Nationaldagen 2010

Firade nationaldagen på Farsta Gård i söndags. Vackert väder och ganska mycket folk. Stämningsfullt. Min älskade Monica och jag träffade ett antal trevliga moderater och allianskamrater.

Att tala om nationalkaraktärer är inte särskilt opportunt i nådens år 2010. Man kan kanske tala om nationaldrag istället. Då inställer sig frågan om det finns svenska nationaldrag. Tycker mig ha kunnat notera några sådana som kännetecknar svensken.

Ett drag som jag märkt är en puritanism som ofta tar sig rent hysteriska drag. Skall vi bekämpa dryckenskap så inrättades ett kontrollsystem som stasi skulle avundats. Tänker då på åren med motbok och alla de regleringar som fanns på krogen. De senare fanns kvar nästan 20 år efter spriten ”släpptes fri” 1955.

Skall rökningen bekämpas så utsätts den fjärdedel av befolkningen som röker för en veritabel häxjakt. Gäller det miljön så handlar det inte om insatser i Sverige som man kan kalla effektiva utan ren självspäkning. Vi skall inte bara vara bäst utan vara ett föredöme för hela världen. Att sedan svensken i sitt stora, kalla land fryser och inte kan använda bilen för att få livspusslet att gå ihop är ointressant. Ändamålet inte bara helgar medlen – ändamålet är medlet. Hellre kolkraft från Polen än kärnkraft i Barsebäck.

Det fanns en övertro på det som kallas social ingenjörskonst. Detta är det onda arvet från sossarnas hegemoni över tanken. Allt kan lösas genom politiska beslut. Politiken befriar dig från eget ansvar. Sossarna hade problemformuleringsinitiativet och därmed kunde man leverera lösningarna. Att sedan den enskildes utrymme krymptes var oväsentligt – det övergripande goda låg i de ”intelligenta” politikernas händer. Din egen uppfattning var oväsentlig. Betala och tig.

Det är kanske inte riktigt så enkelt. Vi i storstadsområdena med långa dagar och ett mycket pressat schema har upptäckt det. Läste i en insändare att RUT-avdraget innebar att man misshandlade en annan människas kropp. Enligt detta resonemang är det inte bra att skapa något som helst ett arbete där man använder kroppen. Ja, möjligtvis den egna i så fall. Men å andra sidan blir elen så dyr att man inte kan använda dammsugaren.

Aftonbladets löpsedel skrek ut: Dessa tjänar mest i Stockholm. En annan rubrik kunde varit: Dessa betalar mest skatt i Stockholm. Sanningen lär finnas i betraktarens öga, men rubriksättarna vill få oss att se deras sanning.

Kanske människorna börjar genomskåda vänsterexperimentets bluff. Kanske man inser att de egna problemen löses bäst i familjens sköte. Återvänder till nationaldagen 2010. Sossarna hade satsat på propaganda. Men det var öde runt deras tält. Jag tror på människan.