Vad jag skriver i mina Funderingar från Fagersjö är politiskt färgat. Min politiska kamp styrs av att jag vill att politikernas makt över människorna skall minska. Att hjälpa till att skapa ett samhälle som inte är täckt av socialisternas eller miljöfundamentalisternas istäcke med några få öppna andningshål. Att få ett livshav som inte är en kamp för att hitta de öppna råkarna där man kan andas utan att havet skall bli fritt för oss alla.
Politikens primat på samhällslivets alla områden är mig främmande. Jag tror på människan och människans förmåga. Jag tror också på viljan och förmågan hos individen. Om jag inte trodde på detta skulle jag för att tala med Hasse och Tage ”förorena närmsta vattendrag.”
Idag har jag besökt min gamle vän Björn. Han är fortfarande kvar på intensiven och respiratorn är återigen inkopplad. När jag sitter vid min kadettkamrats säng och håller hans hand inser jag att politikens primat är så skild från det som är mänskligt liv. Förstår att vår livstråd styrs av nornorna och vi aldrig vet när det skall bli en knut.
Att vi med gemensamma krafter skall skapa en sjukvård som hjälper min vän att överleva – ja. Att underordna människan dogmerna – nej. Björns kamp och hans familjs strid för min gamle kadettkamrat ger mig en stark tro på människan och dess förmåga.
Kommer att be för dig min vän. Kommer att besöka dig nästa vecka och nästa vecka intill dess jag får se dig lämna Huddinge sjukhus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar