan och Tyskland reste sig som en fågel Fenix ur askan i form av Förbundsrepubliken. Men för den östra delen gick hösten över i vinter. Det blev DDR eller die Sowjetische Besatzungszone. Inspärrade bakom muren levde ca 17 miljoner tyskar under en hård diktatur och knappa omständigheter. 1989 föll muren och Ohly grät.

I höst går vi till val. Svensken skall ta ställning till om vi vill ha en kommunist i regeringen eller inte. En man som fällde tårar då diktaturen föll och anser att Castros Kuba är ett demokratiskt föredöme.

Mona Sahlin är en svag ledare och kommunisten Ohly stark. Såssarna kan sälja sin gamla mormor för makten. Kommunisterna kommer att bli ännu starkare i regeringsställning. Är det en svensk höst vi vill ha?

Men är då inte (MP) en balanserande faktor? Miljöpartiets ansikte är Maria Wetterstrand – en mycket sympatisk kvinna. Tyvärr är Maria Wetterstrand inte representativ för (MP) utan kanske mer ett undantag. Yvonne Ruwaida, född i Göttingen, Niedersachsen, Tyskland, är däremot mer representativ för (MP). Hennes mobilräkningar och taxiresor visar på hur hon ser på andras pengar. Och kanske visar på hennes förmåga att se sig som en del av nomenklaturan. Trivs antagligen mycket bra tillsammans med Ohly.

(MP) hade antagligen tillsett att vi fortfarande levde i grottor om de varit med då inlandsisen drog sig tillbaka. Kraftigt motsatt sig uppvärmning av grottorna och krävt folkomröstning när Prometheus stal elden från gudarna och skänkte den till människorna. Pälsar hade förbjudits och människorna i Europa konkurrerats ut av neanderthalarna.

Detta är alternativen i svensk politik inför höstens val. Ohly tror innerst inne på proletariatets diktatur. Ruwaida vill införa ett grönt kontrollsamhälle där medborgarinflytandet reduceras till ett minimum. Allt skall underordnas de grönas tolkning av hur världen skall räddas. Och den som skall rida spärr mot detta är den svaga Sahlin och en makthungrig socialdemokrati.

Den 19 september väljer vi antingen en svensk höst eller fortsatta framsteg tillsammans med Europas demokratier. Valet är mina ögon enkelt.

Vad är ett rikare liv för dig?

Har tittat på såssarnas kampanjsida på nätet. Där skriver man bl. a

”Ett nytt jobb, karriär, ett eget hus, en examen, entreprenörskap, en miljövänlig bil – människors drömmar om ett rikare liv är olika. Nu ökar klyftorna i Sverige, och fler och fler möter stängda dörrar. Vi vill ändra på det och investera för fler jobb, konkurrenskraftiga företag, bostäder och utbildning. Sverige blir starkare när fler har jobb och kan göra sina drömmar till verklighet. Vi kallar det möjligheternas land.”

Om man betänker att socialdemokratin haft makten i ca 70 år så funderar åtminstone jag på varför man inte redan fixat ovanstående redan tidigare. Det kan ju inte var som så att alliansregeringen under fyra (4) år lyckats riva ner ett idealt samhällsbygge?

Om jag förstått det hela rätt så används skatteinstrumentet, förutom att täcka offentliga utgifter, också för att hindra medborgarna att supa ihjäl sig eller röka sig till döds. Alltså beskattas alkohol och tobak mycket högt. Varför skall då arbetsgivaravgifterna höjas för ungdomar? Är det för att avhålla arbetsgivarna från att anställa eller att man vill uppmuntra stängda dörrar?

Ett eget hus är drömmen för många, men såssarna har genom skyhöga fastighetsskatter och förmögenhetsskatt stängt dörren för gemene man åtminstone i storstadsområdena. Hur skall man kunna göra drömmen till verklighet genom att återinföra dessa?

Entreprenörskap kräver mycket av den som vågar. Under såssarnas tid var det utomordentligt riskfyllt att bli sin egen. Såssarna i gemen anser företagare som en slags skattesmitare som måste hållas kort. Idealet är att man är anställd i kommunen eller kassörska i Konsum. Rut, Rot och konkurrens i den offentliga sektorn är att uppmuntra entreprenörskap. Mina erfarenheter av lokal kommunpolitik är att entreprenörskap betraktas som något som katten släpat in. Och Rut och Rot skall avskaffas.

Ett rikt liv kan definieras på många olika sätt. Tror att de flesta gärna vill skapa sin egen uppfattning om vad som är ett rikt liv. Antar att svensken i gemen inte anser att höjda skatter och därmed minskat ekonomiskt handlingsutrymme innebär så stora möjligheter. Inte heller att ett rikt liv innebär att politiker av skiftande kvalitet bestämmer över vardagens små och stora bekymmer.

Klyftorna ökar i Sverige sägs det. Under såssarna var man tvungen att skapa undantagslagar för de allra rikaste för att inte dessa skull emigrera. Skattetrycket har gjort att medelsvensson inte haft en chans att spara. Man har förlitat sig på det allmänna. Nu upptäcker många äldre att de saknar en buffert inför ålderdomen. Vem har skapat klyftorna?

Möjligheternas land är ett land i frihet. Ett land med utrymme för individen. Och ett land utan Ohlys drömmar om DDR.

Ny demokrati – Farstaversionen

På torsdagskvällen var det stadsdelsnämnd i Farsta. Såssarna, mer eller mindre desperata över Förbifart Stockholm- katastrofen, slog knut på sig själva. Man levererade 8 skrivelser och krävde att dessa skulle beredas av tjänstemännen i förvaltningen. När majoriteten avslog dessa krav så skulle det voteras. Så det var ett fasligt voterande.

I denna parlamentariska lekstuga hävdade en såsse-ledamot att han är vald av Farstaborna. Men det är han ju inte alls. Det är den socialdemokratiska partiorganisationen som gett honom ett mandat. Och ett arvode gubevars.

I nämndens sammanträdeslokal sitter opposition och majoritet mitt emot varandra. Det leder mina tankar till världens mest politiskt korrekta trossamfund – Svenska Kyrkan. Man har ju våldfört sig på det mesta så även Fader Vår. Den heter numera vår fader och har en haltande rytm och ett torftigt språk. I Bönen heter det ”inled mig icke i frestelse…” i den urvattnade omskrivningen ”utsätt mig inte för prövning…” När jag blickar ut över den rödgröna sörjan utsätts jag för en prövning men definitivt ingen frestelse.

Hoten mot Sverige

Det är mycket som står på spel den 19 september. Det handlar om betydligt mer än arbets- eller bidraglinjen. Inte för att detta är oviktigt – tvärtom, men vänsterexperimentet är mer än bara ett gäng bidragskramare i största allmänhet.

Socialdemokratin har en lång tradition av renhållning vänsterut. Detta innebar att kommunisterna hölls utanför inte bara regeringen utan också försvars- och utrikesutskotten. På arbetsplatserna slogs de lokala fackföreningarna mot militanta kommunister. Detta verkar vara historia.

Ohly kommer efter en ev. valseger att ta plats i regeringen. Under Gudrun Schymans tid som partiledare genomfördes vissa försök till förnyelse vilket innebar att VPK skulle distansera från kommunismen. Lars Werner var en flitig gäst bakom järnridån liksom företrädarna varit. Partiet hade ett kraftfullt ekonomiskt stöd från bl. a Sovjetunionen. En och annan butelj med vodka fann väl också vägen till partihögkvarteret. Werners gästspel hos Honecker och Brezjnev hyllades av Ohly, vilken som bekant grät när muren föll.

På partikongressen 2004 svängde (V) tillbaka till huvudfåran. De s k förnyarna förlorade stort och Lars Ohly, som själv kallade sig kommunist, valdes till partiledare. Den radikala vänsterprofilen stärktes under kongressen 2006. Offentlig sektor skulle stärkas, banker och försäkringsbolag förstatligas och mycket mera.

Demokratin försvaras med emfas av Ohly vilket är en bekännelse under galgen. Ohlys tunga slinter då och då. På frågan om han fick välja mellan Bill Clinton och Fidel Castro svarade Ohly Castro. När frågan upprepades för ett par år sedan, men då med alternativet president Bush blev återigen svaret Castro. En folkvald president ratas till förmån för en diktator.

Dessa diktaturälskare och planekonomer skall sålunda göra Mona Sahlin sällskap i Rosenbad.

Socialdemokratin har tidigare värnat om en fungerande energiförsörjning och en vettig industripolitik. Detta säger man farväl till för att få med sig (MP). Nu väntas drakoniska skatter på transporter, vilket kommer att göra allting mycket dyrare. Friår med full lön och mycket mer av gröna fantasier.

När Göran Persson stramade åt ekonomin var det många (S)-medlemmar som inte kände igen parti’t. Det enda som känns igen är makthungern – hellre ett nedkört Sverige än en socialdemokrati i opposition.

Völvans spådom

En vulkan på Island har lamslagit flygtrafiken i stora delar av Europa. En tidning rapporterar att importen av ananas hotas. Orosmolnen hopar sig över de drabbade svenskarna.

Miljöpartiet vill förbjuda all inrikes flygtrafik söder om Sundsvall. En mycket konkret ”miljöåtgärd”. Tror att jag kan bära förlusten av färsk ananas, men undrar vilka konsekvenser en sådan åtgärd skulle få för landet. Att handel och näringsliv skulle få betydande svårigheter är en självklarhet. För de många som vant sig vid att snabbt förflytta sig till nära och kära i vårt stora land blir det en betydande välfärdsförlust. Kan flygförbudets begränsning till de södra delarna av landet hänga ihop med Peter Erikssons bostadsort? Denne miljökämpe transporterar sig f ö med en bensinslukande shoppingtraktor. Är Maria Wetterstrand Sveriges svar på Eyjafjallajökul?

Om vänsterexperimentet vinner valet väntar oss Ragnarök. Völvan framställer den så här:

Sol syns svartna,
jord segnar i hav,
strålande stjärnor
störtar från himlen;
elden brusar
med bolmande rök,
lågor slår höga
mot himlen själv.

Men imorgon är det hustruns födelsedag så undergången får vänta t v.

En söndag i april nådens år 2010

Tankesmedjan Mänsklighet har huggit på mig igen och den ledande såssen i Farsta, Gunnar Sandell, har slagit fast att ”Moderaten Roland Bjurström är gammaldags konservativ”. Känner mig inte särskilt förolämpad.

Låt Arne & Gunnel få leva tillsammans heter en Facebookgrupp som jag just blivit medlem av. Det är ett ärende som engagerar mig. Citerar ”Gunnel 85 & Arne 93 har i 63 år varit lyckligt gifta och levt tillsammans i eget boende. För ett par veckor sedan blev Gunnel dålig och både Arne och deras barn insåg att Arne inte kunde klara av att sköta henne själv hemma.
Då började jakten på en lägenhet där paret kunde få bo tillsammans och få den hjälp vi alla behöver någon gång i livet.” Sedan gick det åt h-e. Kommunen har givit beskedet vänta och se.

Vänta på vad? Att döden skall lösa Eskilstuna kommuns problem? Knappast ett civiliserat sätt att behandla gamla människor i livets slutskede.

Gunnar Sandell skriver på Tankesmedjan Mänsklighets hemsida ”Jag håller med Mänsklighet om att samhällets grad av civilisation avgörs av hur de svagaste och mest utsatta behandlas.” Eskilstuna styrs av såssarna. Där kan vi se graden av civilisation omsatt i den Sandellska praktiken.

Är glad för att jag är gammaldags konservativ och civiliserad.

Tankar från en tankesmedja

Som bloggare vet man inte om det är någon som överhuvudtaget observerar eller läser vad du svettats fram vid tangentbordet. Men ibland får man en viss respons. I mitt fall från Tankesmedjan Mänsklighet. En grupp som med emfas driver frågan om att vissa friska människor skall bli försörjd av andra.

Mottog följande meddelande från tankesmeden själv, Lars Bjelkenstedt. En tydligen i många avseenden olympisk figur som behagat notera mina enkla funderingar. Smeden skrev:

Hej Roland,
Tack för omnämnande på din blogg, som vi hade mycket roligt åt.
Vi la upp det på vår Facebook-grupp
Våra medlemmar verkar också uppskatta det.
Undertecknat
Lars Bjelkenstedt

När man inte bara blir läst utan också sprider glädje så blir man nästan euforisk. Kanske på ett annat sätt än herr tankesmeden vanligtvis blir, men i alla fall.

Full av nyfikenhet, inte av något annat, kastar man sig över tankesmedjans hemsida. Nu kommer de intellektuella gnistorna att yra, de spirituella skämten att ta andan ur en då alla hade så roligt åt mina funderingar.

Min besvikelse blev stor. Det fanns inte ens aska. Elden hade tydligen aldrig tänts. Och man undrar om det verkligen var Vulcanus som var guden bakom tankesmedjan. Tankesmeden kanske dyrkar andra gudar – vad vet jag.

Enligt tankesmedjans hemsida var det två (2) som anmält gillande över citatet från min blogg. Huruvida de gillade mina ståndpunkter eller tankesmeden undandrar sig mitt bedömande.

Mycket väsen för lite ull, sa kärringen när hon klippte grisen. Kanske tankesmeden är mer grisklippare är smed.

Skall man skratta eller gråta

Fuskdags i Moderaterna i Stockholm stad igen. Stort uppslaget i media – det handlar ju om att en av statsministerns närmaste män är inblandad. Anklagelserna framförs av tvenne f d moderater som numera är Folkpartister. En av dessa är Fatima Nur. Hon lämnade moderaterna under buller och bång 2002. Skälet var diverse konflikter i Tensta - Rinkeby där många surdegar fanns. Olika intressen mynnade ut i en maktkamp vilka som vanligt handlade om platserna vid köttgrytorna.

Håkan Wallensten, förbundsjurist tillika organisationschef i Moderaterna i Stockholm stad, har genom ett pressmeddelande gjort klart att det inte var riktigt så som gjorts gällande. Det var inte rätt provval, inte rätt datum och f-n vet vad som var rätt. Svinhugg går igen. Gammalt groll grävs upp och presenteras just när Moderaternas kommunala rikskonferens 2010 går av stapeln.

Göran Thingwall – numera klassificerad som ett streck – lät på fredagen meddela han ändrat sig och tänker rösta för kärnkraftspropositionen. Vi som sett till att han blivit riksdagsman böjer våra huvuden i tacksamhet.

För oss ute på roten känns det inte bra. Vi kämpar för en bättre framtid för landet, för barn och barnbarn. Men vissa styrs tydligen mest av arvoden och tjusiga positioner. När man sedan blir besviken så klipper man till.

Skall man skratta åt mänskliga svagheter eller gråta över dessa?

Farsta min hembyggd

Bor och lever i Farsta. Älskar Farsta Gård och dess omgivningar. Den drivs och sköts av Farsta Föreningsråd. Nu har rådet problem med värmeräkningar och hur skall dessa då lösas?

Farsta Föreningsråd leds av sossar och då finns det bara en lösning – politisk. Som nybliven medlem i föreningsrådet ser jag affärsmässiga utvägar. Blev en ahaupplevelse när vi diskuterade olika utvägar. Där finns det definitivt lösningar. Men för sossarna handlar det om skrivelser i kulturnämnder och majoriteter mellan (S), (M) och (KD). Min fundering är om det är en lösning på Föreningsrådets långsiktiga problem.

Vill definitivt behålla Farsta Föreningsråd men på sikt se att det blir som det står i stadgarna – politiskt och religiöst obundet. Och att denna underbara restauration serverar goda söndagsmiddagar till oss som lever på Fagersjövikens östra strand.

Tankar från roten

Farstamoderaterna har haft styrelsemöte. Ett antal eldsjälar avsätter tid för att kämpa för vad de tror på. Avstår teveprogram och annan underhållning för att försöka skapa en bättre framtid för nära och kära, barn och barnbarn. Vi gör detta inte av kärlek till politiken i första hand, för de som älskar politiken har valt denna bana och gör karriär. Vi gör det av kärlek till nästan.

Frihet, broderskap och jämlikhet bar fram den franska revolutionen. Det som var den borgerliga revolutionen nota bene. Man kan fundera över dessa tre ord innebär, ty de innebär en motsägelse. Med frihet uppstår aldrig jämlikhet. Jämlikheten kommer att förkväva friheten. Och broderskap fanns nog bara på Leninmausoleet där Ohlys kamrater kysste varandra på kinderna mellan maktkamperna.

Vår kärlek till nästan gör att vi försöker hitta en bra blandning mellan frihet, jämlikhet och broderskap. Vi vill göra våra medmänniskor fria från politikens primat. Att politiker tar hand om din lön och bestämmer över ditt liv in i minsta detalj. Att som det står i Internationalens andra vers: ”Båd' stat och lagar oss förtrycka, vi under skatter digna ner.” Friheten börjar i ditt hem och bärs av det ansvar du känner för dig själv och dina närmaste. Biskop Tomas frihetssång kan också citeras: ”… Den frihet väl kan bära.” Och vi som satt i styrelsemötet ikväll tror på människan och att denna kan bära friheten.

Alla djur är jämlika, men vissa djur är mer jämlika än andra. Fritt efter Orwells Djurfarmen. En bok som borde vara obligatorisk läsning för alla som tror socialism och kommunism. För oss är jämlikheten alla människors lika värde.

Slutligen då broderskapet. Att ta hand om människor som behöver vårt stöd och vår hjälp är för oss broderskap. Inte att försörja clowner som vill ha konstnärslön och föraktar det vanliga lönearbetet. Inte att låta friska och arbetsdugliga människor spotta åt jobbtorgen.

Några tankar från roten efter ett styrelsemöte i Sköndalskyrkan

På vår ålders höst

Har tillbringat dagen i Förvaltningsrätten. Det var en blandad kompott. Men det är vissa ärenden som berör mig särskilt och det är alla dessa åldringar som vill få dö under ordnade former.

Människor som är på god väg till de 90 och som mänskligt att döma har mycket lite sand kvar i timglaset nekas plats på äldreboenden. De skall bo kvar i hemmet med utökade insatser från hemtjänsten och lägenheten skall anpassas. Den utökade hemtjänsten innebär ett konstant spring under dygnets alla timmar. Och det är ju inte samma människor utan ständigt nya ansikten. Många äldre känner sig otrygga och denna oavbrutna trafik av hemtjänstpersonal skapar inte ökad trygghet.

Sedan skall lägenheterna anpassas för rollatorer, toaletterna förses med diverse hjälpmedel och mycket, mycket mer. Vad kostar allt detta? Sannolikt väldigt mycket. Blir den som snart skall fylla 88 år och som har diverse krämpor lyckligare? Sannolikt inte. De anhöriga som ibland bor långt bort och är oroliga för att mamma skall ramla – blir de mindre oroliga? Sannolikt inte.

Det är ovärdigt att behandla gamla människor på detta sätt. När ålderdomshemmen fanns behövde de inte vara ensamma och rädda – inte känna att nästa besökare var antingen döden med sin lie eller i bästa fall någon ny förmåga från hemtjänsten.

Det förefaller mig också vara ekonomiskt vansinne. Hemtjänst under 12 till 14 timmar, ombyggnad av lägenheter och anskaffning av hjälpmedel som inte kan användas av den gamle. Det mänskliga priset kan inte mätas i pengar.

PRO skall demonstrera mot det som felaktigt kallas pensionärsskatten. När skall man demonstrera mot misshandeln av de äldre? Tankesmedjan Mänsklighet slåss för rätten att friska människor skall försörjas av de arbetande. Var finns ”Tankesmedjan Mänsklighet ” för den 87-årige mannen som kämpar med ångesten i sin ensamhet?

Vi behandlar våra äldre på ett barbariskt sätt. Det finns mycket att göra. Även för PRO.

Pensionärerna och politiken

Nu skall det demonstreras mot orättvisorna. PRO skall samla massorna till protest mot orättvisorna den 15 april med samling i Kungsträdgården. Parollen är ”Rättvis skatt för alla”. Man framför att en pensionär med en pension på 14 000 kr betalar 700 kr mer i skatt än den som har motsvarande inkomst av lön.

Nu tycker jag man måste tänka minst ett steg vidare. Vad är PRO? Officiellt anger man sig vara en partipolitiskt obunden organisation, men detta är ju inte sant. PRO är en del av socialdemokratin och styrs av ledande f d såssar och fackföreningsmänniskor som står socialdemokratin nära.

Vill sossarna sänka skatter? Mer än 70 års erfarenhet av socialdemokrati visar att detta parti bara kan se skatternas utveckling åt ett håll – högre. Nu demonstrerar man i Stockholm och om PRO får som man vill, dvs. sossestyre, så kommer pensionären med 14 000 kr i pension att upptäcka att skattehöjningarna i landsting och kommun innebär en skattehöjning med ca 600 kr per månad. Och sannolikt ingen skattesänkning för pensionären utan en höjning för de som arbetar.

Sedan kan man ju fundera över jobbskatteavdragets innebörd. Skall det löna sig att arbeta överhuvudtaget? Vi kan inte bortse från obehaget att stiga upp tidigt på morgonen och åka iväg till jobbet, lämna barn på dagis, äta en dyr lunch och komma sent hem efter att ha hämtat barnen på dagis. Allt detta har pensionären upplevt och lagt bakom sig.

Vill PRO att arbete inte skall löna sig? Att man inte kompenseras för allt besvär och ökade kringkostnader som arbetet de facto innebär?

Skall man klippa sig får man pensionärsrabatt. Att köpa resor på SL är billigare för pensionären. Telia ger rabatt för 60 +. Det finns många exempel på förmåner för pensionärer. Vill PRO ta bort dessa? För då blir det ju rättvisa.

I ett avseende är jag överens med PRO. Skatterna i Sverige är för höga – oavsett om man är pensionär eller löneslav.

Det är så lätt att bli kränkt

Tur att vi har så många ombudsmän som tillser att ingen blir ”sårad”. Och att förfallet accelererar. Stackars lärare och poliser m fl. och ve den som visar civilkurage.

Den 9 april

Idag för 70 år sedan blev Danmark och Norge överfallna av Tyskland. Fem års ockupation med ett lidande för befolkningen som ingen hade förväntat sig. För judar och oppositionella blev det än värre.

Danmark hade inget försvar. Norges något bättre. I Norge hade man Quisling. De som var beredda att förråda Sverige under kalla kriget skyddas av vänsteretablissemanget.

I Sverige har vi sagt farväl till vapnen. Det känns skönt att veta att den 9 april strukits i almanackan.

Det där med välfärden

Idag kan vi läsa att de landstingskommunala skatter behöver höjas med 13 kr – dvs. ytterligare 13 % av bruttolönen skall levereras in till politikerna för att rädda välfärden. Enligt Dagens Nyheter är man överens över partigränserna. När man skriver så blir jag misstänksam. Vad är man egentligen överens om? Mer än om att höja skatterna för världens mest beskattade folk.

Svensken betalar idag ungefär 33 % av sina intjänade pengar till landsting och kommun. Var tredje krona man tjänar går till det man lite vårdslöst kallar välfärd. Då bör man fundera över var som är välfärd.

Är det välfärd att det medelålders paret som lever på försörjningsstöd skall ha en trerummare? Att jag kan nobba jobbtorget därför att jag känner mig ”kränkt” då jag tvingas tömma papperskorgar och mina ”grannar” ser mig? Listan kan göras lång men jag stannar där.

Skall bli utomordentligt politiskt inkorrekt – kanske kan t o m klassas som ”rasist”. Men det är klart att då måste man bortse från att min älskade fru är från Peru. Att många av våra bästa vänner är invandrare. Att de grannar som vi uppskattar beundrar på många sätt är från Somalia. Tyvärr har de flyttat för de har köpt en lägenhet. Men de är så glada och lyckliga över detta. De skapar en framtid för sina barn.

Eller den ensamstående mamman, afrikanskt ursprung, med sin dotter som bor i vår trappuppgång. Självförsörjande och stolt. Som hon sa till mig med stolthet – jag har fått en utbildning. Hennes mamma besöker henne då och då. Hon säger värdigt: - jag har råd. På samma sätt med Rosie och Immanuel. När Rosies mamma besökte Sverige så kom de hem till oss för att presentera mamman.

Men jag är ”rasist”. Jag tror inte att våra välfärdssystem är anpassade för den anhöriginvandring som vi har idag. Tror att våra välfärdsystem kan bära Rosies syn och ansvarstagande, men inte att så mycket mer. Tror att det gäller att anpassa sig och göra rätt för sig. Skulle vilja kalla det Immanuels princip. För min gode vän Immanuel talar mycket om att det gäller att arbeta och att lära barnen att göra sitt bästa i skolan.

Anpassning och att göra rätt för sig har jag lärt mig i umgänget med Nancy och Helder, Rosie och Immanuel, den afghanske kocken och hans fru, Dorothy och många fler i det som man kanske skulle kalla det mångkulturella Sverige.

Vad jag tror är att om vi får disponera vår egendom – lönen – så kan vi bygga vår framtid. Om man tror att det är någon ”rik” som skall försörja mig så går det åt h-e. Om man tror att någon annan betalar välfärden så får vi ingen välfärd. Men jag är säkert dum. Och min Monica är ju anhöriginvandrad.

Judaskyssen

Många har undrat över Ohlys kyss i min tidigare blogg. Den illustrerar Judaskyssen. Svikarens, falskspelarens och den oärliges uttryck. Den som förråder för sina 30 silverpenningar. Och vilken större svikare och hycklare finner vi inte än Ohly.

Påsklördag

Påsken är den centrala högtiden i kristenheten. Den inleds med dödstemat och kulminerar i livets triumf över döden och ondskan. I går långfredagen var min älskade Monica och jag på lunch hos sonen och sonhustrun. Vi var tre bland gästerna med rötter i Västsverige som började tala om påskeldar och påsksmällare. Centrala inslag i påskfirandet för västgötar och andra från delen av Sverige och för oss dessutom en viktig del av barndomens upplevelser.

Långfredagen firades den svarta mässan och häxorna förenades med mörkrets makter. Påsklördagen var de på väg hem och då skulle de skrämmas bort genom fyrverkerierna och påminnas om sitt öde genom påskbrasans flammor.

Idag finns det visserligen officiella häxor som kan få bidrag genom AMS, men ondskan har tagit andra vägar. Ondskans syfte är att göra dig maktlös. I samma ögonblick som du förlorar kontrollen över ditt liv och dig själv så finns ondskan där. Med frestelsen – elegant omformulerad i svenska kyrkan till prövning – skall du bli ett offer. Det är inte ditt fel – det är någon annans.

Ondskan har under 1900-talet tagit form av kommunism och nazism. Den senare behöver inte skrämmas bort med raketer. Den förintade sig själv. Men kommunismen lever och frodas. Ohly och hans vapendragare är de som borde skrämmas bort av eldarna, men dessa vålnader från ondskans rike kommer kanske att bli ministrar. Ingen tänder brasor och skrämmer bort ondskan - kommunisterna. Ingen höjer rösten och säger att Ohly & Cie sympatiserar med och stödjer en rörelse som dödat minst 60 miljoner människor. Ondskan utger sig för att ta de svagas parti – och göra dem till offer. Formen för offer finner vi i Sovjet och Kuba.

Ingen fyrar av påsksmällarna som skall skrämma bort dem som vill göra människorna till offer istället för herrar över sitt öde. Den judiska påsken firas till minne över uttåget ur Egypten. Hur judarna gick från slavar till fria människor. Raketerna borde väcka människorna till insikt om att den som betalar 2/3-delar av sina surt förvärvade pengar inte är fri. Att den Farao som förtryckte judarna i Egypten under gamla testamentets tid i dag liknar Mona Sahlin. Och i bakgrunden lurar Ohly.

Det är dags att tända påskeldar och fyra av frihetens raketer.