I DN Ekonomi kan man idag läsa om LO-fackens kris. Man tappar medlemmar och att organisationsgraden nu är högre bland tjänstemännen än bland arbetarna. En historisk händelse. Andelen fackligt anslutna industriarbetare minskade mellan 2009 och 2010 med två procentenheter. Organisationsgraden var i fjol 73 % bland tjänstemännen och 69 % bland arbetare.
En orsak till medlemsförlusterna uppges vara att det är för dyrt. Det finns säkert andra skäl, som exempelvis att LO-facken är lika med socialdemokraterna. Om man önskar den trygghet som faktiskt ett medlemskap kan ge stöder man ofrivilligt (S). Man bör då betänka att det var ca 20 % av de arbetande som lade sin röst på det f d arbetarpartiet. Bästa sättet för LO att undvika förluster är återgå till kärnverksamheten och klippa banden med (S).
LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin har gått till hårt angrepp mot VD-lönerna i vissa börsbolag. Personligen är jag inte särskilt imponerad av bonusregn över direktörer som leder förlustbolag och som tvingas avskeda många medarbetare. Vad jag efterlyser är lite självkritik från fru Lundby-Wedin. Hur många undersköterskelöner går det på hennes lön, inkl. div arvoden från olika organisationer och företag inom (S)-sfären? Hon har ju dryga miljonen i lön och arvoden.
Back to basics är framtiden för LO-förbunden, men de är så insyltade i partiet att detta förefaller helt orimligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar