Skärtorsdag 2011

Athos tog husse på promenad i det vackra Fagersjö. Varmt och skönt. På Skrakbergets södersida viker nu blåsipporna och vitsipporna tar över. I Fagersjöviken är det ett liv och ett kiv. Allehanda sjöfåglar och vadare bråkar och tampas om de bästa boplatserna. Livet kommer åter efter en sträng vinter. Det är en fröjd att leva.

Idag är det skärtorsdag. Det har ingenting färgen skär att göra utan med betydelsen skära lika med rena. Vi ser detta i att Jesus tvättade (tvagade) lärjungarnas fötter på skärtorsdagen.

Skärtorsdagen är också den dag då häxorna beger sig till Blåkulla för att fira häxsabbat med djävulen. Allmogen vidtog diverse försiktighetsåtgärder för att stänga häxorna ute. Man sköt i luften, stängde skorstensspjällen och hängde stål för stallar och fähus.

Socialdemokratin verkar ha tagit fram kvastarna och satt iväg mot Blåkulla för att bola med hin onde, d v s Ohly. I Stockholm har vi fått vår egen häxa, Karin Wanngård. Hon fördömer hederligt arbete och anser tydligen att man skall leva på bidrag. En häxa använde en bjära eller mjölkhare för att stjäla mjölk från grannarnas kor. Denna Wanngård förvaltar denna häxtradition väl. Parasitismen som ideologi.

Sedan har vi Juholt från Oskarshamn. Denne smålänning vill också föra sosseriet åt vänster. Ivrigt påhejad av de inom partiet som längtar efter Ohlys närhet. Senast har Knohult/Juholt uttalat sig det kulturella armodet i riket. Som den dumskalle jag är förstod jag inte riktigt vad han menade, men tydligen vill han att clownen Manne skall försörjas av mig och min Monica. En konstnär eller annan kulturarbetare finns på en konkurrensutsatt marknad. Om ingen vill lyssna på min musik, se mina clownerier, köpa mina tavlor eller böcker så har man de facto misslyckats. Varför skall en snäv definition av kultur skilja en företagare från en annan?

Vill avsluta med mer folktro denna skärtorsdag. Är Juholt en bortbyting? Ett sådant antogs vara förtrollat så att det liknade ett riktigt barn. Men detta är ju bara fria fantasier.

Glad Påsk!