Miljöpartiet oförargliga skogsmullar eller …

(MP) har vind i seglen. Betydligt mer vind i opinionen än i sina älskade vindkraftverk. Opinionsövertaget för vänsterexperimentet är i mångt och mycket miljöpartiets förtjänst, där
Maria Wetterstrand är den klart lysande stjärnan. Dagens Nyheter skriver den 20 mars att väljarnas förtroende för Maria Wetterstrand skjuter i höjden och hon närmar sig nu Fredrik Reinfeldt. Visst är Maria Wetterstrand en mycket sympatisk och förtroendeingivande person, men i bakgrunden lurar Peter Eriksson. Och vad lurar bakom Peter Eriksson? Mot denna bakgrund kan det vara av intresse att se på vad (MP) egentligen är och vad man står för.

Miljöpartiet har sina rötter i 1970-talets s k rödvinsvänster. De som bildade partiet 1981 kom från miljörörelsen, kärnkraftsmotståndet, kvinnorörelsen och fredsrörelsen. Gröna blev de först 1985. Patos och revolutionsromantik kännetecknade de partiaktiva och grön politik hade och har starka planekonomiska inslag. Det var inte ABBA som man lyssnade till – det var ”Staten och kapitalet”.

Fredsrörelserna vreds betydligt åt vänster under 60- och 70-talen. En stark kraft var Svenska Fredskommittén som bildades 1949. Den var en gren av den sovjetiska frontorganisationen Världsfredsrådet. Sitt nuvarande namn fick organisationen 1951. Det tidiga 1970-talets radikalism gav den en skjuts framåt. Som ordförande fungerade s-riksdagsmannen Stellan Arvidson. Känd för sitt engagemang för DDR och en diktaturkramare.

Sveriges kommunistiska parti, som enligt beslut av den 9 december 1949 skulle "inrikta verksamheten i överensstämmelse med sovjetiska Kominforms resolutioner", fann svenskarnas insikt om Sovjets betydelse som fredsfaktor bristfällig och gick in för "att förstärka propagandan för Sovjetunionen och folkdemokratierna och deras kamp för freden”. Verktyget var Svenska Fredskommittén.

Svenska Fredskommittén var en lydig och trogen husbondens röst. Ekonomiskt var organisationen helt beroende av Sovjetunionen. Kommitténs verksamhet styrdes de facto av SKP:s arbetsutskott. Där bestämdes vem som skulle bli som Fredskommitténs sekreterare och man utövade en hård styrning av verksamheten. SKP heter ju som bekant idag (V). Här finns (MP):s rötter.

Kvinnorörelsen kapades av vänstern tämligen omgående. Den har sitt ursprung i USA men togs raskt över av Lenin. Sedan föll den i glömska innan den på nytt lyftes upp av yttersta vänstern. I Sverige fick vi bl. a Grupp 8. Gruppens ideologiska bas var skriften Kvinnokamp – för en revolutionär kvinnorörelse. Blå Tågets ” Den ena handen vet vad den andra handen gör” snurrade på skivtallriken hos dem som så småningom blev miljöpartister.

Grupp 8:s förslag var att ge kvinnor heltidsanställningar och sänka arbetstiden för alla. Känns det igen från (MP)?

Om man ser på miljöpartiets tre grundpelare solidaritet med djur, natur och det ekologiska systemet, solidaritet med kommande generationer och solidaritet med världens alla människor, så är det något vi alla kan ställa upp på. Frågan blir hur skall dessa vackra tankar genomföras i praktiken?

I de vänsterkretsar som bildade basen för och ursprunget till miljöpartiet var planekonomin en självklarhet. Vägen till det gröna idealsamhället gick över Gosplan och Stalins 5-årsplaner. Individen var en nullitet i kommunismens lyckorike. Miljöpartiets solidariteter ger lika lite plats för den enskilde. Man bör betänka att sympati för kommunistiska tankar fortfarande är utbredd bland många grupper av s k intellektuella, såsom journalister, bibliotekarier och de skriver på kultursidorna i olika tidningar. Direkta eller indirekta anhängare av kommunismen kan man hitta inte bara i vänsterpartiet utan också i miljöpartiet. Tidigare språkröret för miljöpartiet Ragnhild Pohanka har lämnat (MP) för (V).

Trafiken går också åt andra hållet. I Jämtländska Berg har två ledande vänsterpartister blivit miljöpartister. En partibytare motiverar sin ändrade stånd punkt med att han tycker att Maria Wetterstrand är trevlig. Miljöpartiet har också en ideologi som stämmer bra överens med hans egen. Att växla mellan (V), kommunisternas parti, och (MP) tycks vara ganska lätt.

Det är lätt att tycka om Maria Wetterstrand. Det är lätt att bli lurad av Maria Wetterstrand. Sanningen är att bakom hennes trevliga fasad finns dunkla krafter som har hittat ett nytt sätt att frälsa mänskligheten på. Peter Eriksson har mer än skägget gemensamt med Karl Marx.

Dessa tankar över miljöpartiets släktträd avslutar dagens funderingar från Farsta. Återkommer med en granskning av de grönas partiprogram och hur det kommer att drabba oss övriga medborgare. Och hur man ser på vetenskapen.