Erdogan hotar deportera 100.000 armenier skriver Dagens Nyheters nätupplaga. I en intervju med BBC säger den turkiske premiärministern att de 100 000 armenier som lever i Turkiet, men saknar turkiskt medborgarskap, kan uppmanas åka hem. De behövs inte i hans land.
Svenska riksdagen trädde den 11 mars fram som historiens egen domare. Man röstade då för att de tragedier som drabbade bl. a armenierna under åren 1915 – 16 skall betraktas som folkmord.
Det Osmanska imperiet var krigförande i första världskriget som allierad till Tyskland. Imperiet hade sedan länge varit på nedgång och brukade betecknas som Europas sjuke man. Turkarna fördrevs från stora delar av balkan under 1800-talet och det begynnande 1900-talet. Det maktvakuum som uppstod på balkan ledde till två balkankrig och skotten i Sarajevo, som blev den tändande gnistan till första världskriget.
Mindre Asien genomgick en etnisk rensning från 1915 fram till 1923. Det var inte bara armenierna som fördrevs. Greker som bott i Turkiet sedan antiken drivs bort. Turkiet och Grekland utkämpade ett krig åren 1919-1922 med bakgrund bl. a i det som kallas det grekiska folkmordet av år 1914. Mellan de båda länderna råder en djup och bitter fiendskap.
Vad riksdagen slagit fast är att de fruktansvärda händelserna 1915 – 1916 skall betecknas som folkmord. Det kräver att man funderar ett ögonblick över själva begreppet folkmord och sätter in det i ett historiskt sammanhang.
Själva begreppet folkmord användes först under Nürnbergprocessen. Den internationella rättegång som pågick mellan november 1945 och oktober 1946, där segrarna i andra världskriget ställde 24 politiska och militära ledare från det nazistiska Tyskland inför rätta. Begreppet folkmord skapades av en polsk jurist inför rättegången. År 1948 tillkom Folkmordskonventionen som är en del av folkrätten.
I Armenien är massakern högst levande. I den armeniska självständighetsdeklarationen från 1990 slås fast att man skall arbeta för ett internationellt erkännande av folkmordet 1915. Från grekisk sida finns inget motsvarande krav.
Historien är alltid komplex och svårtolkad. Den är alltid i vissa stycken under omprövning. Men jag tycker inte den skall underkastas parlamentariska beslut. En politiker ser historien genom sina ideologiska glasögon. Anpassar sig efter ”der zeitgeist” och blir lätt ett offer för det för tillfället politiskt korrekta.
Massakrerna på armenier och greker är odiskutabla enligt mitt förmenande. Hur man skall etikettera illdåden kan diskuteras. Vad jag vänder mig emot är den politiska processen där en absolut sanning slås fast. Det inbjuder till kontrafaktisk historiebeskrivning. Riksdagens ”historiska” beslut gagnar tydligen inte heller försoningen mellan armenier och turkar.
Har i grunden en positiv grundsyn. Dessutom en varm vän av extrapoleringar så jag ser fram emot hur riksdagens historiska uppdrag, initierat av vänsterexperimentet, går vidare. Folkmordet i Ukraina där miljoner människor svältes ihjäl av kommunisterna kan bli nästa steg. Gulagarkipelagens masslakter och Stalins stora terror under 30-talet bör definitivt hamna på riksdagens bord. Vi får heller inte glömma en annan av vänsterns idoler – Mao Tse Tung. De kommunistiska massakrerna under det som kallas det stora språnget och kulturrevolutionen kan definieras som folkmord enligt Folkmordskonventionen av 1948. Låt oss heller inte glömma Jan Myrdals idol Pol Pot. På dödens fält utrotades ca 1,5 miljoner kambodjaner.
Ser fram emot att få se Sahlin, Wetterstrand och Ohly fortsätta sin historiska mission.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar