Det finns tvenne tävlingar som det slösas mycket trycksvärta på i dagarna. Den ena är melodifestivalen – en historia för herr Björkman och de närmast sörjande enligt mitt förmenande. Den andra är socialdemokraternas val av ny partiledare. Den senare mycket intressant för hur Sverige skall utvecklas i framtiden.
Socialdemokratin har med största sannolikhet passerat bäst före-datum. Detta är mycket glädjande, då vårt land under Alliansen sakta men säkert återvänder till civilisationen.
Socialdemokraterna har skrivit sin historia och permanentat den som den absoluta sanningen. Per-Albin skapade folkhemmet, Ingvar Kamprad möblerade det och Kapp-Ahl ekiperade dess invånare.. Grundfalskt. Det vi kallar välfärdssamhället baseras på Gripenstedts reformer under mitten av 1800-talet. ”Med okuvligt mod och beundransvärd talang trädde han i spetsen för den sak, han ville genomföra, den förste i breschen och den siste på muren, och segern blev alltid hans.” Han lade grunden för de företag som socialdemokraterna byggde sin historia och myt på.
Kanske lögnen kan genomskådas och vi kan inse att socialdemokraterna började under 1960-talet riva ner vad tidigare generationer byggt upp. Arbetare, tjänstemän och företagare. Skolan skall vi inte tala om i dessa stycken. De som ”reformerade” utbildningen var ju de facto agenter för DDR.
Masken kastades när socialdemokratin i valet 2010 lierade sig med (V) – det gamla kommunistpartiet. Alla gamla kämpar tog avstånd. Och demokratin offrades på maktens altare. Eller vad kan man anse om en valallians med mannen som grät när muren föll? Och vars föregångare var beredda att skjuta av de s.k. socialfascisterna ?
Sålunda kan (S) förpassas till historiens skräpkammare. Jämlikheten, som hyllats genom bl. a likalöner och nivellering, kan kanske diskuteras med vännerna i kommunistpartiet. Stalin ansåg ju att likalönsprincipen var en småborgerlig förvillelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar