Funderar när november möter december

Det har gått en tid sedan det funderades i Farsta. Åtminstone för min del. De som känner mig har den största förståelse för detta då de vet att jag brukar framhålla att jag har mycket att tänka på men lite att tänka med. Nu är det sagt så jag slipper elaka kommentarer.

En annan sak är jag bytt dator med tillhörande programvaror. Underlättar inte att man befinner sig i Microsofts limbo. Sedan sägs det ju att förmågan att skapa är 10 procent inspiration och 90 procent transpiration. Med hänsyn tagen till a) förmågan och b) vädret blir det just ingenting. Man kan inte ens svettas. Lägg därtill Microsoft.

Om man nu inte kan svettas på grund av kylan så kan man i alla fall bli varm om hjärtat. DN skriver om den svenska tigern. BNP ökade med 6,9 procent under november vilket var den största ökningen i EU. Om vi inte haft Alliansregeringen och Anders Borg med jobbskatteavdrag hade det gått käpprätt år helvete. Östros och Ohly under Mona Sahlins ”ledning” hade snabbt fört oss till en grekisk nivå.

En annan sak värmer mitt sinne när jag läser Riksdag & Departement. Där hittar man rubriken ”Konkurrensverket jublar över reform”. Det handlar om att ytterligare en halv miljon svenskar har fått valfrihet inom vården under 2010 och att vårdvalsreformen har varit en framgång. Landstingen har tvingats införa vårdvalsmodeller i primärvården. Den socialistiska modellen, typ gosplan, har ersatts med frihet. Det värmer.

Det lär visst bli 20 minusgrader i Stockholm, men vi slipper den rödgröna frysboxen. Inte så illa.

Quo vadis?

I DN:s kulturbilaga kan man idag läsa om Sonja Åkesson. Några svenska låtskrivare hyllar hennes texter på skiva. En av dessa, Annika Nordin, stötte på stora problem i en av Åkessons texter, nämligen meningen ”och negrerna i Afrika”. ”Jag hatar verkligen det ordet” säger Nordin.

I Belgien dras Tintin inför rätta med kravet att boken om hans resa till Kongo skall förbjudas. Tidigare har Afrosvenskarnas riksförbund krävt att alla Sveriges bibliotek tar bort Tintin från bokhyllorna.

Väntar nu på att Viktor Rydbergs Singoalla skall förbjudas. Och då är det väl lika bra att kexet Singoalla går samma väg, då namnet kan ge negativa associationer. Det finns oändliga möjligheter att gallra i bokhyllorna. Har själv Nordisk Familjebok, Uggleupplagan. Denna bör kastas på det politiskt korrekta bokbålet.

Och vägen banas för Sverigedemokraterna

DN har valt en bild på om Sonja Åkesson där hon röker. Hur länge kan sådana bilder få publiceras?

Olof Palme – hybrisens tid

Vem var Olof Palme hette gårdagens fundering. En i vissa avseenden en ambitiös rubrik där en bakgrund tecknades till landets förfall och Palme som en representant för sin tid. Några svar gavs inte men frågorna antyddes. Den grå filten med röda inslag svepte in oss alla under Palmes tid. Livet blev tyngre, luften svårare att andas och den intellektuella debatten ersattes av talkörer och en likriktad propaganda.

Ljuspunkterna voro ABBA, festerna på officersmässen och alla kloka människor som fanns i umgänget. Men utanför Systembolaget stod kommunister av olika schatteringar krängande tidningar eller viftande med insamlingsbössor. Som ofta klädd i uniform var detta inte en helt angenäm upplevelse.

Hybris anses vara den största synden av alla. I psykiatrin är hybris ett uttryck för ett sinnestillstånd där en person har en starkt överdriven uppfattning, och ofta helt falsk bild, om sig själv och sin roll. Det kan också kallas storhetsvansinne eller megalomani.

Under 70-talet greps Sverige av megalomani n på alla nivåer. Vi skulle vara ett världssamvete. Vilket innebar att vi ställde upp för Castro, Pol Pot , Mao och andra despoter. Vi trodde att vår ekonomi var världsbäst. Att vi var mest jämställda i universum behövde icke betvivlas.

Säkert en klen tröst för den jämställda undersköterskan när hon helt plötsligt upptäckte att hon var utfattig i jämförelse med sina mindre jämställda kolleger från bättre ekonomier.

Varför gick svensk ekonomi i botten under 70-talet? En orsak var Gunnar Sträng. Palme var inte intresserad av ekonomi. Hans intresse var makten. Hur det gick med medborgarna var ointressant, så länge han kunde spegla sig i radikalitetens sken och stötta diverse diktaturer i tredje världen samt gå Sovjetunionens ärenden i dennas försök att försvaga frihetens Europa. Socialdemokraterna hittade en ny idé om socialismen i löntagarfonderna. Den tredje vägen mot diktatur.

Sträng höjde skatterna med hjälp av inflationen. Detta innebar att alla arbetande fick häpnadsväckande marginalskatter. Och de s.k. arbetsgivaravgifterna slog ut stora delar av industrin. Lågkonjunkturen skulle överbryggas och de fackliga löneanspråken bröt ryggen av de små eller medelstora företagen. Huvudsaken var att Palme fick glänsa på den internationella arenan.

Sträng har ett eftermäle som ”rikshushållare”. Snarast var han under Palmes egid en riksförstörare. Men tillsammans har Palme och Sträng och deras apologeter skapat en saga om Sverige som knappast ens kunnat skulle accepteras av bröderna Grimm.

Alla minns Palme står det i en annons för Henrik Berggrens bok ”Underbara dagar framför oss.” Frågan är bara på vilket sätt vi minns denne man. Låt inte hans tragiska slut skymma bilden av en maktstreber och populist

Vem var Olof Palme

Det är novemberdag – mörkt, råkallt och ruggigt. Den grå känslan förstärks av att huset är inplastat och fönstren täckta med plast. Huset är från tidigt 60-tal och i vissa avseenden typiskt. Högst upp rymliga etagelägenheter och längre ner mindre lägenheter.
Ute är det sosseväder – grått och nivellerat – solsken blir på något sätt ojämlikt. De rika kan ju ha sommarstuga eller segelbåt och därmed gynnas. I våra lägenheter känner vi oss instängda. Balkongdörren fastskruvad och fönsterna går icke att öppna. Under 80-talet kom parabolerna och satellitkanalerna. Ledande socialdemokrater ville förbjuda parabolantennerna. Det skulle vara grått och instängt som det var i kommunistdiktaturerna. Maj Britt Theorin var den ledande i kampen mot den personliga friheten att välja teveprogram. Hon skulle säkert trivts i vår lägenhet just nu. Instängt.
De första årtiondena efter andra världskriget hade den svenska ekonomin en fantastisk utveckling. Europa var sönderslaget och köpte det som fanns att köpa från industrier som var intakta. Socialdemokratin förstod inte detta utan drog helt felaktiga slutsatser. Resultatet blev ”det starka samhället” och ökad jämlikhet. 1970 var Sverige ett av världens rikaste länder, men efter Palmeepoken föll Sverige som en sten mot botten. Vi fick ”dureform” och en usel skola. Jämlikheten blev jämkad ömklighet. I armén blev alla officerare. Hade aldrig gått inom sjukhusen att helt plötsligt alla blev läkare.
Har börjat läsa Henrik Berggrens Palmebiografi. Mest för att förstå varför det hela gick så snett. För snett gick det och Palme var den som drev skutan ur kurs. Vem var Olof Palme?

Tankar en novemberkväll anno 2010

Landet tycks gå under. Socialdemokraterna skall byta partiledare, politik och eventuellt bli ”nya” socialdemokraterna. Tidningarna ägnar denna pseudohändelse betydligt större uppmärksamhet än den förtjänar. Låt maktkolossen krackelera, släpp fångarna, fackföreningarna, loss och tillåt människorna att bli individer. Sossarna har gjort sitt. Låt nostalgikerna på Södermalm drömma om sitt Atlantis, men vi övriga gläds åt att vi äntligen kan andas frisk luft.

Ingen nämnd - ingen dömd

Är föreningsordförande i Farstamoderaterna. Bland många av de uppgifter som åvilar en sådan är att föreslå nämndemän till tings- och förvaltningsrätt. En grannlaga uppgift då nämndemännen är domare och skall fatta beslut om människors väl och ve. Och skulle man se på de kravspecifikationer som anges bör den framtida nämndemannen vara en korsning mellan Einstein och Stålmannen. Vederbörande skall vara normalfördelad avseende ålder, etnicitet och kön. Det enda som inte specificeras är skonumret.

Att en nämnd deltar i domstols avgöranden är en månghundraårig tradition i Sverige. Genom nämndens medverkan i den dömande verksamheten får medborgarna insyn i domstolarnas arbete och domstolarna tillförs en vidgad kompetens och lokal förankring.

Om domstolarna inte kan fungera utan lekmannadomarna – varför behandlar man då i vissa domstolar nämndemännen som något katten släpat in? Tjänstgör i Södertörns tingsrätt – en många stycken tvivelaktig upplevelse. När jag tillskrev lagmannen angående kallelser mm fick jag ett svar där jag tilltalades som mindre vetande. Vill då fästa uppmärksamheten på att min akademiska utbildning ligger på licentiatnivå, men lagmannen ”bara” är en juris kandidat. Det speglar en attityd, tyvärr.

När jag utträdde ur nämndemannaföreningen fick jag ett brev där man pekade på att man minsann ökat dagarvodet från 300 kr i början av 70-talet till 500 kr så kunde man enkelt räkna ut att arvodet borde ligga på ca 2 700 kr. Tingsrätten förväntar sig att nämndemannen avsätter en hel dag för förrättningen. Sedan råkar denna sluta 1145 varvid en notarie anser att detta är en halvdag, d v s ett halvt arvode. Om man som jag har andra saker att uträtta här i tillvaron så anses detta helt ovidkommande. Förhandlingarna kan komma pågå långt in på kvällen. Skall nämndemannen avstå från alla andra aktiviteter efter kl 1700?

Men kan då inte nämndemannaföreningen agera? Där verkar man nöjd med att man fått nyckelbrickor och möjligheten att få dricka kaffe med lagmannen.

Har försökt övertala ett antal yngre medlemmar att åtaga sig uppdraget som nämndeman. Känner mig i dessa avseenden som en telefonförsäljare som inte är helt ärlig.

Nämndemannakåren är för gammal anses det, Utan alla dessa hängivna pensionärer skulle rättsväsendet kollapsa. Men dessa skall fasas ut och frågan blir då vilka fyller luckorna? Vilka kan med kort varsel rycka in? Och otack är nämndemannens lön. Åtminstone i Södertörns tingsrätt.