Tankar i aftonväkten

Vi har kopplat av med skytte i Farstahallen. En slags meditation och en suverän avkoppling. Men om man inte koncentrerar sig på korn och sikte så slinter kulan iväg och hamnar där den inte skall. Tror att det är så med livet. Vi försöker koncentrera oss och fokusera, men distraktionerna finns där och livet slinter iväg. Vi undrar förvånat varför det blev som det blev.

I precisionskyttet skall man inte välja riktpunkt i det svarta området utan välja den strax under i det vita. I livet väljer vi nog ofta riktpunkten i det mörka och förstår inte att vi kommer att lyckas sämre. Vi borde koncentrera oss på det ljusa – inte det mörka.

För 40 år sedan träffades fyra unga män på Krigsskolan Karlberg. Det var två infanterister, en kavallerist och en luftvärnare. Vi blev mycket goda vänner och hade en stark sammanhållning. Så blev vi fänrikar, åkte hem till våra regementen och träffades först på Militärhögskolans Allmänna Kurs, men då hade våra liv börjat gå åt skilda håll.

Nu är en kamrat död och en annan svävar mellan liv och död på Huddinge sjukhus. Men han har en järnvilja och jag tror att han kommer att rida ut krisen. Vännen Björn, luftvärnaren, har nämligen gåvan att kunna välja riktpunkt i det ljusa. Björn, mina tankar är hos dig.

Gubben är gammal, urverket dras
Visaren visar, timman ilar
Döden sitt timglas har ställt vid mitt glas
Kring buteljen strött sina pilar