Man talade förr om den kungliga svenska avundsjukan. Sedan avskaffade avundsjukan det kungliga och kvar blev bara den renodlade och osminkade avunden. Berövad all ev. glans.
Ulf Nilson skriver under rubriken ” En stor minoritet anser att det är brottsligt att bli rik”. Läs den på Expressen.se – den är lysande.
Att vara duktig är fel om man inte är idrottsman eller popstjärna. En förmögenhet vunnen på lotteri är accepterad. Att genom hårt arbete lyfta sig över mängden är oacceptabelt. Detta berör företagare, skuldsatta akademiker eller andra som gör karriär. Dessa skall klämmas åt. Eller som en (S)-tant uttryckte det: ”Man kan ju inte äta sig mer än mätt”. De som har offrat en del under årens lopp kanske förväntar sig mer än blodkorv.
Avunden är upphöjd till politisk högsta sanning. Då heter den inte avund, då heter den solidaritet. Rentierens liv anses förkastligt. Han lever på en arbetsfri inkomst. Men i den s.k. solidaritetens namn anser sig många ha rätten att leva på andras arbete.
Avunden som politisk idé innebar att socialdemokraterna fick 19 % av de arbetandes röster i Stockholm. Rentiererna förlorade mot de arbetande klasserna. Med andra ord – ett arbetarparti vann över avunden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar