Dubbelmoral

Skrev igår om moral. Nu tänker jag ägna några minuter åt den tyvärr inte helt sällsynta dubbelmoralen.

Vänsterpolitiker gråter krokodiltårar över att elen är så dyr. Större delen av elpriset är skatter. Införda under (S) för att vi skall ha det mörkt och kallt.

Sossarna ömmar för fattiga barn. Samtidigt vill man höja skatterna för de fattigaste.

Vänsterpartierna anser att ungdomsarbetslösheten är ett stort problem, vilket jag håller med om. Samtidigt stöder man fackets destruktiva låglönesatsningar.

Facket diskriminerar de äldre och mer erfarna genom höga ingångslöner som gör att löntagaren inte kan motse en sund löneutveckling.

Facket är politiskt knutet till socialdemokratin och anser därför att höga nominella löneökningar, som försvinner i skatt, är viktigare än jobbskatteavdrag som ger medlemmarna mer i plånboken. Höga löner ökar kravet på rationaliseringar och därmed ökad belastning på de som får vara kvar. Tillverkningsindustrin flyttar utomlands

Socialdemokratin anser det viktigt att Sverige ställer upp för Libyen, men stoppar alla effektiva insatser. Bäva månde Gaddafis brevduvor.

Man tar avstånd från (SD) men accepterar (V) – det kommunistiska partiet.

Man anser att nazismens brott skall belysas men tycker det är ointressant att ta upp kommunisternas folkmord som torde vara tio gånger större än nazisternas.

Slutar här men listan kunde gjorts betydligt längre.