Arbetslinjen

Välfärd, vilken i och för sig kan definieras på olika sätt, kräver att de som kan och har förmåga arbetar. Det är arbetslinjens kärna. Utan arbete ingen välfärd.

I dagens nummer av Svenska Dagbladet uttalar sig kommunals ordförande Annelie Nordström om arbetsmarknaden. Rubriken är – ”Jämställdhet är prio ett”. Hon fortsätter vidare med att påstå att Svenskt Näringsliv strävar efter att skapa ett låglöneproletariat när organisationen vill att ingångslönerna skall sänkas. Hon anser vidare att det är ”korkat” med låga ingångslöner då sådana hindrar företagen att utvecklas.

Det är nog bara att inse att om utanförskapet skall brytas så måste ingångslönerna vara låga och möjligheterna att avskeda mindre lämpliga vidgas. I dag kräver arbetsgivarna att en anställningsbar människa är en korsning mellan Einstein och Stålmannen. Dessa individer är inte särskilt många. Dessutom skall man ha arbetslivserfarenhet. Ekvationen går inte ihop.

Det finns massor med arbeten som måste göras. Det krävs inte att man är doktor i hydrologi för att skotta snö. Att klippa gräsmattor kräver inte en högskoleutbildad botaniker. Det krävs bara att man kans skyffla och köra gräsklipparen.

Höga ingångslöner och en stelbent arbetsmarknadslagstiftning permanentar utanförskapet. Bidragskonstruktionerna uppmuntrar inte heller till att försörja sig genom arbete. Enligt Annelie Nordström har kommunal och socialdemokraterna en gemensam värdegrund. Denna tycks vara att satsa på utanförskapet och överlåta försörjningsbördan på de strävsamma. Eller som Lenin sade – de nyttiga idioterna.