Vällust – luxuria

Lust är en känsla som präglas av en stark längtan efter, och uppfyllandet av, något som ger stor tillfredsställelse. Lust är förknippad med kroppslig njutning, men inkluderar även intellektuell stimulans. Så begreppet handlar inte enbart om osedliga utsvävningar.

Kyrkofadern Johannes Cassianus (cirka 360-430 e Kr) menar att lasterna är det som står i vägen för det liv alla längtar efter. Och naturligtvis har han en poäng. Jakten på behovstillfredsställelse står ofta i vägen för ett rikare liv. Men det kan knappast anses vara vällust att drunkna i spriten. Inte heller en evig jakt på njutningar.

Det är kanske så enkelt att den riktiga vällusten, oavsett vilket område, måste tyglas. Man kan koppla dem till dygderna. Dessa beskriver ett personligt drag som skall eftersträvas. De klassiska dygderna är rättrådighet, tapperhet, vishet och måttfullhet. Om man är vis är man måttfull och därmed kan man undgå att begå vällustens kardinalsynd.

Georg Stiernhielm skrev om Hercules kamp mellan fru Lusta och fru Dygd.

”Den gudomlige Dygdens Högheet?
Dygd är en Siälenes skatt
där guld och penningar alle
Ey måge lijknas emot; är ädlar' än dyrbare Stenar.”

Hercules frestas av Fru Lusta och hennes tre döttrar Lättja, Flättja och Kättja och sonen Rus, men Fru Dygd försöker tala honom till rätta. Observera – tala honom till rätta – inte hota med lagstiftning.

Vällust är en överdriven njutningslystnad. Överdrifter går på tvärs med måttligheten. Och när visheten kapitulerar står moralisterna redo med lagboken och skampålen.

Detta fenomen kan ses på många områden där de, nymoralisterna, som övervunnit frestelsen blir rabiata i sin strävan att bekämpa ”vällusten”. Denna fara finns inbyggd i det som kallas social ingenjörskonst. Avskyn för det som skänker en måttfull njutning driver fram en fördömande och hård inställning. HBT-rörelsen har känt av detta under lång tid. Ett annat område är nykterhetsrörelsens fanatiska kamp mot alkoholen. Beundrar dem som kallar en Chateau Margaux 1982 för rusdryck.

Stannar här innan funderingarna varken är visa eller måttfulla.

Girighet – avaritia

Som nummer två i raden av dödssynder står girigheten. Den har ju nyligen behandlats av Janne Josefsson i Uppdrag granskning.

Girighet är roten till allt ont står det i bibeln och det ligger mycket i det. Denna synd tar sig ibland rent bisarra former som när verkställande direktören får en fet bonuscheck när företaget blöder. Samtidigt uppmanas de anställda till måttlighet i lönerörelserna. Att många inte får tänkandet att gå ihop är naturligt.

Elräkningarna får konsumenterna att blekna. Där har oligopolen fått hjälp på traven av kortsynta politiker.

E.ON driver en stor och sannolikt mycket kostsam kampanj där budskapet är att vi skall avstå från stand by-läget på hemelektroniken. Patetiskt.

Girigheten blommar friskt på den marknad där hyreskontrakten i Stockholms innerstad säljs. Ett resultat av en ohelig allians mellan politiker och hyresgäströrelsen. Den segregation som man säger sig vilja motarbeta gynnas istället.

Girigheten avslöjades i Göteborg. Kommunala bolag och förvaltningar hade ett antal korrupta chefer och medarbetare. Girigheten är alla lasters moder.

Högmod - superbia

Det finns ju de sju dödssynderna. Dessa kan lätt översättas till det svenska politiska landskapet. Vill börja med högmodet - superbia

Detta har styrt socialdemokraterna – man har hittat den heliga graalen. Höj skatterna och gör alla lika torftiga. Förutom politikerna och fackpamparna. Eller som George Orwell skrev i sin lysande bok Djurfarmen - alla djur är jämlika, men somliga djur är mer jämlika än andra. Ni vet inget – vi skall bestämma. Även den mest korkade socialdemokratiske politiker vet bäst.

Miljöpartiet vet hur framtiden skall formas. Vindkraft – även om det inte blåser. Bilfritt – isolera alla som inte bor på cykelavstånd i Stockholms innerstad. Vi vet och vi kan. Hellre kolkraft från Polen än kärnkraft från Sverige.

(V) – kommunistpartiet – hyllar den ”vetenskapliga socialismen”. Ett högmod som kostat ungefär 60 miljoner människor livet

Det kalla landet

Det som oroar svensken mest är elpriserna. Sverige är stort och glesbefolkat, mörkt och kallt. Vi behöver energi för att inte frysa, för att lysa upp den långa, mörka perioden som kännetecknar vårt klimat och vår geografiska position långt upp i norr.

Under många år har detta kalla land levt under kärnkraftsmotståndets förbannelse. Sol, vind och vatten lät och låter väldigt trevligt, men tyvärr lever vi på breddgrader där solen lyser mest med sin frånvaro. Vinden är oberäknelig och kvarvarande älvar inte får byggas ut.

Alltsammans är trevligt och låter behjärtansvärt men det har sitt pris. Nu får den elberoende konsumenten betala detta och elberoende är vi alla. Barsebäck står som ett monument över dumheten och den politiska kortsiktigheten. Danskarna får sälja kolkraftsel och ineffektiva vindkraftverk. Danskarna myser och svenskarna fryser.

De kvarvarande kärnkraftverken fungerar inte tillfredsställande. Inte så konstigt om man tänker efter. Vem vill investera i anläggningar som snart skall läggas ner? Vilken ingenjör eller tekniker vill satsa på en bransch som har en mycket osäker och sannolikt mycket begränsad framtid. Vore förmodligen tryggare att bli vedhuggare.

Svärmarna i olika partier har sagt sitt. Den frysande svensken måste inse att vänsterns energipolitik innebär en mycket dyr och, i dubbel bemärkelse, mörk framtid. Den ljusnande framtid är inte vår om kärnkraftsmotståndet, vindflummet och allt annat hokuspokus får styra utvecklingen vår energipolitik.

Välfärdens kärna

Läste idag att varje besökare som gästar en fotbollsmatch i Trelleborg subventioneras av kommunen med 103 kronor. Är detta välfärdens kärna? Fan tro’t sa Rellingen.

Vad kostar en städtimme hos en åldring? Har ingen aning men vill gärna väcka tanken.

Vilket skulle bevisas

Quod erat demonstrandum, förkortat Q.E. D. var det man snobbade med vid svarta tavlan efter det man krånglat sig igenom ett besvärligt bevis i något matematiskt sammanhang. Efter att läst om kommentarerna runt Sveriges position inför mötet i Davos har man all anledning att känna sig stolt som svensk och moderat. Och när man studerar de fyra åren med Alliansen ser man att något verkligen bevisats. Att nytänkande ger resultat. Q.E. D.

När man hörde Östros m fl. i valrörelsen var det en tidsfråga innan Sverige passerade Zimbabwe i färden mor statsbankrutt. Vi skulle behålla världens högsta skattetryck för att nå höjderna. Ungefär lika klokt som om att starta i Americas Cup med draggen i botten och för säkerhets skull också ha drivankaret ute. Nu har det bevisats att svensk ekonomi går som tåget med sänkta skatter och ökad frihetsgrad för de hårt arbetande människorna. Q.E.D.

Maria Crofts i DN bekymrar sig över de ökande klyftorna. Mycket PK och förankrat i ett klassiskt socialistisk tänkande. Det spelar ingen roll om jag får det bättre om min granne får det ännu bättre. Eller som den klassiska definitionen i sossesverige – en högavlönad är den som tjänar bättre än jag. Jobbskatteavdragen har givit alla arbetande mer i plånboken än alla lönerörelser hitintills. Trots strejker och andra kostsamma ingrepp för både den enskilde och övriga medborgare. De enda som kunnat sko sig på dessa attacker på samhället är fackpamparna. D v s det nya frälset. Q.E.D.

Det krävs mycket innan vi kan fortsätta utvecklas som ett modernt och framåt samhälle. För att nå dithän krävs både piska och morot.

En före detta idealist, numera läkare och realist skrev på Aftonbladets debattsida under rubriken – Kraven på sjukskrivning fullständigt omoraliska – om hur hans syn fullständigt förändrats efter att arbetat vid diverse vårdcentraler på olika orter. Tar mig friheten att citera.

”Cirka två av tre sjukskrivningar handlar om ofta oförklarliga smärttillstånd, alternativt själsliga eller sociala problem. Ofta baserar sig dessa sjukintyg endast på patientens egna ord, som i någon mening upphöjs till sanning eftersom de är signerade av en läkare. Pressen från dessa patienter om sjukskrivning, med stundom förtäckta hot om anmälan samt ett generellt högt arbetstempo gör det svårt att ’stå emot’. Tyvärr är dessa 2/3 en ’patientkategori’ som belastar primärvården oerhört, där svårt sjuka människor därmed inte alltid kan erbjudas tid och hjälp snabbt nog. Vi måste ändra attityden i vårt land. Varje människa bär ju faktiskt först och främst ansvaret för sitt eget liv, att utan eller med knapp grund lägga över detta ansvar på andra är ju bara oerhört själviskt och fullständigt omoraliskt.”

Här krävs piskan. Sedan kan man tala hur mycket som helst om stupstockar. Ur ett övergripande perspektiv kan man ju se dessa som hinder för mannen med pulsåderbråck. Vems är ansvaret för dennes död? Läkaren som inte har tid? Eller någon annan?

Utanförskap och arbetslöshet är problematiska. Vi har ännu inte lyckats fullt ut. Hindren är många. Höga ingångslöner och LAS är några. Fackens ansvar – här behövs piska. Jobbtorgen är i princip riktiga. Men det finns mycket som behöver göras på många områden. Det kan inte räcka med att man står till ”arbetsmarknadens förfogande” i en mycket vid bemärkelse för att försörjas av de hårt arbetande. Tvinga ut alla som lever på försörjningsstöd att bidraga till det gemensamma bästa. Detta måste bevisas för den enskilde – jag kan arbeta och göra rätt för mig. Och om jag inte missminner mig så sade socialdemokratin på den tiden den var ett arbetarparti – gör din plikt och kräv din rätt. Men facken står emot. Om man skall tvingas göra rätt för sig återstår att bevisa för S. Med 19 % av rösterna från de arbetande i Stockholm behöver sannolikt bevisen vara mycket starka. Återstår för (S) att bevisa att höga skatter och villkorslösa bidrag är vägen till framgång.

Inflation

Det sägs att varje generations språk är det sista. Att nya generationer utvecklar och förändrar språket över tiden. Och visst är det så. Språket lever. Men ibland kan man ställa sig frågorna vadan och varthän. Är det ärans och hjältarnas eller drängstugans?

Vissa ord håller på att förlora all betydelse som exempelvis kränka. I Norstedts Svensk Ordbok ges betydelsen ”behandla någon nedsättande genom att angripa den personliga hedern i ord eller handling. Synonymerna är vanhedra och skymfa. Idag blir alla kränkta om det så handlar om att man blir knuffad i dagligvarubutikens kassakö. Ordet har förlorat sitt värde.

Mobbning är ett annat begrepp som det gått inflation i. Enligt Wikipedia kan det definieras som att en eller flera personer utsätts för systematiska trakasserier inom en social grupp. Det kan involvera våld eller hot om våld och kan förekomma på exempelvis arbetsplatser eller i skolan. En person som mobbar en annan kallas mobbare. Mobbning kan innebära ett eller flera saker av det som juridiskt benämns misshandel, olaga hot, förolämpning, förtal, övergrepp i rättssak, stöld, skadegörelse, olaga frihetsberövande, ofredande och sexuellt ofredande.

Enligt pressen utsätts vissa deltagare i Idol och Let’s dance för mobbning. Faller på sin egen orimlighet. När ironi eller sarkastiska kommentarer blir mobbning är man ute på fem famnar. Och naturligtvis med illitterata journalister i täten.

Vad som är intressant avseende mobbning är att kvinnliga chefer mobbar mer än manliga chefer. En studie från 2009 visar att för kvinnor ökade risken för att bli mobbade med 100 procent med kvinnlig chef. För män ökade risken att bli mobbade med 80 procent med kvinnlig chef. Studien gjordes på beställning av Eurofond och inkluderade 21 000 respondenter.

Svensk press har ett stort ansvar för språkets förflackning. Betydelser av laddade ord vattnas ur. Man kissar eller bajsar istället för att spara dessa uttryck till de platser där de hör hemma – småbarnsrummen. Svordomar, kryddan i det talade språket om de används sparsamt, förekommer ymnigt.

Vestigia terrent!

Tidningarnas förfall

Är uppvuxen med tidningar. Pappa var en flitig tidningsläsare och det har spridit sig till son och sonson. Men tvivlar på att detta arv kommer att förvaltas av min sonson Viktor. Skälet är det djupa förfall som morgontidningarna, då främst Dagens Nyheter, genomgått. Det som en gång var kvällspress kan lämnas därhän då de inte ens duger till att slå in fisk i.

DN tycks bestå av duktiga annonssäljare, fotografer med megalomani samt några få, sannolikt ordblinda, ”redaktörer”. I dagens nummer kan man läsa om att 16 vargar fallit offer för jägarnas gevärer. Först tänkte jag att jägarna bar byxor med revär – revärer i pluralis, men vid närmare eftertanke tycktes det osannolikt att jägare är iförda sådana byxor. I södra Sudan röjer man granatskott – vad nu detta kan vara för något. Syftningsfelen äro legio, vilket förvillar och förstör läsningen. Om pressen skall förlora sina kvarvarande läsare visar DN vägen. Den är framgångsrik.

Funderar på att säga upp prenumerationen.

Debutant i Stadsbyggnadsnämnden

Idag var det min debut i Stadsbyggnadsnämnden. Borgarrådet Regina Kevius klubbade med en otrolig hastighet.

Finner uppdraget både spännande och utmanande. Det är ju nu som framtidens Stockholm formas i både stort och smått. Från stora byggnadsprojekt till inglasade balkonger. Närboendes intressen skall balanseras mot de övergripande målen.

Är novis i dessa stycken men hoppas kunna lära mig under resans gång. Har viss erfarenhet av plan- och byggmål från länsrätten, numera Förvaltningsrätten i Stockholm. Sänder rådmannen Allan Johansson m fl. en tacksamhetens tanke. Allan var och är synernas okrönte konung. Kunnig, vänlig men mycket bestämd och med en enorm erfarenhet. Syner kan ju vara mycket laddade. Utsikter som försvinner, murar, anlagda för dryga pengar rivas och mycket annat. Om dessa erfarenheter är en hjälp eller en belastning i mitt nya uppdrag återstår att se.

En annan läxa lärde jag mig som ordförande i Fagersjö Byalag. Centrumet, Havsörnstorget, skulle rivas och där uppföras fem mycket höga hus. Även ett sjätte var inplanerat. I samverkan med Fagersjö Trädgårdsstadsförening blev det trenne något lägre. En hård kamp gav en viss utdelning.

Det skall bli spännande. Härliga framtid – det mesta är ogjort!

Stil och klass

Det är verkligen inte varje dag man äter lunch tillsammans med Deras Majestäter Konungen och Drottningen. Inte heller tillsammans med republiken Estlands president. Men idag hade hustrun och jag förmånen att få övervara en sådan.

Vackert inbjudningskort undertecknat av kommunfullmäktiges ordförande. På inbjudningskortet fanns, vilket är praxis i dessa sammanhang, också dresskoden – i det här fallet mörk kostym. För min del innebar det en mörkblå kostym med väst och ett fickur. Tyvärr har klockkedjan inte anpassat sig helt till min expansion, men det gick att ordna.

För min del är en officiell lunch med höga gäster inte jämförbart med att inta nödvändiga kalorier och spårämnen i företagets lunchrum. Tyvärr fanns det en deltagare som solkade festen. Vederbörande dök upp i tröja! Vilket parti han tillhörde har jag en teori om. För min del var han en förolämpning mot statsöverhuvudena och mot övriga gäster.

"There Ain't No Such Thing As A Free Lunch", brukar man säga, men denne man borde bjudits på en korv med mos på närmast gatukök. Den fria lunchen skulle ”betalas” med anpassade kläder.

Verkar som det behövs en utbildning i korrekt uppträdande och dito klädsel för de som har fått väljarnas förtroende att representera dessa i officiella sammanhang.

Fasadputsning

Ohly har med säker hand lett (V) ut i öknen. Han har en med en druckens envishet förklarat att han inte längre kallar sig kommunist och skrämt bort missnöjda socialdemokrater som kanske skulle kunna tänka sig att lägga sina röster på (V).

Efter förlustvalet 2010 har det börjat mullra i de djupa leden. Ohlys position har försvagats.

Ett namn som nämnts är Jonas Sjöstedt. Han har inte, i alla fall öppet, framträtt som kommunist. Men problemen är djupare är namnet på partiledaren. (V) har aldrig gjort upp med sitt förflutna. Det är samma kommunistparti nu som under Hilding Hagbergs dagar. Säkert kan Sjöstedt få den fluffiga sockervadden att framstå lite vitare och renare men blodspåren och diktatursvärmeriet finns under den uppfräschade ytan.

Men det kanske blir en lite snyggare fasad.

Försvaret – finns det?

Idag kan vi läsa att försvarsmakten har svårt att rekrytera soldater. Knappast förvånande i ett land som sedan länge gjort sig urarva vad avser försvarets traditioner och folkliga förankring. Johan Forsell skriver i Aftonbladet att” Försvaret är vårt nya McDonald's”. Med all respekt så tror jag detta bottnar i en felsyn.

En försvarsmakt eller som det hette en gång i tiden – krigsmakt – är en yttring av en stats yttersta förmåga att hävda sitt oberoende. Den bygger på traditioner, anda och förankring hos befäl, meniga och befolkning. Kgl. Älvsborgs regemente var ett med sin byggd och traditionerna gick tillbaka till 1624. När man lägger ner ett regemente skär man av försvarets förankring i folkdjupet.

Förfallet började under 70-talet med det som så småningom blev ”ny befälsordning” och som gjorde Sverige till ett åtlöje internationellt. Mässarna blev ”militärrestauranger” och jämförbara med vilket lunchställe som helst. Vilken missuppfattning av ämnet.

Ett försvar med anda och traditioner finns inte mer. Boråsarna har inte längre sitt regemente. Och inte bohuslänningarna, hallänningarna eller västernorrlänningarna.
Ett regemente är inte McDonalds. Men visst är försvarsmakten en bra skola. Det har vi märkt som klev av i tid.

Jag blev officer 1970, gick MHS stabskurs och fick en akademisk utbildning. Men till vad nytta?

Funderingar den 16 januari 2011

Har varit mycket passiv på bloggfronten. Detta har tvenne skäl – dels min intellektuella lättja, dels att politiken blivit så tråkig.
Sossarna krisar, (V) – kommunisternas parti – har sin Ohly. Tråkigt. Inga utmaningar. Den enda utmaning jag kan se är att vi fått Sverigedemokraterna i riksdagen.

Detta får mig att fundera över begreppen integration och assimilation. Har tänkt en del över begreppen och vad de innebär rent politiskt. Detta har skett tillsammans med vänner som på ett eller annat sätt kan definieras som utlänningar. Detta begrepp inkluderar även min älskade Monica.

Vad är integration – denna av alla omhuldade men ack så misslyckade definition? Man kan beskriva det enligt följande - integration betecknar en förening av skilda delar till en större helhet. Ordet kan användas för att beteckna ett önskat mål eller tillstånd av enhet som man vill nå, men även de processer som kan leda till målet. Efter ett antal misslyckade försök har detta misslyckats. Manegen är krattad för Sverigedemokraterna.

Låt oss underkasta ordet assimilation i dess sociologiska betydelse samma semantiska analys. Assimilation är när nykomlingar i ett samhälle anpassar sig till majoritetens kultur, språk, värderingar och ibland religion. Historiskt har de flesta invandrare till USA assimilerats och anammat engelskan och det amerikanska levnadssättet. Integration betyder att invandrare etablerar sig i det nya samhället, exempelvis på arbetsmarknaden, men antyder inte fullständig anpassning till majoritetskulturen.

Alla mina vänner fördömer integrationen och förespråkar assimilationen. Man kan ju undra varför.