Vällust – luxuria

Lust är en känsla som präglas av en stark längtan efter, och uppfyllandet av, något som ger stor tillfredsställelse. Lust är förknippad med kroppslig njutning, men inkluderar även intellektuell stimulans. Så begreppet handlar inte enbart om osedliga utsvävningar.

Kyrkofadern Johannes Cassianus (cirka 360-430 e Kr) menar att lasterna är det som står i vägen för det liv alla längtar efter. Och naturligtvis har han en poäng. Jakten på behovstillfredsställelse står ofta i vägen för ett rikare liv. Men det kan knappast anses vara vällust att drunkna i spriten. Inte heller en evig jakt på njutningar.

Det är kanske så enkelt att den riktiga vällusten, oavsett vilket område, måste tyglas. Man kan koppla dem till dygderna. Dessa beskriver ett personligt drag som skall eftersträvas. De klassiska dygderna är rättrådighet, tapperhet, vishet och måttfullhet. Om man är vis är man måttfull och därmed kan man undgå att begå vällustens kardinalsynd.

Georg Stiernhielm skrev om Hercules kamp mellan fru Lusta och fru Dygd.

”Den gudomlige Dygdens Högheet?
Dygd är en Siälenes skatt
där guld och penningar alle
Ey måge lijknas emot; är ädlar' än dyrbare Stenar.”

Hercules frestas av Fru Lusta och hennes tre döttrar Lättja, Flättja och Kättja och sonen Rus, men Fru Dygd försöker tala honom till rätta. Observera – tala honom till rätta – inte hota med lagstiftning.

Vällust är en överdriven njutningslystnad. Överdrifter går på tvärs med måttligheten. Och när visheten kapitulerar står moralisterna redo med lagboken och skampålen.

Detta fenomen kan ses på många områden där de, nymoralisterna, som övervunnit frestelsen blir rabiata i sin strävan att bekämpa ”vällusten”. Denna fara finns inbyggd i det som kallas social ingenjörskonst. Avskyn för det som skänker en måttfull njutning driver fram en fördömande och hård inställning. HBT-rörelsen har känt av detta under lång tid. Ett annat område är nykterhetsrörelsens fanatiska kamp mot alkoholen. Beundrar dem som kallar en Chateau Margaux 1982 för rusdryck.

Stannar här innan funderingarna varken är visa eller måttfulla.