Svenskens privatekonomi

Svensken i allmänhet har en svag privatekonomi. Avser nu inte de allra rikaste eller den politiska klassen, som har sitt på det torra. Tänker närmast på oss övriga som sitter med kreditkortsskulder, lån på huset, ett fackligt lån och en överraskning när betalkorts- och bensinbolagsfakturor droppar in. Eventuellt har vi också kvar några amorteringar på den bil som behövs för det dagliga livet.

Anne Wibble, finansminister 1991 – 1994, fick utstå mycken spott och spe när hon sade att alla svenskar borde ha en årslön på banken. Detta var, enligt Wibble, ett sätt att stärka den enskildes frihet. De allra flesta svenskar hade inte då, och har inte nu, sådana besparingar. Att vänstern slet henne i stycken är väl inte att förvånas över.

Frågan borde vara – vad påverkar svenskens förmåga att spara, att skapa en buffert för dåliga tider eller bara att med gott samvete kunna ge det hela f-n. och då kommer man till hur man ser på sin ekonomi.

Är man anställd så har man en lön som arbetsgivaren betalar. Denne betalar också en löneskatt på ca 30 % av bruttolönen. Dvs. den egentliga lönekostnaden, den enskildes egentliga lön om man så vill säga, är avsevärt högre än det som står på lönebeskedet.

Låt oss bortse från löneskatten och titta på det som normalt definieras som lön. Det som man borde se är bruttolönen, men flertalet av oss ser bara det som utbetalas. Summan som överförs till kontot och det man betalar sina räkningar med. Det som blir över när dessa har betalats går till mat och kläder mm. Eventuellt kan man spara några kronor till semestern.

Ser man till bruttolönen så är skatten är den stora utgiften. Den tar minst 30 % av lönen. Om denna utgift blir så stor hur skall man då kunna spara. Att kunna spara ihop till en årslön är med nuvarande skattetryck är en utopi. Ett sätt att göra oss beroende av politikernas beslut och en frihetsgrad som är mycket, mycket liten. Alliansen har börjat lätta på tvångströjan genom jobbskatteavdraget. För oss som bor i Stockholm kan vi också skönja att de landstingskommunala skatterycket minskar.

Min fundering är – varför inte betala skatten direkt. Man får ett skattekonto och senast ett visst datum så skall skatten vara betald. Om banken och bensinbolaget litar på dig borde väl staten och kommunen kunna göra det samma. Men det är klart – då skulle vi veta hur mycket skatt vi betalar.

Sverige är ännu ett rikt land, men det gäller inte medborgarna. För att citera andra versen från Internationalen: Stat och lagar oss förtrycka, vi under skatter digna ner. Och vi kan inte leva upp till Wibbles vision som formulerades för 15 år sedan.