Vilka arbetade för Stasi?

Läser med stor behållning Birgitta Almgrens bok: Inte bara Stasi. Relationer Sverige – DDR 1949–1990. Den handlar om Sveriges och vissa svenskars inställning till och samarbete med den östtyska diktaturen.

Vad som är anmärkningsvärt är att dokument som rör svenskars inblandning i Stasi är hemligstämplade. Det var ca 50 svenskar som spionerade för Stasi under kalla kriget. Birgitta Almgren har försökta få ut namnen men stött på patrull från säkerhetspolisen. Man motiverar det med att uppgifterna är mycket känsliga för de påstådda agenterna. Namnen har hittats i DDR:s arkiv och kommit via CIA till Säpo. I andra länder har motsvarande agenters namn offentliggjorts. Varför inte i Sverige kan man fråga sig. Landsförräderi är känslig verksamhet.

I boken nämner Birgitta Almgren en kontakt som den östtyske militärattachén hade i Karlskrona. Denne hade täcknamnet Apostel. Han arbetade på Marinmuseet och var medlem i VPK, nuvarande (V), och överlämnade känsligt material, bl. a telefonlistor från en svensk marinbas. Verksamheten fortsatte under flera år. Vem var denne landsförrädare?

En östtysk spion hade täcknamnet Imme. Han hade lärt känna direktören för Kolmårdens djurpark, Ulf Svensson, vilken förutom innehavare av chefskapet för djurparken var socialdemokratisk politiker med goda kontakter högt upp i S-hierarkin. Imme gjorde utflykter med Svensson som gjorde att östtysken kunde rapportera om U-båtsbaser i skärgården och försvarsanläggningarna i anslutning till Norrköpings hamn. Till saken hör att denna del av östkusten var en sannolik invasionsriktning i krig. Detta framgår av den sovjetiska krigsplanläggningen. Ulf Svensson dekorerades med DDR:s hedersnål i guld för sina insatser i diktaturens tjänst.

Beträffande Vänskapsförbundet Sverige – DDR skriver Wikipedia följande. Förbundet hette fram till 1977 "Föreningen för förbindelser med Tyska demokratiska republiken". Det var en prokommunistisk sammanslutning i Sverige. Föreningen bildades den 23 oktober 1956 och organiserades på det för SKP:s frontorganisationer typiska sättet med en socialdemokratisk ordförande som galjonsfigur och en SKP-anknuten sekreterare som verklig ledare. Drivande vid grundandet var den socialdemokratiske författaren och bibliotekarien Arnold Ljungdal och den kommunistiske affärsmannen Hans Engdahl. Ytterst togs dock initiativet av den organisation som under Östtysklands utrikesministerium handlade förbindelser med utlandet.

Ordförande under åren 1969 – 1987 var Stellan Arvidson. Han var riksdagsman och tongivande socialdemokratisk skolpolitiker. Han författade ett antal skrifter om DDR, där regimen skildrades i mycket positiva tongångar. Arvidsson mottog flera höga östtyska utmärkelser som tack för hjälpen. Östtyskland gjorde honom även till professor. Han hade också starka kopplingar till flera andra frontorganisationer för regimer i det kommunistiska Östeuropa, men det var främst Östtyskland som han tjänade.

Arvidssons sammanboende var Britta Stenholm, vilken också var socialdemokrat och skolpolitiker. Hon var en drivande kraft i förbundet. De influenser som paret Arvidsson och Stenholm haft på det svenska skolsystemet kan närmast betraktas som subversiv krigföring.

Förbundet siste ordförande var Lars Carlzon. Han var biskop i Stockholms stift. Men en diktaturkramare och tydligen en ivrigare anhängare till marxism-leninismen är den kristna tron. Han torde kunnat utbyta många tankar med Stellan Arvidsson avseende dennes skrift ”Ateistens handbok”.

Ulf Svensson, Stellan Arvidson, Britta Stenholm och Lars Carlzon står där i all sin glans. Frågan är – vilka var alla de andra som gick den östtyska diktaturens ärende? Som sålde ut Sverige och var landsförrädare. Är det socialdemokratin som lägger hinder i vägen? Vilka andra politiska hänsyn tas? Man kanske bör begrunda att SKP blev så småningom VPK och heter numera (V). Partiet ingår år 2010 i Mona Sahlins vänsterexperiment. Och dess ledare, Lars Ohly, har slutat kalla sig kommunist, då det kan missförstås.