Bor i Stockholm men inte född här. Uppvuxen i Västsverige och hade varit flera gånger i Oslo och Köpenhamn innan jag deltog i en skolresa till Stockholm. Mina föräldrar tyckte att huvudstaden låg en smula avsides. I familjen lästes Göteborgs-Posten och Göteborgstidningen. Stockholmstidningen fanns inte i vår föreställningsvärld.
Allt detta har givit mig en provinsiell inställning, men jag hamnade i Stockholm p g a arbetet. Och arbetet tvingar min fru och mig att bo i huvudstaden. Vi älskar vårt Farsta, men ibland vill jag flytta till Eksjö eller Teckomatorp.
Stockholm, det är hatobjektet. Man tjänar mer, man har så mycket mer att välja på. Och alla är så rika. Dyra villor och exklusiva bostadsrätter är stockholmarens vardag – tror man. Visst tjänar man en smula mer. Visst är kommunal- och landstingsskatter lite lägre. Men allt annat är desto dyrare, boendet, transporterna och priserna på dagligvarorna. Skillnaden mellan Stockholm och Borås är ungefär 150 kr på en normal matkasse enligt PRO.
Men är man stockholmare är man rik, 85 kvm villa i Tallkrogen medför skatt på rika. Har man ett hus som p g a en överhettad bostadsmarknad fått ett högt taxeringsvärde – då är man inte bara rik – då får man fastighetsskatt. I själva verket är stockholmaren inte rik. Denne kämpar för att hålla näsan ovanför vattnet. Vänsterexperimentet vill sänka dessa hårt arbetande människor och driva dem från hus och hem. Kommentarer överflödiga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar