Fredsfursten

För 25 år sedan mördades statsminister Olof Palme på öppen gata i Stockholm. Det har man knappast kunnat undgå i dessa dagar. Att en statsminister tas av daga i huvudstadens centrala delar är en tragedi. Att mordet inte klarats upp är en ännu större. Det tjänar ingenting till att göra jämförelser med mordet på Gustav III och den effektivitet varmed polismästaren Nils Henric Lilliensparre klarade upp det.

Det allvarliga är att mordet skymmer Palmes politiska gärning. Han har genom sin död fått ett undantag i historieforskningen som inte några av biografierna tagit fasta på eller belyst på ett korrekt sätt. Sanningen är ju den att Palme knappast var den demokratikämpe som han utmålas som. Det visades på många sätt under den ”aktiva utrikespolitikens” tid.

I umgängeskretsen fanns Fidel Castro. Palme gjorde ett bejublat intåg i Havanna 1975, då han hyllades av utkommenderade människomassor. År 1972 erkände Sverige DDR, Östtyskland eller med den mer korrekta beteckningen die Sowjetzone. Denna stat hade knappast kunnat existera utan Stasis förtryck och sovjets stridsvagnar.

Stödet till Mugabe kan inte heller inte ses som insats för de demokratiska krafterna. Prästerskapet i Iran prisades av Palme för sitt demokratiska sinnelag. Palme uttryckte det på följande sätt: "Jag är imponerad över med vilken pedantisk noggrannhet man i Iran nu bygger upp sina demokratiska institutioner". Att de baltiska staterna var ockuperade av Sovjetunionen förtegs. En av världshistoriens värre folkmördare var Pol Pot. Han kritiserades inte av Palme och hans medlöpare. Birgitta Dahl sade att "utrymningen av Phnom Pen var nödvändig för landets framtid". Vestigia terrent.

Palmes stöd till Sovjetunionens europapolitik med bl. a kravet på en kärnvapenfri zon i Västeuropa var knappast förenligt med Sveriges och andra demokratiers strävan efter att bibehålla sin frihet och sitt oberoende. Palmekommissionen innehöll den sovjetiske presidentrådgivaren Georgij Arbatov, fostrad av KGB-chefen Andropov. Kommentarer överflödiga. Men nog hänger Palmes helgongloria lite snett?

Fädernas kyrka

Den Svenska kyrkan kritiseras med all rätt då man enligt mitt och andras förmenande lämnat sin egentliga uppgift bakom sig. I Dagens Nyheter skrev Lena Andersson den 26 februari om Svenska kyrkans nya trosbekännelse under rubriken Ja till polyteism. Lena Andersson har funderat över den påkostade och påträngande reklamkampanjen som vi avgiftsbetalare är med och finansierar.

Hon skriver bl. a att det av trosbekännelsen endast finns kvar ett retoriskt skal som kyrkans tjänare uttalar men inte tror på. Dråpslaget utdelas med klargörandet av kyrkans ohederliga filosofi och kunskapsteoretiska haveri, där inget behöver hänga ihop och intellektuell redighet gjorts synonym med rigiditet.

En diakon i Visby vid namn Marie Larsson uttalar sig i radions P 1 om barnfattigdomen och utförsäkringen. Hon framhåller att det inte har med partipolitik att göra, utan med människosyn och om vad som är rättfärdigt och inte. Fan tro’t.

Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära, som gestaltas i gudstjänst och liv, är grundad i Guds heliga ord, såsom det är givet i Gamla och Nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter, är sammanfattad i den apostoliska, den nicenska och den athanasianska trosbekännelsen samt i den oförändrade augsburgska bekännelsen av år 1530, är bejakad och erkänd i Uppsala mötes beslut år 1593, är förklarad och kommenterad i Konkordieboken samt i andra av Svenska kyrkan bejakade dokument (Svenska kyrkans kyrkoordning 1 kap., 1 §).

Detta är grunden. Inte kommunisternas eller sossarnas partiprogram vilket Marie Larsson tycks tro.

Diakonen Larsson borde ägna sig åt uppsökande verksamhet bland alla de gamla och ensamma som sitter ångestfyllda och väntar på att liemannen skall ringa på dörren. Trösta och stödja människor som saknar svar på sina existentiella frågor. Diakonen Larsson tycker naturligtvis att de är trevligare med att studera Marx än Bibeln.

Biskopen J.A. Eklund skrev den underbara psalmen Fädernas kyrka i Sveriges land som är kärast bland samfund på jorden. Han var en av de ledande gestalterna i ungkyrkorörelsen och arbetade för att skapa en folkkyrka. Avslutar med en strof ur psalmen. Många har suttit fängslade i gulag eller mött döden i Ljubljanka. Då kanske man behövt en kämpes psalm snarare är Larsson dogmer.

Minnen från templet och klockors malm
fäderna följde, och sången.
Ännu ur fängelsets natt och kvalm
ljöd genom gallret en kämpes psalm;
det var en svensk som satt fången.

Gnäll en torsdagskväll

På väg hem vid pass kl. 15.40 rattade jag in mitt favoritprogram – Klassiskt på hemväg. Just då framfördes någonting på vevlira. Det lät som man hade efterfest i Orsa spelmanslag. Groggarna hade varit många, varför jag snabbt bytte till P 1. Där fördes ett samtal med SJ:s styrelseordförande om vinterns trafikproblem. Trodde först att det var programmet ”Människor och tro”. Stängde av.

Är en varm vän av konkurrens, avreglering och privatiseringar. Monopol är en styggelse. Lika illa blir det när oligopolen tar över och sätter marknaden ur spel. Elmarknaden är ett skräckexempel på det senare.

Sossarna och kommunisterna är i princip motståndare till allt som inte drivs i kommunal eller statlig regi. Idiotiskt! Å andra sidan får inte avregleringar och privatiseringar skyndas på av ideologiska skäl. Då finns risken att det blir fel.

Elmarknaden skrev jag om igår. Förstörd av politiker som inget förstått. Vilken begåvad man eller kvinna vill satsa på en verksamhet vars framtid uteslutande är en fråga om när den skall avvecklas. Tankeförbudet, en annan idioti, är den svenska lag som infördes av regeringen Carlsson under Birgitta Dahls tid som ansvarig minister för energi- och miljöfrågorna. Lagen innebar att det blev olagligt att förbereda uppförandet av en kärnreaktor i Sverige. Vansinne!

Sedan kom Göran Persson med det s. k bondeoffret. Barsebäck skulle stängas. Grattis till alla som äger och driver kolkraftkraftverk i Danmark och Polen. Låt oss inte heller glömma leverantörerna av olja till kondenskraftverken i Stenungssund och Karlshamn. Nedfallet är av dansk och polsk karaktär. Skogen dör.

Det lär finnas 40 operatörer inom järnvägstrafiken i Sverige. Det fungerar inte här men tydligen i Schweiz. Varför? Innan SJ tog över all trafik fanns det ett stort antal järnvägsföretag i Sverige och man kunde resa kors och tvärs. Även privata bussföretag. Det gick lik förb-t att resa.

Friskolorna gör övervinster, varför då? De kommunala skolorna får för mycket pengar. Vill man begränsa friskolornas vinster måste man se över hela finansieringen av skolan. Där finns mycket att spara in på.

Transportarbetareförbundet har misslyckats. Man hade som mål att 70 % av medlemmarna skulle rösta på socialdemokraterna – det blev bara 50 %. Vilken besvikelse! De sista gnälliga kommentarerna – varför skall en transportarbetare vara sosse? Varför skall transportarbetareförbundet satsa resurser på ett parti som hälften av medlemmarna tar avstånd från?

De nya rövarbaronerna

Rövarbaroner kallades affärsmän i USA, vilka voro verksamma under slutet av 1800-talet. Begreppet myntades i en pamflett som gavs ut 1880 och handlade om järnvägsmagnater. Rövarbaronerna hade ovanligt rymliga samveten och affärsmoral var ett okänt begrepp. Bland de mer kända återfinns JP Morgan och John D. Rockefeller.

Monopol är en styggelse – oligopol likaså. Detta upplevs denna kalla vinter på den s.k. elmarknaden. Där härskar E.ON, Vattenfall och Fortum oinskränkt. E 24 har en artikel med rubriken ”El-juntans svindyra paella”. Citerar ingressen: ”Laga till en paella – men alla ingredienser kostar som saffran. Och du får inte välja vilken butik du ska handla i. Ungefär så fungerar elmarknaden.” Länken till artikeln finns längs ner.

Det är absurt att den dyraste elen sätter priset. Vattenkraften är i princip avskriven varför elektriciteten från dessa kraftverk är mycket billig. Importerad kolkraftsel och el från vindkraft mycket dyr. Saffranet i elpaellan.

Politikerna har spelat elproducenterna i händerna genom att man aktivt motverkat den miljövänliga kärnkraften till förmån för stenkolsproducerad el från Polen och Danmark. Som dessutom blir mycket dyr när elbrist hotar.

Vill citera ett inlägg från min FB-vän Tyrone Lundström. ”På sjuttiotalet var nästan hela fakturan från vattenfall baserad på din konsumtion till skillnad mot nu när fasta avgifter överstiger förbrukningen. Hur har vi kunnat tillåta detta beteende?”

Det är säkert bra med energisparlampor som lämnar badrummet i mörker en bra stund innan de avger att svagt sken och man kan treva sig fram till tandborsten. Det är grundläggande problemet är att marknaden inte fungerar och att konkurrensen är satt ur spel. Och mot det hjälper inga energisparlampor i världen.

Kanske dags för oss att samlas på elmarknadens Tahrir-torg.

http://www.e24.se/analys/el-juntans-svindyra-paella_2637731.e24. Bilden föreställer Olidans kraftverk i Trollhättan. Kraftverket togs i bruk i mars 1910.

Brist på arbete - brist på arbetskraft

Häromdagen kämpade jag mig fram på en gata som inte var skottad. Man hade försökt kompensera detta genom att strö ut en blandning av sand och salt. En underbar blandning nar temperaturen var ca 5 minusgrader. Den som har den minsta kunskap om elementär kemi vet att salt och snö blir en köldblandning som man förr använde för att göra glass.

Det enda som hjälper än en snöskottare. Läste samtidigt att det finns ett antal människor som inte kan beredas plats på arbetsmarknaden p.g.a. att de är analfabeter, inte kan räkna eller inte kan tala svenska.

Tror inte man behöver vara doktor i hydrologi för att skotta snö.

Reflektioner en fredag

Har bevisat min lättja genom att inte blogga på några dagar. Denna tar sig många olika uttryck – och är tyvärr mycket uppfinningsrik vad avser ursäkter. Du har ju ingenting att skriva om, är du inte lite trött efter dagens id osv. För lata svin är marken alltid frusen.

Har läst tidningarna och funnit ett och annat guldkorn. Till exempel Magdalena Ribbings råd om hur vi gör umgänget människor emellan lite lättare i kollektivtrafiken. Hon skrev om detta igår och idag kommer läsekretsens reaktion. Rubriken var ”Byt vagn om ni inte tål gillar att jag äter”. Mycket hänsynslöst. Varför denna inställning? Sannolikt p.g.a. vänstern lärt ut bristen på hyfsning under många år. Vänstern skyller säkert på Alliansen – dessa fullblodsegoister.

Hyresrätten är ställd under debatt. Enligt DN är statsministern emot dessa – åtminstone i Stockholms innerstad. Är inte helt övertygad att Fredrik Reinfeldt är emot hyresrätter. Vad jag vet genom erfarenhet är att ett hyreskontrakt i Stockholm har ett pris. Om man inte vill bo i city, där priserna på hyreskontrakt är absurda, måste man betala ett något lägre pris i ytterområdena. Inträdesbiljetten kostar men när man väl är inne kan man börja handla. Är detta sunt? Är detta ett resultat av Alliansens politik? Nej! Men väl sossarnas! Det är klart – nomeklataturan

Egoismen breder ut sig och egot tar allt större plats. Vi kan uppleva det i trafiken där både bilister, cyklister och fotgängare hävdar någon form av ”rätt”. Är detta Alliansens fel? Nej! Socialdemokratin med understöd av kommunisterna sådde vind och nu skördar vi stormen.

Den svenska skolan utformades av DDR-agenter. Vi ser nu resultatet i form av vilsna och historielösa ungdomar. Dessutom utan de grundläggande kunskaperna i matematik och språk. När man läser DN inser man att ”redaktörerna” uppfattar syntax som en kortbenad ledarhund för dvärgar.

När jag växte upp var det en skam att gå och stämpla som man sade. Idag anser många det som en mänsklig rättighet att leva på andra.

Snubblade fram på oröjda gator häromdagen. Läste samma dag att det var så svårt att hitta lämpliga arbeten för dem som varken kunde läsa, skriva eller räkna. Tror inte att man behöver vara professor i hydrolog i för att skotta snö.

Nu skall jag sluta innan jag blir elak. Men vill framhålla att tack vare Alliansen kanske vi har en chans att bli ett civiliserat samhälle.

Valentindagen

Har uppvaktat min vackra fru med ett kort och en CD. En liten men dock insats. Ett oskick att ha Valentindagen på en måndag.

Den kallas för Alla hjärtans dag och firas den 14 februari. Traditionen är medeltida och har sitt ursprung i Frankrike och England. Valentin är ett tämligen okänt helgon, men han var med största sannolikhet martyr. En stor andel av de tidiga helgonen avslutade ju sin jordevandring på detta sätt.

Kopplingen till romantik och kärlek kan möjligen härledas till att vissa fåglar söker sin partner i mitten av februari som exempelvis talgoxen. Denna anknytning till släktets fortlevnad ger idag ett betydande tillskott till dagskassorna i blomsterhandeln. Konfektyrer och mer eller mindre vackra Valentinkort skapar också intäkter.

Eftersom dagen firas till åminnelse av en kristen martyr så ringer varningsklockorna. Det är inte politiskt korrekt – någon kan säkert känna sig kränkt. Svenska Kyrkan besväras inte av detta då man under K G Hammar m fl. avskaffat allt som kan påminna om Gud och Vår Frälsare.

Moderat så klart

När uttrycket myntades var det definitivt inte så klart. Gösta Bohman var partiledare – en mycket skicklig sådan. Moderaterna sågs över axeln av de andra borgerliga partierna. Folkpartiet var visserligen på tillbakagång efter storhetstiden på 1940- och 50-talen, då Folkpartiet var det största borgerliga partiet. Man var sig selv nok trots att valresultaten låg runt 10 %. Centerpartiet under Thorbjörn Fälldin blev som störst i början på 70-talet då man hade ca 25 % av rösterna. Socialdemokratin spelade i en division för sig.

Nu skriver vi år 2011. Sannolikheten att medpassagerarna på bussen eller i tunnelbanetåget är moderatsympatisörer är mycket större än att de skulle vara sossar. Trots detta hänger nidbilden av moderaten kvar. Snobbar som jobbar och bor i Djursholm. Ingenting kan vara mer felaktigt. Moderaten är som folk är som mest. Det skulle vara underligt om mer än var tredje stockholmare var miljonär och bodde i Danderyd.

Moderater som engagerar sig i kultur- och föreningsliv finns det gott om. Men de tar inte för sig som normalsossen gör. Varför många tar det för givet att i dessa kretsar finns inga moderater.

Min gode vän och trätobroder Johan Brege bor och verkar i Kärrtorp. I alla avseenden en plats mycket långt från Djursholm. Han är aktiv moderat och entusiastisk fritidspolitiker med stadsdelens bästa för ögonen. Dessutom är han en drivande kraft i den lokala kulturkommittén. Han brinner bl. a för Kärrtorps biograf och lägger ner mycken tid och kraft på denna. En moderat eldsjäl som bör uppmärksammas.

En annan god vän är Stefan Bergen. Ordförande i Hyresgästföreningen Sjöfågeln i Fagersjö. Aktiv moderat tillika en kraftfull och drivande ordförande. Han har tagit många goda initiativ och fått gamla slöfockar som jag att bli aktiva. Stefan är en förebild.

Stefan och Johan är föredömen för oss alla. Ut i föreningslivet och bryt den socialdemokratiska hegemonin. Vår uppgift är att göra livet lättare för medmänniskorna. Då krävs att våra värderingar och vår människosyn, -kärlek, sprids. Framåt kamrater! Framtiden tillhör oss!

Ännu en dag i mitt liv

Är som det så vackert heter fritidspolitiker. Det innebär de facto dj-t mycket papper, höga förväntningar, krav på obrottslig lojalitet och dessutom glad och positiv. Särskilt glad och tillmötesgående skall man vara i kontakterna med de medborgare som definitivt inte kryssade dig i valet. Man bör som ledamot i en stadsdelsnämnd vara en korsning mellan Einstein och Stålmannen. Vill klart och tydligt deklarera att jag tyvärr inte uppfyller kravspecifikationen i dessa avseenden.

Har tillbringat em del av ett veckoslut på Lidingö och genomgått en utbildning för ledamöter och ersättare i stadsdelsnämnder. Den var utmärkt och välorganiserad varför de kursansvariga kan sova gott och med det goda samvetet som huvudkudde.
Att träffa alla dessa partikamrater som befinner sig i frontlinjen är lärorikt och utvecklande. Kontakter knyts och samverkan växer fram ur många intelligenta samtal. Vi är alla representanter för ett stort parti med ett allt större ansvar för Sveriges och Stockholms framtid. Detta är roligt och en stor utmaning.

Tillsammans skapar vi en stad där människor kan andas och leva. Där tanken får flykt och bojorna lossas. Underbara framtid!

A neverending story

Det finns tvenne tävlingar som det slösas mycket trycksvärta på i dagarna. Den ena är melodifestivalen – en historia för herr Björkman och de närmast sörjande enligt mitt förmenande. Den andra är socialdemokraternas val av ny partiledare. Den senare mycket intressant för hur Sverige skall utvecklas i framtiden.

Socialdemokratin har med största sannolikhet passerat bäst före-datum. Detta är mycket glädjande, då vårt land under Alliansen sakta men säkert återvänder till civilisationen.

Socialdemokraterna har skrivit sin historia och permanentat den som den absoluta sanningen. Per-Albin skapade folkhemmet, Ingvar Kamprad möblerade det och Kapp-Ahl ekiperade dess invånare.. Grundfalskt. Det vi kallar välfärdssamhället baseras på Gripenstedts reformer under mitten av 1800-talet. ”Med okuvligt mod och beundransvärd talang trädde han i spetsen för den sak, han ville genomföra, den förste i breschen och den siste på muren, och segern blev alltid hans.” Han lade grunden för de företag som socialdemokraterna byggde sin historia och myt på.

Kanske lögnen kan genomskådas och vi kan inse att socialdemokraterna började under 1960-talet riva ner vad tidigare generationer byggt upp. Arbetare, tjänstemän och företagare. Skolan skall vi inte tala om i dessa stycken. De som ”reformerade” utbildningen var ju de facto agenter för DDR.

Masken kastades när socialdemokratin i valet 2010 lierade sig med (V) – det gamla kommunistpartiet. Alla gamla kämpar tog avstånd. Och demokratin offrades på maktens altare. Eller vad kan man anse om en valallians med mannen som grät när muren föll? Och vars föregångare var beredda att skjuta av de s.k. socialfascisterna ?

Sålunda kan (S) förpassas till historiens skräpkammare. Jämlikheten, som hyllats genom bl. a likalöner och nivellering, kan kanske diskuteras med vännerna i kommunistpartiet. Stalin ansåg ju att likalönsprincipen var en småborgerlig förvillelse.

En dag i Roland Bjurströms liv

En spännande dag som avslutades med styrelsemöte i Farstamoderaterna. Så roligt att träffa positiva och trevliga kamrater som är besjälade av viljan att göra Sverige till ett bättre land och bygga upp vad sossarna med sina medlöpare raserat. Som vanligt i Lennarts lokal där vi som vanligt möttes med kaffe och doppa.

Lennart är smålänning, men jag har inga fördomar. Cyklade Vättern runt sista (?) gången när han fyllde 70 år. Som smålänning är Lennart en gnällspik. Under valrörelsen kämpade Lennart på i valstugan, dörrknackningar och mycket, mycket mera. Lennart klagade över att passen i valstugan var alldeles för långa. Sedan stannade han kvar ytterligare två timmar, åkte hem och delade material ett stort antal brevlådor och avslutade dagen med att kontrollera affischerna i närområdet. Inget att undra på att vi gick framåt i Farsta.

Innan dess var det möte i Polisnämnden. Vi träffades i Fryshuset och fick en intressant och givande genomgång. Sossarna tog alla chanser att få ställa ”frågor” respektive peka på vilka insatser de gjort innan den elaka Alliansen tog över. Tröttande. Men i övrigt var det mycket bra.

Staffan Skott var tidigare Fagersjöbo men numera bosatt på Storholmen. Han är ett av skälen till att jag, om än med stor tvekan, håller kvar vid DN. Han har skrivit utmärkta böcker om cykling i Tidens cykelbok som gått ut i fyra upplagor. Ett exemplar finns bland mina böcker.

Framförallt har han skrivit om kommunismens brott och dess försvarare i (V) – kommunisternas parti. ”Aldrig mer!” är lättläst även för unga läsare. Den handlar om kommunismens folkmord och brott mot mänskligheten. ”Liken i garderoben” är en kritisk granskning av vänsterpartiets historia. Den har fått en uppföljare i” Liken i garderoben lever än”. "Sovjetunionen från början till slutet" gav han en kritisk översyn av Sovjetunionens historia.

Varje sann demokrat bör läsa dessa böcker. Inte bara en gång utan flera. Och då förstår man titeln på denna dags blogg.

LO-fackens kris

I DN Ekonomi kan man idag läsa om LO-fackens kris. Man tappar medlemmar och att organisationsgraden nu är högre bland tjänstemännen än bland arbetarna. En historisk händelse. Andelen fackligt anslutna industriarbetare minskade mellan 2009 och 2010 med två procentenheter. Organisationsgraden var i fjol 73 % bland tjänstemännen och 69 % bland arbetare.

En orsak till medlemsförlusterna uppges vara att det är för dyrt. Det finns säkert andra skäl, som exempelvis att LO-facken är lika med socialdemokraterna. Om man önskar den trygghet som faktiskt ett medlemskap kan ge stöder man ofrivilligt (S). Man bör då betänka att det var ca 20 % av de arbetande som lade sin röst på det f d arbetarpartiet. Bästa sättet för LO att undvika förluster är återgå till kärnverksamheten och klippa banden med (S).

LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin har gått till hårt angrepp mot VD-lönerna i vissa börsbolag. Personligen är jag inte särskilt imponerad av bonusregn över direktörer som leder förlustbolag och som tvingas avskeda många medarbetare. Vad jag efterlyser är lite självkritik från fru Lundby-Wedin. Hur många undersköterskelöner går det på hennes lön, inkl. div arvoden från olika organisationer och företag inom (S)-sfären? Hon har ju dryga miljonen i lön och arvoden.

Back to basics är framtiden för LO-förbunden, men de är så insyltade i partiet att detta förefaller helt orimligt.

En lite ovanlig dag

Deltog i mitt första styrelsemöte i hyresgästföreningen. En närmast rabiat sosse betraktade mig som något som katten släpat in. Sedan förklarade han för mig att alla som satt runt bordet var där som opolitiska och sedan angrep han mig oavbrutet för mina politiska värderingar. Sitter i styrelsen som opolitisk och lyckas tydligen med detta, men den rödglödgade sossen ansåg att är man opolitisk så är man socialdemokrat. Tack och lov fanns det kloka människor i rummet.

Saliga äro de enfaldiga ty de skola besitta jorden – eller åtminstone hyresgästföreningarna.

Är medlem i Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek och har idag fått Pennan och Svärdet. En bok har jag beställt – Regementets medelklass. En bok om den svenska underofficerskåren, vilken kunde klassificeras som försvarets ryggrad. Denna bröts 1983 då dråpslaget kom i form av ny befälsordning. Sverige gjordes till allmänt åtlöje internationellt. Jag tog avsked från armén. Det senare kunde försvaret överleva, men det förra var icke särskilt hedrande och bidrog till försvarets förfall. Men det var ju demokratiskt och käckt.

Nu är jag glad över att jag kan bidra till att Sveriges enda arbetarparti håller på att lyfta landet upp ur moraset. Att vi fått ett tvåbefälssystem och aktiva moderater i hyresgästföreningarna.

100-åringen Ronald Reagan

Idag skulle Ronald Reagan fyllt 100 år. Den 9 mars detta år skulle min mamma uppnått samma aktningsvärda ålder. Båda hade samma credo – frihet för individen och låga skatter.

Ronald Reagan hatades av det svenska etablissemanget. Även Margret Thatcher avskyddes och omskrevs också hon som en människofientlig person. Dessa båda voro vargar i veum i det socialistiska Sverige.

Kommunisten Werner och hans socialdemokratiska medlöpare förbannade ”Tätjsers” England och kapitalistlakejen ”Rigan”. Använder kommunisternas och sossarnas uttal.

Ronald Reagan var en kanske inte alldeles lysande som skådespelare. När han blev president visade statstelevisionen en utav hans sämsta filmer. Men han var en av dem som organiserade skådespelarna fackligt.

Ronald Reagan studerade vid Eureka College in Eureka, Illinois, och erhöll en Bachelor of Arts, motsvarande en filosofie kandidat, i ekonomi och sociologi.

Vill man göra en jämförelse med en ledande svensk fackföreningsledare – Wanja Lundby-Wedin, så saknade hon saknade förmågan att studera, underkänd i gymnasiet, och blev undersköterska. Hon sitter i socialdemokraternas verkställande utskott.

Ronald Reagan talade klarspråk om Sovjetunionen som ett ondskans imperium. Sten Andersson, socialdemokratisk partisekreterare och sedermera utrikesminister, påstod på sin tid att Baltikum inte var ockuperat av Sovjetunionen. Det var vi denna tid som Maj Britt Theorin gjorde sitt yttersta för att fördärva det svenska försvaret. Och hon lyckades. Men det var Ronald Reagan som åstadkom varaktig nedrustning. Denna Theorin har vunnit herostratisk ryktbarhet genom att förespråka ett förbud mot parabolantenner.

Den politik Reagan förde mot Sovjetunionen medförde kalla krigets slut. Reagan åstadkom kommunismens fall. Han har skrivit in sig i historien som en sann människovän.

Lena Nyman

En stor skådespelerska i litet formar. En lysande komedienn som förgyllt många stunder för många människor.

Bort gå de,
stumma skrida de
en efter en till skuggornas värld.
Klockorna dåna. Tungt slå de,
mullra och kvida de,
sjunga sin sång till de dödas färd.

Så har ännu en av ungdomsårens artister gått i evigheten. Memento mori

Vrede – ira

Blir vred när man ger straffrabatt. Ju fler brott man begått desto lägre straff. Min tro och övertygelse är att straffen skall adderas. Brott nummer ett ger fyra månaders fängelse, brott nummer två åtta månader som minimistraff, varvid man går upp ett steg och så vidare. Sedan summerar man straffen och vederbörande får sitta av sitt straff. Får man ett villkorligt straff så skall man veta att om man återfaller i brott så blir det en slutsumma för de nya brotten och den villkorliga domen faller och läggs till det nya straffet. Sig själva till straff och androm till varnagel.

Dessa funderingar efter en dag i Södertörns tingsrätt.

Denna dödssynds straff i helvetet, läs det politiskt korrekta samhället, är att styckas levande. Ser fram emot detta.

Frosseri – gula

Med min vikt kanske just frosseri kan uppfattas som en smula övermaga i dubbel bemärkelse. Den person som de senaste åren uteslutande expanderat i marschriktningen med en betryggande tillväxt på flankerna och ett arriärgarde som följer exemplet från täten, den bör vara försiktig vad avser frosseri. Tror jag vågar påstå att jag kanske är mer gourmet än gourmand.

Intressant är att det aldrig har sålts så många kokböcker, visats så många matlagningsprogram på teve, investerats så mycket pengar i dyra kök samtidigt som det aldrig lagats så lite mat i de svenska hemmen. Det verkar inte som frosseriet invaderat de svenska hemmen.

Vad är då frosseri? Om man ser till synonymerna hittar man vällevnad, överflöd, överdåd, slöseri samt överdriven njutning. Då vidgas perspektivet. Det handlar inte bara om ett överdrivet ätande utan något som överdrivs överhuvudtaget.

Slöseriet har varit vänsterns kännetecken under dryga 20 år. Man har ju haft de hårt arbetande att beskatta. Visserligen är inte stöld en dödssynd men väl ett brott mot de tio budorden. Vänstern har verkligen frossat i konfiskatoriska skatter.

Enligt vänstern frossar friskolorna i alltför höga vinster. De har en poäng i detta men det bottnar i att de kommunala skolorna får för mycket pengar. Skär ner anslagen till skolorna och ställ krav på resultat. Kanske skall ersättningarna till skolorna, oavsett driftsform, grundas på uppnådda framsteg och antalet elever som uppfyllt ställda krav. Säkert enkelt att ordna. Stoppa överdådet i svenska skolor och se till att barn och ungdom får lära sig något istället.

Man kan också frossa i andras elände. Populärt i massmedia och hos vänstern. Enligt en rapport från Rädda Barnen levde 22 0000 barn i ”fattigdom” under 2008. Detta är verkligen en överdrift och en uppmaning till slöseri. Skall de hårt arbetande betala Canada Goose-jackor för alla? Under tiden som barnens föräldrar satsar på något annat än barnkläder? Överflöd som ej kan finansieras av familjen är frosseri.

Vad blir straffet i helvetet för denna dödssynd? Att äta råttor, paddor och ormar. Låter mera som en exotisk meny, men detta undandrar sig mitt bedömande.

Avund – invidia

Man talade förr om den kungliga svenska avundsjukan. Sedan avskaffade avundsjukan det kungliga och kvar blev bara den renodlade och osminkade avunden. Berövad all ev. glans.

Ulf Nilson skriver under rubriken ” En stor minoritet anser att det är brottsligt att bli rik”. Läs den på Expressen.se – den är lysande.

Att vara duktig är fel om man inte är idrottsman eller popstjärna. En förmögenhet vunnen på lotteri är accepterad. Att genom hårt arbete lyfta sig över mängden är oacceptabelt. Detta berör företagare, skuldsatta akademiker eller andra som gör karriär. Dessa skall klämmas åt. Eller som en (S)-tant uttryckte det: ”Man kan ju inte äta sig mer än mätt”. De som har offrat en del under årens lopp kanske förväntar sig mer än blodkorv.

Avunden är upphöjd till politisk högsta sanning. Då heter den inte avund, då heter den solidaritet. Rentierens liv anses förkastligt. Han lever på en arbetsfri inkomst. Men i den s.k. solidaritetens namn anser sig många ha rätten att leva på andras arbete.

Avunden som politisk idé innebar att socialdemokraterna fick 19 % av de arbetandes röster i Stockholm. Rentiererna förlorade mot de arbetande klasserna. Med andra ord – ett arbetarparti vann över avunden.