Februarikrisen

Sten Nordin är min förbundsordförande. Idag ställdes han inför ett blodtörstigt gäng journalister. Tekniken fallerade men inte Sten. Han är ledsen, arg och besviken över den värsta vecka som förbundet har upplevt. Utredningen nådde långt på kort tid, vilket är beundransvärt.

Huvuden har rullat och sannolikt kommer det att ske förändringar på listorna imorgon när nomineringsstämman samlas. Detta är ett sundhetstecken.

Det tråkiga är att situationen överhuvudtaget uppstått. Politiken är smutsigt spel, men frågan är hur långt man kan gå. Och vilka motiv som styr. No shadow of Caesar's wife borde vara bestämmande om man är i förtroendebranschen och det är man om man söker väljarnas förtroende på valdagen.

Lenin skrev att förtroende är bra men kontroll är bättre. Borde man kontrollerat tidigare? Rykten uppstod i ett tidigt skede och nådde t o m fram till mig som sitter långt från maktens centrum. Skall man då resonera utifrån tesen ingen rök utan eld eller visa ett stort förtroende? Det är lätt att vara efterklok, varför jag avstår från det.

Mats G Nilsson uttalar sig i Svenska Dagbladet och säger att det är en ganska liten klick bittra herrar som ligger bakom. Han säger sig ha mött personer i Moderaterna som inte har samma liberala grundsyn som han och helt enkelt inte vill se så många invandrare på våra listor. Kan väl definieras som äldre herre men inte särskilt bitter. Beträffande invandrare så har jag samma syn på dessa som på svenskar. De är individer och varken bättre eller sämre. Min peruanskfödda hustru anser väl att åtminstone hon är bättre. Frågan är väl snarast hur det gick till i nomineringskommittéerna. Där f ö Mats G Nilsson har varit ordförande för den som handlagt kommunlistan.

Februarikrisen i Stockholmsmoderaterna har troligen följts med spänning i de andra partierna. Det är förvånande att man inte slagit politiska mynt av händelserna. Slutsatsen bör väl bli att de har likartade problem och inte vill väcka den björn som sover.

En imponerande självspäkning skriver DN:s nätupplaga. Krisen bör efter nomineringsstämmorna kunna läggas till handlingarna och vi i förbundet gå vidare med högburna huvuden. Sten Nordin imponerade på mig under presskonferensen och han har all anledning att känna sig stolt.

Nu gäller det att jobba på i Stens anda och vinna valet.