Tillbaka till framtiden

Det var bättre förr säger många. Ju förr dess bättre kan man säga. Radarparet Juholt/Jämtin vill vrida klockan tillbaka till 70-talet. Extrakongressen jublar och nostalgikerna torkar tårarna ur ögonen. Tänk att slippa välja dagligen och stundligen – vilken välsignelse.

På 70-talet svarade Televerket för telefonin. Man fick en Dialogtelefon sig tilldelad. Det fanns bara två Tv-kanaler som ”konkurrerade” med varandra. Detta innebar att den röda tvåan inte fick störas när man talade om för tittarna hur underbart det var i Rumänien under Nicolae Ceauşescu. När satellit-tv dök upp i det begynnande 80-talet ville socialdemokratin förbjuda parabolantenner.

Skolor hänvisades man till enligt närhetsprincipen. I dessa lärdomens tempel utsattes eleverna för hårresande pedagogiska experiment under ledning av diktaturkramaren Stellan Arvidsson. Kommunen skötte hemhjälpen utan besvärande konkurrens. Åldringarna teg och led. Marginalskatterna för en medelinkomsttagare var 80 – 90 procent. Härliga tider, strålande tider.

Så skall det gå till i Juholtland om man får tro kongressens lyckliga tillbakatrippare. Inga vinster om verksamheten betalas med skattemedel. Med andra ord ingen valfrihet. Får man handla kläder på H & M för barnbidraget? Översyn av skatterna innebär med socialdemokratiskt språkbruk höjda skatter. Vi skall inte inbilla oss något annat. Hemtjänsten kommunaliseras och RUT försvinner. Bra karl bäddar själv enligt Juholt. Barnkanalen får köra repriser på östtyska John Blund uppblandat med professor Balthazar från det då kommunistiska Tjeckoslovakien. Stackars Viktor, du blir vilse i Jämtins pannkaka.

Det blir tydligen att plocka fram V-jeansen, de trubbiga skorna och de allt för trånga skjortorna med sina jättelika kragsnibbar. För att vi skall klara de svindlande skatterna vill Jämtin införa kommunala soppkök. När föräldrarna hämtar barnen får de ett matpaket från det kommunala daghemmet. Sannolikt behovsprövat och anpassat till lämplig politiskt korrekt diet.

Den grånande framtid blir vår.

Gripen till Libyen – ett kraftfullt slag i luften

Efter sju sorger och åtta bedrövelser kom Sverige till skott och vi skall skicka 8 JAS Gripen till medelhavsområdet. Sossarna hade inledningsvis a stiff upper lip, men när det kom till kritan blev det som vanligt. Vi skall vara med men inte på riktigt. Inte delta på samma villkor som övriga länder. Inte skjuta och bära oss åt. Svenska stridsflygplan skall skrämma Gaddafi genom att rita kondensstrimmor högt i skyn. Tämligen riskfritt då Libyens flygvapen och luftvärn är nedkämpade.

Urban Ahlin har förklarat begränsningarna med att om de svenska flygplanen ingriper mot mål på marken kan oskyldiga civila komma att skadas eller dödas. I min stilla enfald trodde jag att FN-ingripandet syftade till att minska civilbefolkningens lidanden genom angrepp på regeringsstyrkorna. Och då måste mål på marken bekämpas. Dessa insatser överlåter vi med varm hand åt andra, däribland danskar och norrmän, att ta hand om.

Pinsamt och patetiskt.

Und der Teufel lacht dazu

Juholts särbo har skapat rubriker. År 2007 befanns Åsa Lindgren, Juholts särbo om någon missat det, skyldig till bedrägeri. Hon fick en villkorlig dom och dagsböter för sitt brott som bestod i att hon vid elva tillfällen kommit över sammanlagt 45 908 kronor från sin arbetsgivare. Mediastorm och mediadrev. Beklagligt för henne – hon är ju lagförd och dömd och kan därmed anses ha sonat sitt brott. Mycket beklagligt för Juholt enligt den gamla sanningen att om det regnar på prästen så stänker det på klockaren.

Som gammal cyniker inställer sig genast frågor av mindre angenäm natur. Visar Juholt dåligt omdöme genom sitt val av partner? Kommer detta omdöme att visa sig i hans val av politiska medarbetare? Avskedandet av Östros visar på en förödande brist på medkänsla med förloraren. Är det den typ av ledare sossarna vill ha?

Nu rycker den innersta och väl dolda cynikern i kopplet. Cyniker kan betyda hund men också klarsynt i överförd bemärkelse. Och nu vill den klarsynta hunden dra ett stycke till. Då blir han bitsk. Juholt gillar inte företagare mer än som skattesubjekt. Särbo Juholt kanske ville föregripa partiledare Juholt i hans syn på att företag är allmän egendom och vi har rätt att osv.

Partisekreterare Jämtin gick till val i Stockholm med trenne viktiga frågor. Höj kommunalskatten, den skatt som slår hårdast mot låginkomsttagare, skaffa oss en butler i tunnelbanan. Knappast ett problem för dem som drabbas hårdast av högskattesamhället. Till sist men inte minst, den riktiga dragaren för den stressade och pressade stockholmaren – könsneutrala toaletter.

Men skam den som ger sig. Jämtinskan vill nu att daghemmen skall leverera mat till de jäktade föräldrarna som hämtar sina telningar. I Juholts och Jämtins Sverige låter vi vårt vatten i den gemensamma toaletten. Parentetiskt – hur går detta ihop med att muslimska kvinnor inte ens kan bada i gemensamhetsbad. Hämtar tvätten hos vår tunnelbanebutler. Vad tycker de som bor i glesbygd om detta? Och daghemmen skall konkurrera med alla leverantörer av hämtmat. Sannolikt uteslutande från skattesubventionerade kommunala sådana. Tanken svindlar nog inte bara för en gammal cyniker.

Stadsbyggnadsnämndens alliansmöte den 28 mars 2011

Inser att rubriken säkerställer att detta inlägg inte blir en digital kioskvältare. Det är nåstan lika tråkigt som rubriken anger, men mötet har givit underlag för tankar.

Har mött arkitektoniska tankar som jag betraktar som den ultimata egotrippen. Vågar naturligtvis inte säga detta i en nämnd där vissa tycks tänka ju högre ju bättre. Regina Kevius är ett klokt borgarråd och tycks se bortom de värsta monumentbyggarnas fantasier. Detta inkluderar både politiker och arkitekter.

Anser att den politiska stadsbyggnadsnämnden skall representera ett sunt förnuft. Och inse att vissa idéer är passar lika illa i sin miljö som en kubistisk målning i Nationalmuseets samlingar av 1600-talskonst.

Det är vår uppgift och vårt uppdrag.

Är så trött på sosseriet

Japan har drabbats av sin historias värsta jordbävning. Delar av mellanöstern skakas av de våldsammaste politiska konvulsionerna under nyare tid. FN beslutar att en flygförbudszon skall upprätthållas över Libyen.

Under tiden har dessa katastrofer nästan överskuggats av sosseriets problem. Först den pinsamma valprocessen. Sedan höjs Oskarshamns mustaschprydde son till skyarna. Blir så trött. Som jag ser det är det slutet på den svenska enpartistaten och vem kan sörja över detta. Att maktapparaten monteras ned i flera arabstater applåderas. Borde applåderas även i Sverige att den korporativa statsbildningen försvinner. Att Juholt har mustaschen gemensamt med arabiska despoter noteras inte men kanske borde tas som ett memento.

En bottennotering i genren devota hyllningar återfinns i DN:s kulturbilaga. Där presenteras en artikel, 7 sidor lång, betitlad ”I Juholts spår”. Artikelförfattaren Bengt Ohlsson anger redan i början tonen. Han låter sitt vatten, han skriver pissar, och skapar ett hål i snön, skakar av redskapet och åker vidare mot Juholtland. Käckt och folkligt. Sedan går det på i samma stil. Han lyckas finna Oskarshamns ledande gnällspikar om spyr över det mesta. De lyckliga som ser att frälsaren fötts i Småland. Som får kickar av att sosseriet äntligen skall ta tillbaka initiativet.

Olof Palme, ikonen och drömbilden, sade på sin tid att verkligheten är vår värsta fiende. Juholt, apostlagärningarnas man, kommer nog att göra samma erfarenhet.

Anonyma elektriker

Läser ofta insändare. De är av skiftande kvalitet beroende av skribentens dagsform. Kverulanterna äro legio samt världsförbättrarna. Vegetarianerna är också flitiga vid tangentbordet. När man läser dessas alster så skrumpnar skinkan på frukostbrödet och smaken blir asklik. Men jag brukar repa mig och tänka på att grisen har gjort mer än sin plikt jämfört med hönan som levererat frukostägget. Hönan har ju bara gjort sitt jobb – lagt dagens ägg. Grisen har ju offrat sitt liv för min skinksmörgås. Skänker denne en tacksamhetens tanke och tar en ny tugga.

Men åter till insändarna. I dagens nummer av DN finner man en insändare med rubriken ”Det går att bli el-oberoende”. En blandning av vatten och vin innehållsmässigt men tyvärr mest vatten. Skribenten är idealist och går med en Quijotes frenesi till anfall mot väderkvarnarna. Med väderkvarnar förstås oligopolbolagen och politikerna. Lösningen är småskaligt producerad energi i egenregi. Fastighetsägare skall framställa egen elektricitet. En intressant tanke men tyvärr inte helt förankrad i verkligheten.

Vår lilla familj är elberoende. Elekticiteten behövs till matlagning, belysning och en uppsjö av andra verksamheter. Att vår hyresvärd kommer att tillgodose dessa elektrifierade behov är högst osannolikt.

För den som är beroende av alkohol finns AA, Anonyma Alkoholister. Man använder sig av det s.k. 12-stegs programmet enligt minnesotamodellen. Vi som är mycket elberoende får väl starta Anonyma Elektriker och ta fram ett 12-voltsprogram. Detta innehåller troligtvis mycket råkost och få stekar.

Konsten att kommunicera

Det sägs att djävulen finns i detaljerna. Tycker att han också kan finnas i rubriksättning. Exempelvis skriver DN att en tredjedel vill betala TV och radio över skattsedeln. Resterande två tredjedelar vill tydligen behålla nuvarande system med TV-licens. Vad vill man kommunicera?

När det infinner sig några upprörda människor i Farsta stadsdelsnämnd för att protestera mot något som inte faller dem på läppen så anser sig dessa representera demokratin. De är överkörda och förtryckta av borgarna. 10 infinner sig – i området bor drygt 250. Vilka representerar demokratin?

Sossarna mobiliserar sina värsta gnällspikar till stadsdelsnämndens frågestunder. Det finns inte mycket som fungerar i Farsta. Åldringar misshandlas av giriga entreprenörer. Friskolorna tar betalt för att förvara barnen under förnedrande former. Folk dör på gatorna då det inte finns en fungerande sjukvård och mycket, mycket mera. Det är ett tiotal som anser sig kunna göra sig till talesmän för stadsdelsområdets ca 45 000 invånare.

De som har rörelsehinder har den högerledda alliansen ett särskilt gott öga till. Dessa skall, enligt en av övergnällspikarna, isoleras och hindras från att kunna komma ut i vårt Farsta. Döm om min förvåning då jag häromdagen träffade en ung, rullstolsburen kvinna som berättade att hon åker till Farsta för att handla. Hon tyckte att det var så lätt att komma fram i vårt Farsta. Men det är klart. Hon var inte sosse och såg möjligheter i stället för hinder.

Kommunikation är en process för att överföra information. Vilka budskap vi vill överföra till våra medmänniskor sammanhänger med våra mål och syften. Är flaskan halvtom eller halvfull. I vänstermänniskornas värld är den alltid minst halvtom. Lyckliga människor undanbedes vänligt men bestämt.

Goda råd

Juholt får goda råd i DN:s kulturbilaga. Det är Magnus Linton som skriver under rubriken Vänsterns balansgång och det handlar om hur Juholt kan lära sig av Latinamerika. Artikeln illustreras med en bild av Hugo Chavez. Linton anser att Chavez gått en smula för långt i sin strävan efter jämlikhet. Bolivia och Venezuela styrs inte av maktgalna halvdiktatorer utan av rättvisedrivna presidenter. Rådet till Juholt är att inte ha för bråttom på vägen till det klasslösa samhället.

Resterna av den rödgröna röran vill att sexköpslagen skall gälla för svenska män även utomlands. Thailand lyfts fram som ett exempel. Omedelbart inställer sig några frågor. Erotiktörstande kvinnor på semester i Afrika roar sig med toyboys, vilka kan anses vara manliga prostituerade. Skall dessa också gripas vid ankomsten till Arlanda för att sedan lagföras? Den andra frågan är hur i hela fridens dar skall man upptäcka dessa brottslingar. Kommer tysk eller Thailändsk polis att ingripa?

Dumt, mycket dumt men tyvärr symptomatiskt. Mitt råd blir – glöm denna pinsamhet.

Framåt marsch

Håkan Juholts framtida partiledarskap diskuteras flitigt. Många bedömare lutar åt att han kommer att föra (S) åt vänster. Föga förvånande i så fall. Sossar längtar tillbaka till den tid då partiet var lika med Sverige.

Juholt har sagt att skatterna kan och måste stiga. Den offentliga sektorn växa ytterligare. De privata alternativen bli dyrare och mer svårtillgängliga. RUT skall avskaffas.

Avsahliniseringen kan börja.

Tisdagar med parkeringsförbud

Vintern har varit snörik och ställt till med en hel del problem för alla oavsett om man är bil-, buss- eller gångtrafikant. På vår Skrakgränd har felparkerarna varit legio. Och ingenting har hänt. Den enda gång jag kan påminna mig om att myndigheterna ingripit med kraft var när min vackra, vita Celica, en tjänstebil och garanterat uthämtad, forslades bort. Skrotbilarna stod kvar.

A propos borttransport av värdefull egendom så fockar socialdemokraterna Thomas Östros. Han lär enligt egen uppgift blivit ledsen. Personligen hade jag blivit förb-d. Kommer att sakna Östros inte minst på grund av hans likhet med Herr Flick i ’Allå, ’allå, ’emliga armén. Socialdemokraterna lär nog sakna honom av andra skäl, men det är inte mitt problem.

Under en tid har det basunerats ut vilka hemska vinster friskoleföretagen kan plocka ut. Dessa är riskkapitalbolag med basering på Jernsey och andra skatteparadis. Dagens Samhälle har undersökt förhållandena i friskolebranschen och funnit att den absoluta merparten av friskoleföretagen driver en skola. Dessutom är avkastningen blygsamma 5 %. Knappast att betrakta som övervinster.

Friskolorna får sina elever från föräldrar som tröttnat på kommunala betongskolor. Ansvarsfulla mammor och pappor vilka anser att barnen skall lära sig något – inte bara förvaras under lektionstid och mobbas under rasterna.

Det som borde uppröra alarmisterna är att den kommunala skolan är så misslyckad trots sina betydligt större resurser än friskolorna.

Vänster om

Du tronar på minnen från fornstora dar sjunger vi i Du gamla, Du fria. Det tycks också vara sossarnas refräng. Frågan är om socialdemokratin kan göra en tidsresa a la filmerna Tillbaka till framtiden. Det är tveksamt, tack och lov.

Vill svensken i gemen ha tillbaka skyhöga skatter – upp till 90 % i marginalskatt? Återgång till kommunala flumskolor? Ingen RUT och inget ROT? Som obotlig optimist med tro på människan anser jag det högst osannolikt.

Vi i Farstamoderaterna är motiverade att ta striden för frihet och rättvisa.

Å ena sidan och å andra

Det där med demokrati är svårt. Just nu är det flera saker som bekymrar kulturpersonligheter och vissa ledarskribenter. Orosmolnen tätnar över Svitiod. I Frankrike tycks Nationella Fronten under sin nya ledare få framgångar. Mycket oroande. Är inte någon varmare vän av Nationella Fronten eller Sverigedemokraterna men väljarna i en demokrati har rätten att göra sina egna bedömningar.

Allvarligare är i så fall att kommunisterna är representerade i Sveriges riksdag. De har ju bevisligen ägnat sig år folkmord som får nazisterna att framstå som amatörer vid jämförelse. Där har upplysningen och folkbildningen inte fungerat. Men det är klart – den självutnämnda intelligentian är ju knallröd. Å ena sidan kan vi acceptera kommunister och å andra sidan förfasas över rörelser som förvisso är obskyra men inte i Ohlys klass.

Kärnkraftsolyckan i Japan är ett memento för alla de risker som energiproduktion innebär. Kolkraft och användning av fossila bränslen medför nedsmutsning av atmosfären. Tycker det är helt fantastiskt att fossila gaser kallas naturgas. Att sol, vind och vatten som ersättning för kärnkraften kan nog bara de infantila tro på. Eller tycker dessa att höjdpunkten i mänsklighetens utveckling är att föra denna tillbaka till stenåldern. Men hur f-n skall det gå om vi inte får bära päls? Å ena sidan och å andra.

Socialdemokratin vet inte om den skall se framåt eller titta i backspegeln. Å ena sidan var socialdemokratin helt dominerande under alltför många decennier. Å andra sidan gick välfärdsprojektet åt h-e. Detta skall jag fundera över senare.

Hur förhålla sig till NATO och agerandet i Libyen. Att vara folkpartist är att vara kluven sade Gunnar Helén. Det är inte folkpartiet numera. Men hur ställer sig alla dessa USA-hatare som har en läpparnas bekännelse till demokrati och mänskliga rättigheter. Skall dessa försvara Khadaffi? Eller å andra sidan?

En solig lördag

Solen skiner i det vackra Fagersjö och ger en föraning om den vår som tydligen gjort en halvhalt i Nordtyskland. Kan det vara det bättre ölet samt möjligheten att ta en cigarett i Kneipen?

Carin Jämtin vill ha skoluniformer. Med risk att ådra mig en del partikamraters vrede är jag böjd att hålla med henne. Hennes förslag om likadana jeans, T-shirt och luvtröja tar jag däremot avstånd från. Något snyggare och mer tidlöst kan säkert tas fram. Skoluniformen har flera fördelar. Den skapar gemenskap och vi-anda. Minskar klädhysterin vilken kan vara nog så kännbar för både barn och föräldrar. Sist men inte minst skulle det tvinga fram bättre kläder på lärarna – föredömena. När man möter en skolklass identifieras läraren, föredömet, som den äldre och sämst klädde.

Den japanska katastrofen har satt sin prägel på de gångna veckorna. Jordbävningen och den följande tsunamin har alltmer överskuggats av de skadade kärnkraftsreaktorerna. Det får kärnkraftsmotståndarna att vädra morgonluft och det lättoroade svenska folket att hamstra jodtabletter.

Paniken får inte överskugga det faktum att kärnkraften bara kan ersättas av fossila bränslen om vi inte vill förflytta oss till sen bronsålder. Sol-, vind- och vågkraft och liknande terapier kan bara förordas av välmenande ignoranter och intellektuella flagellanter för att låna Richard Swartz’ ord. Solen lyser inte alltid så klart som den gör idag. Oftast lyser den med sin frånvaro på våra breddgrader.

Och snart skall min älskade Monica och bloggaren fira Katarina Pistolskytteförenings 70-årsjubileum. Soligt!

Inne eller ute

Varje fredag dimper Dagens Samhälle ner i brevlådan. Den läses med stort intresse. På sista sidan har man någonting som kallas Trend-O-Metern, vilken talar om vad man bedömer som trendigt eller inte.

Till min stora glädje anser man mustaschen vara helt rätt. Håkan Juholt har gett den ett ansikte skriver man. Anser väl snarast att mustaschen har gett Juholt ett ansikte värt namnet, men strunt i det. Anser personligen att den är mer åt Borathållet. Ser med tillförsikt framtiden an. Det våras för mustaschen.

En annan notering lästes med gillande. Sven-Olof Edvinsson (C) har ätit sjukhusmat i Västerbotten och äcklats. Påminner mig om när jag låg på Södersjukhuset med brutet ben och bruten fot. En dag serverades något som jag trodde var sjömansbiff. Det såg så ut. Tog en tugga och sköt eländet åt sidan. Frågade en ur personalen vad det var. Jag hade ju inte helt fel. Det var fisksoppa så en viss anknytning till havet fanns.

Bottennoteringen tillkommer som sig bör en sosse. Tage Björk (S), socialnämndens ordförande i Nordmaling, uppmanar anhöriga till boende att köpa en kista redan innan släktingen avlidit. Bor man i en knallröd kommun som Nordmaling kanske man ser döden som en befriare.

Svenska kyrkans påskupprop

Inser att jag är bannlyst. Moderat fritidspolitiker som tvingar ut människor i svält och misär. En värdig förkämpe för antikrist. Uppenbarelseboken, om den är bekant för prästerskapet, skriver ”Se, djävulen skall kasta somliga av eder i fängelse.” Det handlar om rätten att leva på andras bekostnad som menas med fängelse. Allt enligt det s.k. påskuppropet. Detta stämplar den demokratiskt valda regeringens politik som orättfärdig och inhuman. En god kristen kan inte stödja alliansen, men väl betala sin kyrkoavgift och avlöna prästerskapet. Detta inrymmer numera också en imam. Skammens rodnad borde purpra de kyrkoaktivas kinder.

Svenska kyrkan är den f d statskyrkan. Hon har befunnit sig på oavbruten reträtt sedan en dryg mansålder.

Socialdemokratin har behållit greppet över kyrkan trots sin principiellt antikyrkliga inställning. Skälen har varit två. Kyrkan är rik, mycket rik och där det handlar om pengar vill socialisterna vara med. Det andra skälet var att statskyrkan var ett utmärkt sätt att motarbeta verklig gudstro. Kyrkan som ett ämbetsverk med reglerad befordringsgång, vilket ansvarade för vigslar, begravningar och julottor. De höga posterna tillsatte regeringen. Inte mot bakgrund av eventuella religiösa uppfattningar utan anpassligheten till staten vilket var det viktigaste.

Kvinnoprästfrågan är ett utmärkt exempel på detta. Kyrkomötet 1957 hade sagt nej till kvinnliga präster, men året därpå fattade regeringen beslut i frågan. Vilken förnedring! Om kyrkan är en kyrka skall tron och dess förutsättningar gälla. Men löner och förmåner fick de flesta präster att svälja förtreten och anpassa sig.

Efter hand som samhällsdebatten radikaliserades och därmed även politiken tvingades kyrkan hänga med i svängarna. Gud Fader ersattes med Karl Marx, Jesus med Lenin och den Helige Ande med Che Guevara. Till slut kröntes verket med ärkebiskopen K G Hammar som förnekade Gud. Folkbokföringen fick man ha kvar till 1991.

Påsken firas till minne av uttåget ur Egypten. Låt påskuppropet bli signalen till uttåg ur svenska kyrkan.

Retoriska höjdpunkter

Rådssalen i Stockholms Stadshus är mycket vacker. Imposant och högtidlig frammanar den intrycket av att här fattas stora beslut framburna av en bländande talarkonst.

I måndags satt jag i bänken och lyssnade till debatterna. En av dessa rörde antagandet av en värdegrund inom äldreomsorgen. Borgarrådet Joakim Larsson hade den otacksamma uppgiften att lyfta fram värdegrundens etiska och moraliska dimensioner där oppositionen omgående hamnade på toaletten. Man pratade bemanning och inte bemötande. Frustande av iver beskrevs åldringens uttömningar av (S) och (V). Intresset för att se till att de äldre bemöttes med värdighet var svalt.

Ord är viktiga. Ord skall hanteras varsamt. Orden kan lyfta men också sänka en debatt. Efter att avnjutit oppositionens blomsterspråk så går mina tankar till tråkört och svammelfubbla.

Hämtar några ord från Shakespeare och Hamlet. ”Upp flyga orden blott tanken stilla står. Ord utan tanke aldrig himlen når.”

Perspektiv

Generationerna, födda på 40-talet, avtågar nu från scenen och slipper känna sig vara i vägen. Man kan då fundera över tiden och dess gång. Vad tid är har vetenskapsmän och filosofer brytt sina hjärnor med sedan hedenhös. Vad den egentligen är ligger bortom min Farstahorisont. En sträcka anger avståndet mellan två platser. Tiden visar ett intervall, ett avstånd, mellan två olika händelser.

Hur stort är detta avstånd? När 40-talisterna gjorde entré i denna värld regerade Gustav V. Denne konung bars till dopet av änkedrottning Desideria. Hon föddes som Désirée Clary och var under en tid förlovad med Napoleon Bonaparte som sedermera blev fransk kejsare. Vissa förlovningar slutar lyckligt och andra med äktenskap som någon sagt. Désirée gifte sig istället med en Jean Baptiste Bernadotte. Han kom att bli svensk kung under namnet Karl XIV Johan och stamfar till ätten Bernadotte samt namngivare till gata i Oslo.

Så litet, mätt i generationer, är avståndet mellan franska revolutionen och 40-talisterna.

Franska revolutionens slagord har blivit berömda. Frihet, jämlikhet och broderskap. Eggande, heroiska och frestande. Lösningen på allt mer eller mindre och därmed också farliga. Mao-Tse-tung fick frågan om vad han ansåg om franska revolutionen. Han svarade att det ännu var för tidigt att uttala sig i frågan. Och vi 40-talister håller med.

Om inte om varit

Har skrivit om dyr el och dyr bensin. Men tänk om den rödgröna röran vunnit. Då hade det varit bra mycket värre. Ett kallare och mörkare Sverige både bildligt och bokstavligt.

Om vi skall odla den absurda politiska korrektheten så gör vi oss kulturellt urarva. Ture Sventon kan inte ges ut p.g.a. ordet neger. Du svarte zigenare skall vi inte tala om i sammanhanget. Singoalla av Viktor Rydberg kan vi bränna. Evert Taube uppmanar till brott mot sexköpslagen i sin vackra visa Flickan i Havanna. Hon som inte har några pengar kvar och väntar på en karl.

Vill du bli mitt hjärtas kung?
Har du pengar i din pung?
Jag är vacker!
Du är ung!
Sjung, av hjärtat, sjung!

Saliga äro de enfaldiga ty de skola besitta jorden. Verkar det som.

Lördagen den 12 mars

Solen har strött sitt guld över Farsta denna lördag och Farstamoderaterna låtit flygbladen regna. Ett antal entusiaster, betydligt fler än vad bilden visar, samlades i Farsta centrum och drev kampanj. Mycket lyckat – man tog med glädje emot vårt material. Inga sura miner – härligt.

Måste berätta att jag varit politiskt inkorrekt som vanligt. Läst om Pippi Långstrumps pappa, negerkungen, och lyssnat till Flickan i Havanna. Evert Taubes vackra visa där han uppmanar till brott emot sexköpslagen. Den uppmärksamme kan se att jag dessutom står med en cigarrett i handen. Borde skämmas men gör det inte.

Elektricitetsvisan – en dyr historia

”Allt går ju med elektricitet,
elektriskt, det är nå't konstigt med det.
Elektriskt, det strömmar ju som ni vet
härs och tvärs igenom tråden.”

Det är inte bara nå’t konstigt med elektriciteten. Det är nå’ lurt också. Och det kan man ju fundera över.

Elektriciteten stod som själva sinnebilden för moderniseringen både i Sverige och annorstädes. Svenska järnvägar elektrifierades tidigt. Elektriciteten kallades för det vita kolet. När välståndet ökade och hemmen moderniserades blev kyl, och frysskåp, dammsugare och elspisar det som först anskaffades. Denna trend har fortsatt och medfört att svenskens elkonsumtion är bland Europas högsta. Nu rengör vi tänderna med hjälp av eltandborste. Elbilen väntar inom några år. Sedan 70-talet finns en mängd småhus som är eluppvärmda. Allt går ju med elektricitet!

”Den ena handen vet vad den andra gör” sjöng Blå Tåget 1972. Ebba Grön gjorde en cover på den 1980 under namnet ”Staten och kapitalet”. De flesta tänker nog på den sista titeln. Detta är det luriga med elmarknaden.

”Sida vid sida, tillsammans hjälps dom åt
staten och kapitalet, dom sitter i samma båt”


Det verkar faktiskt så på elmarknaden. En smet av skatter lägger lök på kapitalets feta lax. Svensken betalar, eller med Blå Tågets ord, ror så svetten lackar. Ett sätt att hålla värmen som kanske inte uppskattas av konsumenten. Kraftbolagen har övertaget på elbörsen och kan styra sin försäljning så de får högsta möjliga pris. Allt enligt Peter Rönnborg som är ekonom och forskare vid Handelshögskolan i Göteborg. Allt utan att bryta mot gällande regelverk.


Elmarknaden avreglerades 1996 under socialdemokratiskt styre. Marknaden kan, under förutsättning att den får klara spelregler och inte domineras av oligopol, hitta jämviktspriser. De politiska hoten mot kärnkraften har inte uppmuntrat ägarna till kraftverken att underhålla dessa. Skattetrycket har motiverats med att vi skall satsa på att spara el. Eftersom svensken är elberoende är detta svårt. Dessutom lever vi i trakter som om de inte värmdes av golfströmmen skulle vara obeboeliga. Mörkt och kallt.


Dags att Alliansen gör något åt elpriserna. Att vattenmagasinen i princip är tömda gör att inga prissänkningar är inom räckhåll ännu på ett tag. Ett krafttag på elmarknaden skulle ge centerpartiet en ordentlig skjuts i opinionen, vilket skulle komma hela Alliansen till godo. Så upp till kamp mot oligopolen, Maud Olofsson. Tror att Anders Borg gärna vill hjälpa till. Annars kanske våra väljare håller med Blå Tåget:


”Sida vid sida, tillsammans stryker dom fram.
Staten och kapitalet, två vargar fromma som lamm”

Dagens namn

Dagens namn är Juholt. Han kan som Cesar säga – jag kom, jag såg, jag segrade. Förre LO-ordföranden Stig Malm är mycket besviken på valberedningen. Han jämför processen med Sovjet och stalinismen. Kanske umgänget med Ohly smittat?

Ur det stora kaoset steg en mustaschprydd man som skall kompletteras med en mustaschfri kvinna som partisekreterare. Men som det står i genesis: I begynnelsen var kaos. Kompassrosen, oavsiktlig ordlek, har snurrat vilt under urvalsprocessen. Höger eller vänster om har varit frågan. Nu verkar (S) genom Juholt och Jämtin gjort vändning vänster. Hur det går hem hos väljarna återstår att se.

Att Carin Jämtin står till vänster är ingen som helst tvekan. Hon gick till val 2010 med höjd kommunalskatt som största dragplåstret. Kryddade sedan med könsneutrala toaletter och att en butler skulle möta oss i T-banestationerna. För oss som valarbetade var det naturligtvis fina fisken. Men stockholmarna gav Jämtin kalla handen. Måste vara skönt för fru Jämtin att lämna stadshuset när (MP) överger samarbetet enligt dagens tidningar.

Underskatta inte Juholt – han har ju trots allt mustasch. Men han är förväntningarnas fånge. (S) väljer inte en partiledare – man söker en Moses. En sosseledare skall leda partiet till det förlovade landet där inga friskolor finns, där facket kollektivansluter sina medlemmar och skatterna bara kan stiga. Vi får inte glömma att Kanaans land dröp inte av mjölk och honung. Israelerna fick med svärdet i hand erövra karga betesmarker. Dessutom vandrade man i öknen i 40 år för att en ny generation skulle vara mogen att ta över ledarskapet.

Vi måste hjälpa (S) till en hälsosam och stärkande ökenvandring.

Split vision

Hämtar underlag till mina funderingar från mina upplevelser i det dagliga livet, vad jag läst och den alltid lika flyende inspirationen.

Alliansen och (MP) har enats om synen på illegala flyktingar – vilken Svenska Dagbladet beskrev som ”snällismen”. Det visar sig att det kommer att uppstå konflikter mellan olika myndigheter i handläggningen av dessa frågor.

Är gift med en utländska, d.v.s. enligt populasen svartskalle, och har många vänner och bekanta med skiftande hud- och hårfärger. Man ropar inte hurra över beslutet. Får som aktiv politiker många frågor i dessa avseenden.

Sverigedemokraterna avslöjar sig på nätet skriver DN på ledarplats. Vad man glömmer bort är vad som egentligen hände i Husby och hur etablerade media behandlade händelsen. Tiger man ihjäl vissa händelser i den politiskt korrekta andan, så kommer undervegetationen att frodas. Sanningen får vi tydligen aldrig veta.

Richard Swartz skriver om Guttenbergaffären i DN. Han har många poänger när han påpekar att en doktorstitel måste innebära en intellektuell hederlighet. Att doktorera innebär forskning, hårt arbete och en vetenskaplig grund att stå på. Min svärdotter är teknologie doktor och jag vet att denna lagerkrans och ring inte var gratis.


Tyvärr skall vi väl inte förhäva oss i den svenska akademiska världen då man doktorerat på konsten att städa toaletter. Den lär ha varit mycket tunn och godkändes av politiska skäl – icke vetenskapliga. Som flitig resenär i Tyskland vet jag att doktor är en mycket respekterad titel. Både älskade Monica och jag kan enligt tysk standard använda oss av denna. Personligen föredrar jag major. Detaljhandelskonsult låter lite torftigt.


Men å andra sidan har en Peter Axelsson vid Mittuniversitets Institution för samhällsvetenskap skrivit en uppsats om Upplevelser av toalettstädning. Tror jag håller mig till majorstiteln. Monicas uppfattning är inte inhämtad.

Min inställning till den s.k. svenska kyrkan är väldigt mycket split vision. Läser att Sofia församling i Stockholm utökar sitt mångfaldsarbete och anställer en muslimsk imam. Motivet att utträda ur denna Babylons sköka blir allt starkare. Varför skall jag avlöna en imam, när diakonerna inte söker upp de fattiga och ensamma åldringarna.

Min vackra Monica är katolik, d.v.s. tillhörande kristenheten – icke islam, så steget kanske inte är så långt.

Därmed är jag tillräckligt splittrad för ikväll.

Människor emellan

Någon skrev att hövlighet är som en luftkudde - även om det inte finns något i den, så dämpar den stötarna i livet. Tycker mig upptäcka att hövligheten börjar bli en bristvara, vilket gör umgänget människor emellan besvärligare.

I en storstad som Stockholm bör hövligheten vara ett överlevnadskrav. I de kommunala kommunikationsmedlen gäller ren Darwinism – survival of the fittest. Störst ryggsäck vinner. Barnen sitter och föräldrarna hoppas sannolikt att åldringarna dör innan nästa station/hållplats. Det är naturligtvis besvärande att tåget/bussen försenas när liken bärs ut men det får man ta.

Har personligen flera titlar samt för och efternamn. Så ringer Bettan från företaget Förenade underkläder. Konversationen inleds med är det Roland jag talar med? Svaret hm. Använder du kalsonger, frågar Bettan. Ja, svarar jag, använder du trosor? Telefonförsäljning är en svår konst.

Språket förflackas och täten tas av tidningarna. Man kissar innan man blir våldtagen – DN. Kommentarer överflödiga. Viktor, 5 år, kissar vi övriga urinerar, låter sitt vatten eller uträttar ett naturbehov. Dagisspråket verkar bli standard. Vi blir allt mer infantila och tyvärr går många äldre i täten. Den 65-åriga kvinnan vill inte bli kallad tant och klär sig som en tonåring – patetiskt.

Och hövligheten kan vi glömma. Tanten och farbrorn är utrotade.

En härlig kväll

Min tro och övertygelse är att vi moderater är som folk är mest. Vi bor i hyreslägenheter, villor och bostadsrätter. Precis som folk i allmänhet. Vi har våra problem och våra motgångar, precis som folk i allmänhet. Men vi tror på individen, familjen och kraften som finns om man slipper klåfingriga politiker.

I kväll hade vi styrelsemöte i den lokala hyresgästföreningen. Det var den nya styrelsen och vi var trenne moderater. Stefan Bergen, ordförande, som rätat upp föreningens ekonomi och aktiverat föreningen. Olivia Jansson, Farstamoderat, och bloggaren, vilka båda voro noviser.

Det sägs ju att när solen stiger upp så spricker trollen. Den mest rödglödgade sossen insåg sig besegrad.

Vi är på rätt väg medborgare! Skulle skrivit kamrater, men fått kritik för detta. Undviker också Genosse och Kamerad

Makten över orden– politikens semantik

Socialisterna har tagit över språket. Språket är makt över tanken. Växte upp i en förort till Trollhättan präglad av industrier. I villaområdena bodde arbetare och tjänstemän. Lärde mig genom att lyssna på de äldre att ”gå och stämpla” var att man levde på andras bekostnad. Ofta hörde man uttrycket arbetsskygg – d.v.s. att andra skulle försörja en. Vill inte idealisera dåtidens tänkande, men man hade en poäng. Man skulle göra rätt för sig.

Mona Sahlin sade: ”Gör rätt för dig och kräv din rätt”. Mona Sahlin är avsatt efter att ha drivit en valrörelse hon inte trodde på. Sossarna fick ca 20 % av de som arbetar.

Åter till semantiken utifrån ett moderat perspektiv. Vad betyder solidaritet? I min barndom betydde det hjälpsamhet. Att grannar och vänner ställde upp. I vänsterns värld betyder det att vi övriga skall försörja dem som av en eller annan anledning inte bryr sig om solidaritetens egentliga innebörd. Detta är inte solidaritet! Detta är att parasitera om jag går tillbaka till mitt lilla villasamhälle utanför Trollhättan. Men jag har säkert fel.

Rättvisa är ett annat ord som vänstern monopoliserat. Sannolikt menar man rättvist. Vet inte därför att rättvisa och rättvist är egentligen två olika begrepp. Rättvisa ett etiskt moraliskt begrepp. Inför en domstol förväntar man sig rättvisa.

Om rättvisa är höga marginalskatter – vänsterns definition av rättvisa – hur rättvist är det för den nattarbetande sjuksköterskan? De som avstått från ungdomens alla njutningar för att studera – skall de subventionera slöfockarnas liv? Är det rättvist?

Men jag har sannolikt fel och missuppfattat ämnet

Makten över verkligheten

Vi moderater anser oss ibland vara lite finare är de övriga. Vi har skapat en image av att vara mer pålästa och strukturerade än våra politiska motståndare. Knappast en lyckad framtoning om vi skall genomföra konceptet de nya moderaterna.

I samma ögonblick som vi aktiva moderater anammade de nya moderaterna innebar det också att vi skulle ta makten över de gamla sossereviren. Nya moderaterna var inte en ändring av logotypen – det var ett nytt sätt att agera utåt. Att göra sig av med gamla fördomar och närma sig människornas vardag. När vi hade 10 % av väljarkåren vi kunde kanske värva medlemmar på konstgallerierna. Idag hittar vi medlemmar och väljare, gamla och nya, på Fagersjödagen. Tillsammans med hyresgästföreningen – nya moderater möter en ny verklighet. Tillsamman med Farsta Föreningsråd – nya kontakter och nya utmaningar. Hur skall vi få in Medborgarskolan tillsammans med ABF i Farsta? Hur får vi MUF att utnyttja Farsta gård?

Vår utmaning som nya moderater är att aktivt tränga in i de gamla socialdemokratiska fästena. Att verka för att fackföreningarna blir till en verkligt facklig organisation vilken stödjer sina medlemmar och ställer upp när det gäller. Inte en del av socialdemokratin som satsar medlemmarnas avgifter på sossarnas valkampanjer och andra aktiviteter. Att göra hyresgäströrelsen till en organisation som verkar för hyresgästernas bästa – inte en del av en korporativ socialdemokrati. När man blir pensionär så skall inte valet stå mellan att bli en del av socialdemokratin eller inte.

Det finns mycket att göra Kamrater!