Om bristen på Värmlandskorv

Nu är det snart dags att presentera den nya regeringen. Hoppas att vår kloke partiledare tänker på Bamses ord: ”Om man är stor och stark så måste man vara snäll.” Alliansregeringen har visat sig vara ett vinnande lag och presterat mycket under gångna fyra åren.

Lokalt ser vi fram emot en spännande tid. Möten och konferenser avlöser varandra. Framtiden skall formas för vårt Stockholm. Personligen hoppas jag att Farstaalliansen som den ser ut idag kommer att bestå. Vi har ett utmärkt samarbete och vi trivs mycket bra tillsammans. Vi skall forma Farsta enligt de utfästelser som gavs i valet. Härliga framtid.

Om detta innebär att ICA Supermarket, Coop eller Hemköp i Farsta tar in Värmlandskorv i sortimentet vet jag inte. Med det är den enda brist jag upplever i skrivande stund. Men man kan se framemot krabba och många andra höstliga delikatesser. I fjärran november skiner Mårten med att förklarat skimmer. Härliga framtid.

Lördag i september

Nu är den stolta vår utsprungen,
den vår de svaga kalla höst.
Nu blommar heden röd av ljungen
och hvitt av liljor älvens bröst.
Nu är den sista visan sjungen
av sommarens kvinnligt veka röst;
nu stiger uppför bergens trappa
trumpetarn storm i dunkel kappa.

Så skrev en gång Erik Axel Karlfeldt. Nu är den sista visan sjungen i den hårda valkampen och det är dags för stormen, trumpetaren, att forsätta blåsa rent i vårt land. Svenskarna har sagt nej till vänsterns försök att vrida klockan tillbaka. Framtidens Sverige skall vi nu skapa. Göra landet till möjligheternas och hoppets rike. Skapa föregångslandet.

Härliga framtid – det mesta är ogjort!

Ett Farstaperspektiv

Funderingar från Farsta. Låter som tankar från Knohult. Åsanisse vid tangentbordet. Men jag är stolt över Farsta och vår förening. Ett stort antal lojala medlemmar i vår förening har överpresterat. Därför kan vi glädja oss åt moderata framgångar. I krets 4 ökar vi med 2 592 röster. Skillnaden mellan oss och (S) är 3,5 %. Inte dåligt i detta knallröda område.

Varför har sossarna då lidit ett svidande nederlag? Varför vill inte Gunnar Sandell, lokal sossepamp i Farsta, gratulera oss till segern? Varför är man så dåliga förlorare? Varför hotar Ohly, kommunisten med utomparlamentariska aktioner? Bortser då från dem som vi redan drabbats av i söderförort.

Man har bara ett perspektiv – den socialdemokratiska enpartistaten stödd av kommunisterna. Därför blir besvikelsen så stor.

Vill gärna citera socialdemokraten Harald Ullman. ”De solkade sitt varumärke genom att samarbeta med Vänsterpartiet. Ungefär som om någon på Volvos marknadsavdelning skulle komma på idén att man skulle marknadsföra Volvo och Trabant tillsammans.” Budskapen till medelklassen och arbetarna i industrin var att ”Vi ska införa förmögenhetsskatt och hur den drabbar vet vi inte. Och så ska vi ändra på fastighetsskatten. Till alla karriärmammor och städerskor som gillar Rut-avdraget, även om de ännu inte använt det, var budskapet: Bort med det! (…) Till dem som var oroliga över att industrin inte skulle få billig energi sade S: Vad är det för fel på vindkraft? Den är visserligen väldigt mycket dyrare än kärnkraft men vad då, vi måste ju ändå ställa om.”

Denna oro och dessa tvivel märkte vi i våra många samtal i Farsta.

Fortsätter att citera Ullman. ”Vi kan inte vänta” – ”Själv undrade jag om man väntade på arvodena?” Är för egen del ganska säker i dessa avseenden.

Sedan det här med Sverigedemokraterna. Vad är skillnaden mellan dem och (V). Klasshat eller rashat. Sven Rydenfelt lär ha sagt att tio procent av varje given population är dumskallar. Stämmer på ett ungefär om man lägger ihop antalet kommunister och Sverigedemokrater.

Stämman från Stockholms svar på Knohult slutar här. Klabbarparn lämnar tangentbordet för att annat bords njutningar.

Som man bäddar

får man som bekant ligga. Och nu har man bäddat för Sverigedemokraterna i riksdagen. Lika ovälkomna som kommunisterna i (V). I början av 90-talet kunde de anständiga svenskarna lustmördat kommunisterna efter murens fall och Ohlys tårar. Man försatt chansen. Sossarna har tillsammans med (MP) gjort dem rumsrena – så gott det nu går vill säga. Fåraklädseln föll av Ohly på valnatten då han underkände väljarna och hotade med utomparlamentarisk kamp.

Sverigedemokraterna skulle bemötas med tystnad. Utom på sina valmöten då de skulle tystas av vänsterns hejdukar. Bilden av underdog befästes och gav säkert många röster. Ett utestängande från utskotten garanterar dem ett ännu bättre valresultat 2014. Under förutsättning att man kan hålla ihop så länge.

Som man sår får man skörda. När den nya grundlagen skulle skrivas och kompromissas fram fanns det fyra demokratiska partier och kommunisterna – nuvarande (V). Sammanlagt fem partier. Vallagen utformades efter dessa förutsättningar. Vidare ville sossarna säkerställa att stora partier skulle gynnas. 2010 har vi åtta partier och bristerna visar sig. Alliansen har flest röster men inte flest mandat.

Minoritetsregeringar är inte ovanliga i Sverige. Dessa klarar sig för det mesta. Alliansen bör inte söka stöd hos (MP). Priset kan bli mycket högt. För mitt eget parti (M) vill jag påpeka – var generös mot våra alliansbröder. Är man stor måste man vara snäll säger Bamse.

Valet och kvalet

Aftonbladet skriker ut med de största bokstäverna Valkaos. Anledning till detta är att (SD) ser ut att få en vågmästarroll och alliansen bildar en minoritetsregering. Denna typ av regeringar har varit mer regel än undantag under efterkrigstiden.

Sossarna har regerat med stöd av kommunisterna, dessa med olika bokstavskombinationer anpassade till den politiska utvecklingen. Tage Erlander skriver i sin dagbok om den olust han känner för att tvingas motta detta stöd. Attityden verkar vara – vad skall en fattig flicka göra.

Ställer mig i min stilla enfald följande fråga. Vad är skillnaden mellan klasshat och rashat? (V), kommunisternas parti sjunger om ”djävla borgarsvin”. Om man bytt ut borgarsvin mot exempelvis muslim hade det blivit annat ljud i skällan.

Undanber mig både kommunister, (V), och Sverigedemokrater i folkvalda församlingar. Bekymmersamt är att en slags extremism är rumsren när inte någon borde vara det.

Vi vann

Vi har slagits mot en formidabel motståndare här ute i Farsta. Det har varit stor uppställning från sossarna centralt och från facket. Vad nu ett sådant har med politik att göra. En ulv i fårakläder dök upp – nätverket gemensam välfärd. D v s LO och sossar som ”opolitiska”. Men vi vann.

Och på valvakan var vi många från Farstamoderaterna som bara njöt. Och kände sig lyckliga. Vi vann.

Rött och Stalingrått

Rött är (V):s färg. Idag delade man ut röda ballonger till barnen i Farsta C. De oskyldiga barnen förstår inte att ballongerna är färgade av blodet från de miljoner som har dött under kommunistiska regimer. Stackars barn. Ohly hyllar mördarna. Vad tänker föräldrarna på? Hade de tagit emot ballonger från nazisterna? Ballongerna borde burit en dödskalle på ena sidan och ett kors på den andra.

Vänsterexperimentet på marsch mot dåtiden i sin gemensamma valaffisch. Den påminner om Stalintiden i sin gråton och med sin utopiska framtidsvision i bakgrunden. Bilden visar att Ohlys, kommunisternas, makt växer. Affischen är en påminnelse om socialrealismens väg mot den kommunistiska framtiden.

Intressant är att studera kroppsspråket hos de inblandade. Ohly med blicken in i framtiden. Hoppet om att kunna äntligen omvandla Sverige till en kommunistisk stat. Mona Sahlins attityd säger – vilket sällskap har jag hamnat. De båda språkrören från (MP) vänder bort blicken. Vad de funderar över är inte svårt att tolka.

En bild säger mer än tusen ord.

Framtid eller dåtid

Sverige står inför ett vägskäl. Skall vi gå mot en ljusnande framtid eller skall vi återvända till det genompolitiserade och vänstervridna 70-talet. Valet är enkelt, men det kräver en stor pedagogisk insats. Så många års enpartivälde gräver sig in i folksjälen och de flestas medvetande.

Vi slåss mot fördomar och lögner. Trist. Men det finns hopp. Många väljare är som Törnrosa – sakta vaknar man upp ur den sömn som den onda fen skapade. Återvälj inte henne utan låta oss slippa den narkotiska bidragssömnen.

Våldet i valrörelsen

Moderaterna i Stockholms södra förorter är utsatta för terror från vänstern. Vill citera Camilla Lindberg från Skarpnäck. ”Misshandel, äggkastning, valfusk, inbrott i valstugor, nedrivna affischer, förstörda valstugor, falska valaffischer, förstörda affischer. Den här valrörelsen var det vidrigaste jag varit med om.”

När sossarna släppte in kommunisterna kom anden ur flaskan. Diktaturens kreatur blev accepterade och deras kampmetoder likaså. Sverigedemokraterna och andra extremrörelser har inte tagit till våld här i söderförort. Bara vänstern och kommunisterna – Lars Ohlys parti.

Vad säger socialdemokraterna – ett demokratiskt parti? Vad tycker (MP) – ett annat demokratiskt parti. Trivs de i sällskapet?

Vänsterns rätta ansikte

Bagarmossen den 13 september. Ett gäng med huvor kastade tegelstenar och brände upp papper m.m. och slog sönder. När brandkåren kom sprang gänget mot bilen med tegelstenar i händerna. Brandbilen vände. Det tog tid innan polisen kom med insatsstyrkan då hade gänget försvunnit.

På klisterlapparna stod det - de röda: Jobb och hopp. På de andra - Reinfeldt game over.

Detta är vad valet handlar. Demokrati mot vänsterdiktatur. Är det Petrograd 1917, Berlin 1933 eller Bagarmossen 2010. På söndag avgör vi.

Vad det hela handlar om

Valet 2010 är väldigt enkelt. Skall vi gå 40 år tillbaka i tiden eller inte. Skall vi ha en statsminister eller en slarvmaja. En eller flera kommunister i regeringen? Ungefär som om vi skulle ta in förintelseförnekare i vårt högsta styrelseorgan. Skall frihet och valfrihet ersättas med planekonomi.

Den 19 september avgör svenska folket sin framtid. Slavar under dåliga politiker eller fria medborgare.

Die Fahne hoch …

Har deltagit i några valrörelser men aldrig någonting liknande denna. Visst har argumentationen varit hätsk, men man har försökt att hålla gränsen klar mot våld och hot.

Nu börjar våldet och lögnerna ta över. Äggkastning i Gubbängen. Punktmarkering från kommunisterna mot våra valarbetare i Farsta. Oavbrutet ringande till vakterna för att dessa skall tillse att vi kan utöva vår demokratiska rätt. När trakasserierna var som värst fick kommunisterna stöd av tjänstemän avlönade från LO. Men har man hamnat i dåligt sällskap så har man. Kanske skillnaden inte så stor som man tror. Har man dominerat staten i 90 år så kan det kanske det påverkat både omdömet och synen på demokrati.

Noterade att det fanns en stor mängd sossar i Farsta idag, men bara några få från de lokala föreningarna. Det var en massa avlönade funktionärer från LO. Vissa av dem uppträdde under falsk flagg och påstod sig vara ett ”opolitiskt” nätverk.

Det som jag anser vara allvarligt är att våld och sabotage breder ut sig. Det är kommunisterna och deras organisationer som tagit upp 30-talsmodellen för valrörelse. Tysta motståndarna, skräm dem, punktmarkera dem, riv ner deras affischer och slå dem gärna på käften. Och tydligen är sossarna med på detta.

Den som läst statskunskap vet att skillnaden mellan den fascistiska staten och sossarnas är hårfin. Men att man skulle ta kommunisterna med i båten och acceptera deras kampmetoder trodde jag aldrig.

Det stora tabberaset i Katthult

Emil i Lönneberga är en av Astrid Lindgrens många pärlor. Denne buspojke som ställer med en massa ofog och sitter av sin tid i snickarboa. Han gör även andra hyss, som att bjuda hela fattigstugan på julmat i stora tabberaset i Katthult.

Får man tro vänsterexperimentet är ju hela Sverige omvandlat till en fattigstuga och nu skall man, med buspojken Ohly i spetsen, bjuda på ett riktigt bidragskalas.

Av alla byggnader som störtar samman kräver luftslotten de flesta offren. Om den rödgröna röran vinner kommer det att bli massor med skadade och döda. Men det är klart – Emil blir halvtidsfrigiven.

Herr Flick och Herr Östros

Läste någonstans att man kunde jämföra herr Otto Flick från ’allo, ’allo, ’emliga armén, med Thomas Östros. Utseendemässigt är de lika och kanske tyvärr även till sättet. Herr Flick dyrkar diktaturen. Herr Östros accepterar diktaturälskarna genom att samarbeta med (V), kommunisternas parti. Herr Flick tror på den starka staten som dominerar medborgarna. Det gör även herr Östros. Herr Flick haltar fysiskt – herr Östros intellektuellt.

Vet att herr Östros är en demokrat som hamnat i dåligt sällskap så ingen skugga över honom i dessa avseenden. Herr Flick är en karikatyr – Herr Östros är på väg att bli en.

Ekonomi i den högre skolan

Familjen Reinfeldts ekonomi har granskats av sossarna. Välutbildade människor med höga och ansvarsfulla positioner. De får för mycket över helt enkelt – usch och fy. Mona Sahlin tjänar lika mycket som Fredrik Reinfeldt. Hon tycker hon får mycket i plånboken. Är överens med Sahlinskan. Med hennes utbildning, och bildning, är hon överbetald och borde ha en närmast konfiskatorisk marginalskatt.

Låt oss lämna dess höga nivåer. Det handlar om de hårt kämpande låg- och medelinkomsttagarna vilka vinner på jobbskatteavdraget. Undersköterskan och metallarbetaren, sjuksköterskan och gymnasieläraren. Reformens stora vinnare. Att de s k högavlönade också vinner är ofrånkomligt. I annat fall skulle alla löneökningar över en viss nivå tillfalla staten. Om det regnar på prästen stänker det på klockaren.

Ekonomi är inte socialisternas starka sida. Carin Jämtin tycker att rutavdraget är en kostnad för statskassan. Avdraget i fråga är inte en kostnad utan en utebliven intäkt. Men utan RUT blir det en kostnad för arbetslösa.

Saliga äro de enfaldiga ty de skola besitta jorden.

Hur tokigt kan det bli?

För min del tar jag valet den 19 september på allvar. Det handlar om frihet eller tvång – kommunister eller inte i regeringen. För vänsterexperimentet är det tydligen också ett avgörande val. Rädda välfärden genom att göra de arbetande människorna fattigare och låta några andra unna sig lyxen att leva som rentierer.

Med spänning motser man hur den rödgröna röran skall rädda Sverige från undergång. Då möter man ett antal radikala förslag. Samkönade toaletter är en ödesfråga för landet. Om det eventuellt skulle förvirra turister och andra besökare så måste de lära sig att vi tar täten.

I försöken att höja medborgarnas förmåga att kunna både älska och skratta måste vi ha kommunala butlers i tunnelbanan. Kan se min lilla hustru äntra bussen i Fagersjö med tvättsäcken i ena handen och inköpslistan i den andra för att träffa sin butler på Högdalens T-banestation. Hon kan säkert hålla sig för skratt.

Välfärden i Stockholm är nedmonterad och enligt vänsterröran breder nöden ut sig under Sten Nordins människofientliga ledarskap. Mot denna bakgrund satsar Carin Jämtin på att staden skall investera i ett holkprogram för fåglar och fladdermöss.

Sedan tar Ohly, han som inte kallar sig kommunist, till storsläggan och hävdar att vägen till jämställdhet går över bröstpumpar.

Är det Kafka eller Alice i underlandet? Det är emellertid detta vi skall ta ställning till den 19 september 2010.

Folkomröstningen den 19 september

Ingen kan ha missat att det är valdag den 19 september. Riksdag, landsting och kommuner skall få nya politiker. Vad som inte är lika känt är att denna dag folkomröstar vi. Svenskarna skall ta ställning till de två alternativen – framtid eller tillbakagång.

Tillbaka till 70-talet eller full fart in i 2010-talet
Kommunister i regeringen eller inte
Statsman eller felparkerare som statsminister
Förbifart Stockholm eller en trafiklösning som gör att all genomfartstrafik står stilla på Essingeleden
Höjda skatter eller ökad frihet
Svarta eller vita tjänster
Möjlighet att åka bil även i framtiden
Valfrihet eller tvång
Utbildning av barn och ungdom eller förvaring
Arbete eller bidrag
Boskatt på Stockholmare eller inte

Skulle kunna fortsätta med ytterligare exempel, men stannar där. Den 19 röstar vi rätt eller rött!

Tillbaka på banan igen

Denna förkylning som sveper fram över Stockholm är inte att leka med. Unnar bara några få utvalda fiender att drabbas av den. Om än hostande och snörvlande är jag i valstugan och sliter tillsammans med denna underbara förening som heter Farstamoderaterna.

Underbart att ha sådana kamrater.