Jobbskatteavdraget – den dolda förmånen

Det arbetande folket har fått det bättre under Alliansen. Inte minst genom det s k jobbskatteavdraget. Ökad köpkraft och ökad frihet – som man inte verkar ha noterat överhuvudtaget.

Låt oss se på en familj i Farsta och hur de sänkta skatterna påverkat deras situation sedan 2006. Det handlar om Micke, född 1974 och metallarbetare, och hans sambo Cecilia, undersköterska född 1976. Han tjänar 22 695 kr i månaden och hon 19 546 kr.

De kan knappast betecknas som högavlönade men speglar ett genomsnitt för människor i 35-årsåldern boende i en söderförort. Frågan blir då har de fått ett ökat ekonomiskt utrymme? Svaret är tveklöst ja. Dels genom jobbskatteavdraget, dels genom sänkta landstingskommunala skatteuttag. De senare blir 2 kr per intjänad hundralapp för Micke och Cecilia. Inte att förakta då de flesta av oss svettas över höjningar av literpriset på bensin med en 25-öring. Vår familj bor i Farsta som ligger i Stockholms stad och län och har därför haft en Allians som satsat på mer välfärd till lägre kostnad.

Sammantaget med jobbskatteavdraget blir det för Micke 1 673 kr mer per månad och för Cecilia 1 464 kr mer. Inte illa som jag ser det, men frågan är om Micke och Cecilia vet om detta eller hur det blev så. En pedagogisk miss. Och en marknadsföringsmässig mindre lyckad satsning.

Det stundar löneförhandlingar och då kan det vara intressant att se vilka lönehöjningar Micke och Cecilia behövde haft för att få en likadan nettoutbetalning. För vår Farstafamilj handlar det om ca 11 %. Vad detta skulle betytt i ökad arbetslöshet och fler utslagna företag behövs knappast en Einstein för att räkna ut. Våra Farstabor har fått vardera 1,5 månader extra. Har vi talat om det Micke och Cecilia?

Men välfärden då? Om skatterna sänks så blir ju välfärden sämre. Allmän välfärd kan definieras som att alla i samhället garanteras en viss nivå av grundläggande välfärdstjänster som skydd, säkerhet, mat, sjukvård och utbildning. När man ställer frågan till dem som hävdar att välfärden blivit sämre om vad som blivit sämre och om de har några exempel så inställer sig tystnaden. Den är talande.

Den 19 september i år skall Micke och Cecilia gå till valurnan. Kanske i Fagersjöskolan inte så långt ifrån där jag bor. Då skall de ta ställning till om de vill satsa på arbetslinjen för att säkra den egentliga välfärden eller lägga sin röst för höjda skatter, färre jobb och fler som blir beroende av bidrag. Skall de bli högre beskattade enligt Ohlys modell, alla som tjänar mer än 17 000 kr per månad skall få höjd skatt, eller skall de kasta sig ut i den Sahlinska ovissheten. En sak kan de vara säkra på i fråga om skattehöjningar och det är att de landstingskommunala skatterna höjs med minst två kronor per intjänad hundralapp. Och vi talar minimihöjningar. Vad övriga skatter tar vägen är skrivet i stjärnorna. Det enda vi kan vara säkra på är vår Farstafamilj får mindre i plånboken

Under åren med jobbskatteavdraget har Micke och Cecilia fått tillsammans 110 500 kr. Kanske blev det en ny småbil, några extra semesterresor, mer till barnen eller vad man nu ville satsa på. Vet de om vad de kommer att förlora?

Källor:

Jobbskatteavdrag.se - räkna ut ditt jobbskatteavdrag
Lönestatistik. Se
Micke och Cecilia bor i Farsta stadsdelsområde. Till boendeform mm har inte tagits hänsyn.