Kosackvalet

1928 år ingick Socialdemokraterna valsamarbete med kommunisterna. År 2010 får vi se samma sak upprepas. Vi kommer att få Ohly, den som gillar kommunistisk masslakt, i regeringen om olyckan är framme. Att inte socialdemokraterna skäms. En röst på Sahlin eller Wetterstrand är en ett godkännande av gulag och dödandet av ca 100 miljoner människor.

Skytte

Monica och jag har varit på skjutbanan och skjutit precision. Kära frun är mycket duktigare än jag, varför jag inser att jag även i detta avseende är henne underlägsen. Det är väl det som kallas jämställdhet. För skytte är en jämställd sport.

Vi prövar på både precision- och fältskytte. I den senare disciplinen skjuter man mot målfigurer på okända avstånd från ett antal skjutstationer i terrängen. Efter en tävling så satt Monica och funderade över skyttet. Hon tyckte att precisionsskyttet var mera en kontemplativ verksamhet medan fältskyttet påminde mer om livet självt.

Skyttet är i mångas ögon en kontroversiell sport. Vapen är farliga. Vapen kan döda. Därför är skyttet omgärdat av nästan absurda bestämmelser vad avser innehav mm. Men den s k ”barnflickan” i Knutby kunde köpa en revolver med ammunition på Sergels Torg. Säljaren följde med henne ut till Farstanäset och lärde henne hantera vapnet och provskjuta det.

Vapen associerar till krig. Också ganska naturligt, då vapen används i krig. Var aktiv officer under det radikala 70-talet. Den tid då det kalla kriget pågick och det av östblocket kallade ”fredens hav” – Östersjön – var allt annat än fredligt. Fick ofta höra att jag som officer hade ett mycket tveksamt yrke. Ingen tror väl att en brandman är pyroman, men en officer var någonting åt pyromanhållet. Brukade citera Mao: ”Ett land har alltid en armé – sin egen eller någon annans.” Gick inte hem. Då brukade jag säga att krig är en sport för gentlemän, varefter jag ansågs som en fullständig idiot.

Vad händer om olyckan är framme den 19 september. Blyförbudet aktualiseras igen trots att bly är en metall som är beständigt mot luft och syror. Knappast en högrisk i naturen.

Det blir ännu hårdare tag mot oss som är legala vapenanvändare. Monica och jag, vilka sällan eller aldrig använder vapen när vi till äventyrs har skiljaktiga meningar, kommer att få begränsningar i den s k vapengarderoben.

Med andra ord svårare för Stickan Arksand och andra entusiaster att ha legala vapen, men enklare för ”barnflickor” att köpa vapen på den illegala marknaden. Det är valet den 19 september.

Skatt på de förmögna

Bombi Bitt fäller vid tillfälle följande kommentar. ”Om man har en femtioöring i lommen och inte vet om den. Är man då rik eller fattig?”

Om olyckan är framme den 19 september kommer många att inse att de har en femtioöring i lommen – de är att betrakta som rika – och får skatt för dem som betraktas som förmögna. Vilken överraskning. Man hade ju bara ett radhus i Farsta. Men visst känns det skönt att anses förmögen.

Fundering en söndagskväll i augusti

På DN debatt kan man läsa om Ohlys tankar om vinster i skolan. (V), kommunisternas parti, vill inte ha vinstdrivande företag inom skolan. Skolpengen skall gå till eleverna och inte till bolagens vinster. Ohly, som numera inte kallar sig kommunist, vill förbjuda att bidrag till fristående skolor som betalar ut vinst till ägarna.

Inser i mina mera klara stunder att min intelligens är så där och att mitt intellekt inte är något att skryta med, men vi måste alla leva med våra begränsningar. Men just nu känner jag mig utomordentligt begränsad. M a o begriper ingenting.

Skall man driva företag så krävs det vinst. Om kunderna anser att vinsterna är för höga så omförhandlas priserna. Skolpengen skall gå till eleverna och inte till bolagens vinster anser Ohly. Antar att skolpengen går i första hand för att täcka de kostnader som undervisningen kräver. Utgår från att samma resonemang gäller de kommunala skolorna.

De privata skolorna är populära och lockar många elever. De resultat de presterar anses tydligen tillfredsställande jämfört med de kommunala konkurrenterna. En uppfattning som tydligen Ohly har eftersom hans barn går i dessa friskolor som levererar avkastning till de som investerat i företagen som ger ”kommunistens” barn en adekvat utbildning.

Sund inköpspraxis säger att om man ger ett överpris så omförhandlas avtalet. Om kommunala skolor inte kan leverera till det pris som man kommer fram till i förhandlingarna med de privata leverantörerna bör man se över organisation, kostnader och prestationer. Och de kommunala som inte lyckas med detta bör läggas ner.

Snacka om nyheter

En grå, trist och regnig eftermiddag i Fagersjö. Rena rama sossevädret. Har försökt muntra upp oss med crepes med räkstuvning och en päronpaj.

Ett slikt väder kräver mer är lukulliska uppmuntran. Exempelvis att läsa om att det mesta i landet går åt rätt håll. I Dagens Nyheters ekonomibilagor finner man att arbetslösheten fortsätter nedåt – 50 000 fler hade arbete i juni jämfört med för ett år sedan. Börsen har stigit till årsbästa. Tjänsteproduktionen och restaurangbranschen går uppåt. Allt visar att vi är på rätt väg.

Rubriken ”Spikrakt uppåt för Stockholm” stämmer inte ner humöret hur hårt än regnet piskar på rutorna. Nyanställningarna väntas öka i många branscher som exempelvis privata tjänstenäringar. Solen finns bakom molnen.

Men säg den glädje som vara för evigt. Carin Jämtin ansluter sig till vädret och stämmer ner humöret. Hon vill begränsa det fria skolvalet i Stockholm. Tråkigt för Nancy och Helder vars barn stortrivs i Engelska skolan och alla andra som vill satsa på sina barns framtid. I sossarnas Sverige är det alltid grått och trist. Hur länge kan vi välja färg och utseende på paraplyerna? Eller ses paraplyn som en klassmarkör? I Jämtins och Sahlins Sverige kan man aldrig vara säker.

Det där med att blogga

Försöker att skriva någonting nästan varje dag i min blogg. Inte alltid så enkelt därför att det kräver en idé och viss kreativitet. Därför blir det inte alltid dagligen, men gudarna skall veta att jag försöker. Vet också att jag har några som följer mina Funderingar från Farsta och kommenterar dessa på ett eller annat sätt. Som exempelvis de nära vänner som följer mina tankemödor och kommenterar med e-brev eller på FB. Som en kär vän skrev att mina Funderingar från Farsta numera ingår i hans morgonrutiner. Det är uppmuntrande.

Tankesmedjan Mänsklighet, en grupp som med emfas driver frågan om att friska människor skall bli försörjd av andra, är några andra som också visar intresse för mina tankar.

När press- och borgarrådssekreteraren (MP) i Stockholms stadshus inte bara läser utan t o m nedlåter sig till en kommentar då är lyckan fullständig. Skrev under rubriken Maktskifte i slutet av maj. ”Såssarna går till val med tvenne partier som de facto inte litar på människan. Skall makten överlåtas åt Ohly, kallar sig numera inte kommunist, och politiker typ Yvonne Ruwaida? Det handlar om ett maktskifte den 19 september. Skall du eller politikerna bestämma över ditt liv? Vems är makten?”

Fick denna kommentar från borgarrådssekreteraren i miljöpartiet, Adam Axelsson. ”Jag gillar din blogg. Dina politiska åsikter, regelbundna personangrepp, samt ditt intresse för krig, vapen och dyra hunar skapar en bra helhet. Hela din person och ditt utseende bekräftar bilden av moderaterna. För mig är du den ultimata företrädaren. ’Moderat så klart!’. Det tycker jag ska spridas, vilket jag kommer att hjälpa dig med.” Vill fästa uppmärksamheten på att stavningen av hund inte är min utan pressekreterarens.

Tackar för hjälpen med spridningen av min blogg. Särskilt mot bakgrund av att man idag kan läsa om att (MP) i Botkyrka hellre sjunger The green grass of home i stället för Internationalen. Att Mikaela Valterssons uppmaning att sälja eller låna för att kunna betala fastighets- och förmögenhetsskatt inte går hem. Att Ruwaidas taxiresor och mobiltelefonsamtal inte uppskattas av alla. Särskilt de som skall ”uppskattas” i (MP):s och kommunisternas Sverige.

Min person och mitt utseende stör denne politiske och av mig avlönade tjänsteman. Tur för borgarrådssekreteraren att man inte som min moderata fru är peruanska. Då kanske kommentaren om utseendet varit ett fall för DO.

Sådana är de som skall tillsammans med kommunisterna bilda regering om olyckan är framme.

Borgerskapets diskreta charm

Sitter med en broschyr från Gasthof Esterer. Ett trevligt litet gästgiveri beläget i Pfaffenhofen an der Ilm i Oberbayern. Stället hade eget ”Metzgerei” vilket borgade för att maten var god och frukosten överdådig. Att ölet höll högsta klass och Doppelkornen iskall behöver inte påpekas.

Maten beskrivs i reklamfoldern som ”gutbürgerliche Küche, vilket anses vara en garanti för att den är vällagad, näringsriktig och riklig. Detta kan intygas av skribenten med fru.

I Tyskland kan man ange att köket är borgerligt och därmed skapa en positiv förväntan. I Sverige råder paradoxalt nog motsatt förhållande. Borgerligt är närmast nedsättande och för tankarna till en snål och inskränkt kälkborgare, vars perspektiv bara förtjänar att förhånas. Politiskt är borgerligheten att betrakta som inskränkt egoism upphöjd till ideologi. Den förtjänar inte att tas på allvar. En god människa är socialist!

En s k intellektuell, varmed förstås att man försörjs av staten eller avlönas av Dagens Nyheters kultursida, kan aldrig vara borgerlig. Det är per svensk definition en omöjlighet lika väl som en borgerlig feminist. Det skulle strida mot den senares moral och etik att bokstavligen bränna 100 000 kr, vilket visar hur inskränkt och trångsynt vederbörande är.

Svenska borgerliga partier står för liberala eller konservativa idéer och trängs i det politiska mittfältet. Den gemensamma nämnaren är övertygelsen om det demokratiska styrelsesättet, den privata äganderätten och rättstaten. Att marknadsekonomin visat sig överlägsen alla andra ekonomiska system är en annan gemensam värdering.

Våldet som politisk metod; som bl. a förespråkas av (V), kommunisternas parti, tar den borgerlige väljaren avstånd från, liksom socialismen. Den borgerlige strider för frihet och individuellt ansvar. Kämpar mot klåfingriga, och ibland inkompetenta, politikers intrång i privatlivet och tror på arbetslinjens välsignelser. Vidare anser de flesta av oss att lönen är enskild egendom – inte något som tillhör politikerna.

Man brukar säga att den som inte är socialist när man är 20 år saknar hjärta. Om man är socialist vid 40 år fyllda saknar man hjärna. Vill omformulera påståendet. Tjugoåringen som är realsocialist saknar erforderliga historiekunskaper.

Tiden och glömskan

”Många människor upplever tiden som något som vi rör oss fram igenom, eller så upplever de det som att vi står still men att tiden kommer som en ström, ungefär som en sten som ligger still i en flod med forsande vatten.” Så skriver Wikipedia om tid.

Fader Tid lär ha en ränsel på sin rygg för allmosor som skall skänka glömska. Oavsett hur vi uppfattar tiden så är det många i vänsterexperimentet som hoppas på allmosorna från Fader Tid.

(V) har ett förflutet som inte särkilt många socialdemokrater har något gemensamt med. Partiet hette från 1921 Sveriges Kommunistiska Parti, sektion av Kommunistiska Internationalen. D v s den av Stalin dominerade Komintern och man var en underavdelning till Sovjetunionens Kommunistiska parti. Partiledaren var inte en svensk utan det var Josef Stalin.

Husbondens röst var under många år Hilding Hagberg som försvarade terror och folkmord. Hans efterträdare var C-H Hermansson, vilken sade vid Stalins död:

”Stalin är en av hela den mänskliga historiens största personligheter. Marxismen, den lära som Stalin behärskade med sådant mästerskap och som han vidareutvecklade till ett nytt och högre plan, förnekar ingalunda de stora personligheternas roll för historiens utveckling. Stalin förstod att ställa hela sin livsgärning i de framväxande, de progressiva, de oemotståndligt segrande krafternas tjänst. Därför blev hans liv så betydelsefullt för mänskligheten, därför blev han en gigant i den mänskliga utvecklingens historia. Att vara kommunist, det är att ha Lenin och Stalin till föredöme. Stalin är en av alla epokers mest geniala vetenskapsmän.”

Hermansson efterträddes av Lars Werner som gärna besökte och hyllade broderpartierna i öst. Vilken tröst för alla socialdemokrater som under många år kämpade för fred, frihet och demokrati att få en kommunist, Lars Ohly, i regeringen.

Jon Blund har med sig två sömnparaplyer, ett svart för stygga barn och ett färgglatt för de snälla. Han kan också strö sand i barnens ögon för att de skall somna.

Vänsterexperimentet måste sanda ordentligt och slå, om inte blå, så andra dunster i ögonen på väljarna. Paraplyet är brunt, den färg man får när man blandar rött och grönt. Och Fader Tid måste vara mycket generös.

Bilden är östtyske Jon Blund som användes i statstelevisionens barnprogram under 70-talet.