Efter sju sorger och åtta bedrövelser kom Sverige till skott och vi skall skicka 8 JAS Gripen till medelhavsområdet. Sossarna hade inledningsvis a stiff upper lip, men när det kom till kritan blev det som vanligt. Vi skall vara med men inte på riktigt. Inte delta på samma villkor som övriga länder. Inte skjuta och bära oss åt. Svenska stridsflygplan skall skrämma Gaddafi genom att rita kondensstrimmor högt i skyn. Tämligen riskfritt då Libyens flygvapen och luftvärn är nedkämpade.
Urban Ahlin har förklarat begränsningarna med att om de svenska flygplanen ingriper mot mål på marken kan oskyldiga civila komma att skadas eller dödas. I min stilla enfald trodde jag att FN-ingripandet syftade till att minska civilbefolkningens lidanden genom angrepp på regeringsstyrkorna. Och då måste mål på marken bekämpas. Dessa insatser överlåter vi med varm hand åt andra, däribland danskar och norrmän, att ta hand om.
Pinsamt och patetiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar