Sommaren är nu som vackrast och vi kommer att fira den högtid som är som mest svensk – midsommarafton. Gläds åt den senaste opinionsundersökningen som gör mitt parti till det största och att de andra allianspartierna ligger över de fyra procenten. Men så är det Sverigedemokraterna – hur skall man ställa sig om de får en vågmästarroll?
En sak är jag övertygad om – integrationen är en sorglig historia. Om jag får frågan i valstugan hur jag ser på invandrare skulle jag svara att det beror på. Att jag älskar min Monica, peruanska, betyder inte att jag älskar alla peruaner. Att jag tycker mycket om Rosie och Immanuel betyder inte att jag tycker om alla afrikaner. Och så vidare. För min del handlar det om individer inte om etnicitet. För övrigt finns det svenskar som jag betraktar som kvalificerade skitstövlar. Individen ger utslaget.
En mycket nära vän träffade på några från Offensiv som ville ha hans namnteckning på ett upprop för att förbjuda Sverigedemokraterna. Han vägrade naturligtvis med motiveringen att vi har åsiktsfrihet. Sedan ställde han följdfrågan om också kommunisterna skulle förbjudas. Svaret blev tystnad och sedan ett antal invektiv. Han vill naturligtvis inte förbjuda varken kommunister, vänsterpartiet, nazistiska partier eller andra extremister, men hans agerande och funderingar är värda att ta på allvar.
Inser att jag kommer att svära i kyrkan, men följande reflektion gör jag. Det är helt legitimt att ta med (V), kommunisternas parti, i regeringsunderlaget, men tabu att överhuvudtaget nämna Sverigedemokraterna. Kommunisterna, (V), har en lång historia som borde göra att varje anständig människa vänder sig bort i avsky och avsmak. Sverigedemokraterna har ingen historia alls och vill gärna se att det förblir så.
Vill se ett politiskt landskap utan kommunister, (V), och Sverigedemokrater
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar