söndag 5 juni 2011

De små stegen


Förre folkpartiledaren Bengt Westerberg myntade uttrycket de små stegens tyranni. Den socialistiska revolutionen i Sverige skulle inte ske över en natt utan den skulle ske i små steg som inte märktes förrän det var för sent.

På ett mycket listigt sätt tog sossarna ifrån oss både ansvar och inkomster. Skjortan kändes först så småningom så trång att andningsbesvären tilltog. Detta gällde naturligtvis inte för de allra rikaste eller sosseadeln utan enbart för låg- och medelinkomsttagarna.

Ansvarslöshet – stat, kommun eller landsting skall ta hand om allt. Luta dig tillbaka för politikerna tar ansvaret och tar hand om din lön. Denna långa socialistiska indoktrinering tar sig många olika utryck. Man kan skräpa ner hur som helst. Sedan blir man förb-d för att inte kommunen städar. Varför skall vi uppfostra våra barn? Det är ju skolans ansvar. Listan kan göras mycket lång.

Min Monica förvånades över svenskarnas brist på empati och engagemang för nästan när hon kom till Sverige 1994. Att man inte visade civilkurage. Att man tittade bort när någon blev antastad på T-banan eller akut sjuk och föll ner på gatan. Att inte visa vuxenansvar i kommunala transportmedel och offentliga platser när barn och ungdomar smutsade ner och vandaliserade.

Numera har Monica lärt sig läxan. Vi har ju köpt oss fria med närmast konfiskatoriska skatter. Varför skall jag bry mig, när politikerna har tagit befälet över mig och min plånbok. I de flesta fall inte särskilt begåvade socialistiska politiker.

Det finns en term inom psykologin – inlärd hjälplöshet. Den beskriver ett tillstånd där individen har lärt sig att bete sig hjälplöst. Där människors naturliga initiativkraft har försvagats på grund av t.ex. patriarkaliskt eller auktoritärt styre. Där har vi socialdemokratins idealtillstånd.

De allra flesta människor har ett behov av att känna sig fria och oberoende. Maslow beskrev en behovshierarki, behovstrappa, för att förklara hur människor prioriterar sina behov. Först måste de lägre behoven tillfredsställdas innan högre mål blir viktiga för individen.

Detta är den grundläggande skillnaden mellan borgerlig välfärdspolitik och socialdemokratins maktpolitik. Behoven av mat och grundtrygghet garanteras. Behoven av kärlek, gemenskap och uppskattning ordnar individen/familjen bäst. Vem kan älska Juholt? Och vem vill bli älskad av Karin Wanngård?

Behovet av självförverkligande sätts enligt Maslow högst i behovspyramiden. Hur man skall kunna nå dit om det allmänna tar hand om allt, inklusive lönen, förstår jag inte. Självförverkligandet kan vara en motorcykel, en vacker segelbåt eller att göra drömresan. Vi själva bestämmer våra drömmar. Åtminstone i Alliansregeringens Sverige.

Antingen möjligheternas samhälle, som vi med små men tydliga steg är på väg till under Alliansregeringen, eller socialisternas inlärda hjälplöshet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar