Skriver den sista februari – årets kortaste månad är snart slut. En gång i tiden var februari årets sista månad. Namnet är hämtat från den etruskiske guden Februus. Den kallades i bondesamhället för göjemånad.
Månaden är bra för många svenskar just för att den är så kort. De flesta har ju för lite lön och för mycket månad. Det innebär att barnfamiljen inte kan köpa nya kläder förrän lönen kommit. Om bilen går sönder får verkstadsbesöket vänta – lönen slut och inget reservkapital. Det är verkligheten för svensken i gemen.
Flertalet tittar på vad som betalas ut och funderar inte på vad som man egentligen hade för lön – bruttolönen. Om man utgår från den enkla sanningen att lönen, bruttolönen, är min egendom så är skatten den allra största utgiften. Skattesänkningar ger således större utrymme för familjer och individer. Jobbskatteavdraget ger kortare månader. Likaså sänkta kommunal- och landstingsskatter. De senare slår hårdast mot dem som har lägst inkomster. Sänks dessa så blir månaderna både kortare och ljusare.
Kanske något att tänka på innan vi skänker bort vår röst på Sahlin och Ohly och andra i nomenklaturan. För vi ger dem inte bara vår röst – vi ger dem vår lön. Och månaderna blir allt längre och allt mörkare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar