Hämtar min älskade lille Viktor på dagis så ofta jag kan. Vi får vad som man lite nonchalant kallar ”kvalitetstid”. Vet inte egentligen vad detta innebär, men Viktor och jag vi leker och farfar blir utmattad. Vi pratar, utbyter tankar och Viktor ställer många frågor. Farfar inser att det finns så mycket nyfikenhet och så många funderingar i denna lilla pojke.
Han fick syn på mina ärmhållare – ja, jag använder sådana – och undrade vad detta var för någonting och jag förklarade. Sedan fick jag höra av min svärdotter att Viktor gick omkring med gummiband på skjortorna. Det är lycka. Eller när han såg mitt nyckelfodral och fällde kommentaren – coolt. Det är lycka.
Farfar älskar sin Viktor och kärleken verkar vara besvarad med råge. Det gör mig lycklig, men också bekymrad för Viktors framtid. Vad händer om vänsterexperimentet vinner valet?
Skall Viktor sitta av sin skoltid i flumskolan eller skall han få chansen att utveckla alla sina förmågor? Skall han våga gå ut på kvällarna och känna sig trygg eller skall flatheten mot våld och brott komma tillbaka? Skall vi säkra klimatet genom att bygga ut kärnkraften eller satsa på vindmöllor som står stilla när energin behövs? Och sedan importera kolkraft.
Mycket står på spel för min Viktor och farfar skall kämpa för hans framtid på Farsta torg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar