Jobbskatteavdraget – den dolda förmånen

Det arbetande folket har fått det bättre under Alliansen. Inte minst genom det s k jobbskatteavdraget. Ökad köpkraft och ökad frihet – som man inte verkar ha noterat överhuvudtaget.

Låt oss se på en familj i Farsta och hur de sänkta skatterna påverkat deras situation sedan 2006. Det handlar om Micke, född 1974 och metallarbetare, och hans sambo Cecilia, undersköterska född 1976. Han tjänar 22 695 kr i månaden och hon 19 546 kr.

De kan knappast betecknas som högavlönade men speglar ett genomsnitt för människor i 35-årsåldern boende i en söderförort. Frågan blir då har de fått ett ökat ekonomiskt utrymme? Svaret är tveklöst ja. Dels genom jobbskatteavdraget, dels genom sänkta landstingskommunala skatteuttag. De senare blir 2 kr per intjänad hundralapp för Micke och Cecilia. Inte att förakta då de flesta av oss svettas över höjningar av literpriset på bensin med en 25-öring. Vår familj bor i Farsta som ligger i Stockholms stad och län och har därför haft en Allians som satsat på mer välfärd till lägre kostnad.

Sammantaget med jobbskatteavdraget blir det för Micke 1 673 kr mer per månad och för Cecilia 1 464 kr mer. Inte illa som jag ser det, men frågan är om Micke och Cecilia vet om detta eller hur det blev så. En pedagogisk miss. Och en marknadsföringsmässig mindre lyckad satsning.

Det stundar löneförhandlingar och då kan det vara intressant att se vilka lönehöjningar Micke och Cecilia behövde haft för att få en likadan nettoutbetalning. För vår Farstafamilj handlar det om ca 11 %. Vad detta skulle betytt i ökad arbetslöshet och fler utslagna företag behövs knappast en Einstein för att räkna ut. Våra Farstabor har fått vardera 1,5 månader extra. Har vi talat om det Micke och Cecilia?

Men välfärden då? Om skatterna sänks så blir ju välfärden sämre. Allmän välfärd kan definieras som att alla i samhället garanteras en viss nivå av grundläggande välfärdstjänster som skydd, säkerhet, mat, sjukvård och utbildning. När man ställer frågan till dem som hävdar att välfärden blivit sämre om vad som blivit sämre och om de har några exempel så inställer sig tystnaden. Den är talande.

Den 19 september i år skall Micke och Cecilia gå till valurnan. Kanske i Fagersjöskolan inte så långt ifrån där jag bor. Då skall de ta ställning till om de vill satsa på arbetslinjen för att säkra den egentliga välfärden eller lägga sin röst för höjda skatter, färre jobb och fler som blir beroende av bidrag. Skall de bli högre beskattade enligt Ohlys modell, alla som tjänar mer än 17 000 kr per månad skall få höjd skatt, eller skall de kasta sig ut i den Sahlinska ovissheten. En sak kan de vara säkra på i fråga om skattehöjningar och det är att de landstingskommunala skatterna höjs med minst två kronor per intjänad hundralapp. Och vi talar minimihöjningar. Vad övriga skatter tar vägen är skrivet i stjärnorna. Det enda vi kan vara säkra på är vår Farstafamilj får mindre i plånboken

Under åren med jobbskatteavdraget har Micke och Cecilia fått tillsammans 110 500 kr. Kanske blev det en ny småbil, några extra semesterresor, mer till barnen eller vad man nu ville satsa på. Vet de om vad de kommer att förlora?

Källor:

Jobbskatteavdrag.se - räkna ut ditt jobbskatteavdrag
Lönestatistik. Se
Micke och Cecilia bor i Farsta stadsdelsområde. Till boendeform mm har inte tagits hänsyn.

Besvikelse

En polischef och f d rektor för Polishögskolan är misstänkt för grova sexuella övergrepp. Citerar Expressen: ”Göran Lindberg var en av initiativtagarna till en särskild enhet för barn som utsatts för sexbrott. Nu misstänks han själv ha planerat att begå övergrepp mot minderåriga. - Om det här visar vara sant är han nog den största dubbelnatur jag mött, säger politikern Cecilia Wikström (FP).

Det handlar om dubbelmoralen. Förre länspolismästaren i Uppsala är ännu inte dömd och skall därför betraktas som oskyldig. Intressant är att han satsade på rätt politisk häst och fick god hjälp i karriären. Om han är skyldig så ser man att steget från det politiskt korrekta till dubbelmoralens träsk är mycket kort.

Sedan har vi den moderata Stockholmspolitikern Johan Steenhoff Eriksen som åtalas för grovt barnpornografibrott. Han har erkänt innehav av filmer och bilder, men förnekar brott. Johan Steenhoff Eriksen, 51, sitter i Södermalms stadsdelsnämnd och har innehaft flera tunga förtroendeuppdrag. Han har även gjort sig känd som talesman i hbt-frågor. Han är också kyrkopolitiker.

Återigen dubbelmoral. Återigen övergrepp på de allra svagaste. Återigen min stora besvikelse över de offentliga lögnerna och det politiskt korrekta. När det kommer till kritan är det tydligen ingenting värt.

Att äta – eller intaga nödvändiga kilokalorier och erforderliga spårämnen för överlevnad

Det enkla livet är en massa vardagliga rutiner varav matlagningen är en. Det börjar med frukosten. Kaffe- eller tekokning utifrån bestämda rutiner. Brödrosten fram, smöret, marmeladen dukas upp på köksbordet. De koppar som brukar användas intar sina platser. Morgontidningen hämtas. Och dagen kan ta sin början. Att på bussen eller tunnelbanan kasta i sig en mugg med varm dryck och en inplastad smörgås är mig helt främmande. Det som skiljer människan från djuret är att vi äter – djuret utfordras. Tro mig, vi har hund.

Lunchen är ett mellanmål. Eller som den kallades en gång i tiden – andra frukosten. I det gamla bondesamhället var det middagen. Måltiden mitt på dagen och ett avbrott i arbetet. Så är det idag också. Rasten mellan förmiddagens och eftermiddagens arbetspass.

Middagen eller aftonvarden är dagens viktigaste mål. Familjen samlas och dagen summeras. Därför måste den därför vara en riktig måltid med riktiga måltidsdrycker. Kanske en matlagningsdrink före. En god och vällagad huvudrätt och sedan kaffe och ett litet glas konjak. Vin eller snaps och öl bör ackompanjera huvudrätten. Ohälsosamt? Säkert men det gäller att fylla åren med liv och icke livet med år.

Imorgon fredag äter vi skånsk kålsoppa och dricker smålands öl med hemkryddat brännvin

Rentierer förr och nu

I Aftonbladet skriver Helena Rivière och Gunnar Axén, båda (M) och ledamöter i socialförsäkringsutskottet om Alexandra. Hon är en 30-årig trebarnsmamma och har varit sjukskriven i tre år. Hon har själv utsett sig till offer och trätt fram i offentligheten. Hon har fråntagits rätten att vara människa och tillhör bottenskiktet i samhället utan rättigheter. Det framgår inte vilken sjukdom hon lider utav utan allt koncentreras på rätten till sjukersättning. Att de tagits heder och ära av behöver knappast påpekas.

Rentier är en person som lever på kapitalavkastningen (räntan) av sin förmögenhet. Om en trebarnsmamma i sin mest produktiva ålder vill leva som en sådan bör hon då ha genom arbete eller på annat sätt skapat förutsättningarna för att leva på en arbetsfri inkomst. Hon kan knappast kunna ställa krav på att min Monica eller andra hårt arbetande människor skall försörja henne.

Men detta anses tydligen opportunt i dagens Sverige. Anser att de som är sjuka, lider verklig nöd och är handikappade skall hjälpas på alla sätt som ekonomin tillåter. Men att låta Alexandra leva som rentier och åka snålskjuts på de arbetande är motbjudande. Och skall man driva tanken ett steg vidare så stjäl hon från de verkligt hjälpbehövande. Är det solidaritet?

Mänsklighet

Det finns något som kallar sig för Tankesmedjan Mänsklighet. Denna har granskat ett överklagande om avslag av försörjningsstöd, som behandlats i Länsrätten, där jag tjänstgör som nämndeman. Eller som denna tankesmedja så elegant uttrycker det ” hobbypolitiker som avslår slentrianmässigt överklaganden från personer som fått avslag på försörjningsstöd. Hobbypolitikern i Farsta, herr Bjurström, är jävig och denne Bjurström är nu anmäld för jäv.”

Beskyllningen är naturligtvis helt ogrundad och på sitt sätt absurd, men det kan vi lämna därhän. Man borde snarare fundera över vad denna s k tankesmedja står för. Man anser att Eu står för fascism. Vidare anser man att de Jobbtorgen egentligen handlar om fattigvårdsförvaring och att arbetssökande systematiskt kränks. Anser denna ”tankesmedja” att de hårt arbetande skall försörja dem som faktiskt kan försörja sig själva? Är detta den nya tidens rentierer – att leva utan att arbeta? Eller vad menar man egentligen?

Kan ta ett exempel från mitt eget grannskap. En medelålders kvinna som levt på bidrag de sista 10 åren har idag, tack vare jobbtorget, fått en meningsfull sysselsättning och slipper leva på ”socialen”. Inte minst hennes tonårige son kanske tycker kanske det är trevligt att kunna berätta att mamma har ett arbete. Men så tycker tydligen inte ”tankesmedjan” Mänsklighet.

Vilken mänsklighet står man då för?

En söndag i slutet av januari

Har varit ute på ”ön” och avnjutit smörrebröd med gammeldansk och dansk pilsner. Trevligt att få vara tillsammans med sina nära och kära. Och få träffa sitt barnbarn – lille Viktor.

Självklart inställer sig då frågan vilken framtid skall vi ge Viktor. Skall han slava för stat och kommun eller skall han bli sin egen lyckas smed? Den 19 september gå vi till val och då avgörs Viktors framtid. Skall Ohly & Cie bli den som vrider klockan tillbaka till det politiserade 70-talet, då Mao och andra massmördare var idoler? Eller skall vi ge Viktor och hans generation en bättre framtid?

För min del är svaret enkelt. Vi måste öka frihetsgraden och skapa en reell jämlikhet. Vi måste tillse att brottslingar bestraffas och inte vanliga människor som råkar göra ett övertramp. Att inte inbrottstjuven får skadestånd då trappan inte var sandad då han bar ut tjuvgodset. Att vi har poliser som fungerar och ett domstolsväsende som gör skäl för namnet.

Därför, min Viktor, kommer farfar att vara ute på gator och torg och slåss för din framtid.

Vad är demokrati?

Demokrati är för oss alla ett honnörsord, men vad innebär begreppet de facto? Är det folkdemokrati som det utövades i realsocialismens namn? Är det möjligheten för 51 % att kunna göra vad de vill med de övriga 49 procenten?

Problemet blev akut under Farsta Stadsdelsnämnds sista möte inför juluppehållet, då begreppet konfiskation kom att diskuteras. Det handlade om skatter och skatteuttag. Vänsterpartisten ansåg att det var helt korrekt om man tog hand om allt vad vi ägde bara majoriteten beslutade så. Lönen för mitt arbete anser jag att jag äger.

Det kan finnas en totalitär demokrati. Man kan för att citera Assar Lindbeck slå fast att en totalitär demokrati är när 51 procent bestämmer vad hundra procent ska ha på sig. Detta är det stora hotet med Ohlys demokratiska kommunism. Debatten slutade med att vänsterpartisten lämnade sammanträdet.

Stalin skrev på följande sätt om förslaget till ny författning i Sovjetunionen: ”Vad beträffar frihet för olika politiska partier, så hyser vi här en något avvikande uppfattning. Partiet är en del av klassen, dess avancerade del. Fler partier, och således också partifrihet, kan existera endast i ett samhälle, där det finnes antagonistiska klasser, vilkas intressen är fientliga och oförsonliga, där det exempelvis finnes kapitalister och arbetare.” På papperet är den s k Stalinkonstitutionen av den 5 december 1936 demokratisk, men för dem som försökte tillämpa den i praktiken var Gulag nästa anhalt. Som jag tolkar vänsterpartistens uttåg är hon en anhängare av någonting helt annat än den demokrati jag bekänner mig till.

Så här skriver man på Sveriges Riksdags hemsida om demokrati. ”Det är majoriteten som bestämmer i en demokrati. Men det är viktigt att komma ihåg att minoriteten också har rättigheter. Majoriteten får aldrig förtrycka minoriteten.”

Detta är viktigt inför valet 2010. En röst på (S) eller (MP) är också en röst på Ohly. Hur hans hantlangare ser på demokratin upplever vi i Farsta stadsdelsnämnd.

Funderingar från Farsta den 23 januari 2010

Har bestämt mig för att återuppta min blogg. Den har legat nere sedan sommaren 2009 och detta beror väl ytterst på bloggarens lättja. Och tvekan inför provval mm.

Men nu är jag tillbaka igen. Moderat, konservativ och allmänt kritisk till mycket i vårt samhälle. Anser att en lätt cynism kläder en gammal moderat, så jag skall försöka hålla denna fana högt. De flesta anser cynikern som känslokall och illusionslös. Detta är inte korrekt
då termen ytterst härstammar ifrån den kyniska skolan i antikens Grekland vilken inte förespråkade känslokyla utan oberoende och självbehärskning. Den mest kända cynikern var Diogenes från Sinope. Detta blir alltå mitt credo.