Moral är besvärligt. Den ställer till det och skapar både inre och yttre konflikter. Wikipedia skriver att termen moralisk används som sammanfattning av de beteenden som överensstämmer med god sed för en enskild människa, grupp eller kollektiv av människor.
En sådan definition är förrädisk. Den gör moralen relativ och anpassningsbar. Den kan bli ett offer för tidsandan i den större gruppen och omdefinieras i ett kollektiv. Den goda seden hos den enskilda människan kan vara mycket anpassningsbar. Denna förmåga till anpassning har kostat miljoner människor livet. Främst kommunismen men även nazismen har visat på detta.
Kanske är de budord som Moses bar ner från berget Sinai är den enda fasta grund som moralen kan byggas på?
Funderar på följande.
Är miljonbelopp till direktörer moraliska när man begär att de anställda skall hålla tillbaka sina lönekrav?
Är konfiskatoriska skatter för låg- och medelinkomsttagare moraliska när syftet är att öka politikernas makt över familj och individ?
Är det en moralisk rätt för arbetsföra människor att begära att andra skall försörja dem?
Är det moraliskt att driva kommunala skolor som levererar fler analfabeter än den gamla folkskolan? Och i förlängningen förbjuda friskolor?
Är det moraliskt rätt att ge ”straffrabatt”, d v s ju fler brott man begått desto kortare blir straffet?
Är de moraliskt rätt att fördöma (SD) och acceptera (V) – kommunistpartiet?
Listan kan göras lång men jag stannar där. Slutsatsen blir att den långa socialdemokratiska hegemonin, enpartistaten, har skadat både de enskilda människorna och de olika kollektiven. Alliansen har en lång och ansvarsfull väg framför sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar