Älskar primörer. Underbart att dela in året i säsongmat. Kräftor kräva inte bara dessa drycker, för att tala med Albert Engström, de kräva att intagas en ljummen augustikväll. Älgen förgyller oktober och gåsen kröner hösten.
Till midsommar hör ny- eller färskpotatisen. Min salig pappa var en entusiastisk amatörodlare med särskild inriktning på nypotatis och jordgubbar. Potatislandet var inrutat utifrån potatisens mognad och smak. Jordgubbslandet var inrättat med hänsyn till smak och mognadsperiod. En källa till oenighet mellan mamma och pappa var platsen för sparrisen. Den hamnade tyvärr ibland hennes blommor.
Midsommar var en högtid då vissa primörer skulle avnjutas i föräldrahemmet. Potatisen skulle vara mjäll, smakrik och i princip utan skal. De senare sågs närmast som en dekoration – de sprack upp som blommor. Och de sista potatisarna åts med smör. Mums. Den första jordgubbsskörden avnjöts med Sauternes. Det enda vin enligt pappa som kunde göra hans jordgubbar rättvisa.
Köper varje midsommar s k färskpotatis. En knöl som är smaklös, vattnig och omgiven av ett skal som för mina tankar mer till Kruppstål än primörer. Min älskade Monica, som nästan aldrig fått avnjuta den äkta nypotatisen, begriper ingenting. Varför denna hysteri runt denna smaklösa potatisvariant.
Så kallad färskpotatis år 2010 förenar de sämsta sidorna av kapitalismen med socialismens grundsyn. I Internationalen heter det ”upp till kamp emot kvalen”. Vad beträffar det som så vackert kallas nypotatis: ”Upp till kamp emot skalen”. Vän av ordning undrar naturligtvis vad är kopplingen till socialismen. Jo, det är urvattnat, smaklöst, hårdhudat och skall vara en standardiserad smak. Ohlys och Sahlins princip. Och potatisodlarna ligger närmare Ohly än de tror. Avskyr båda synsätten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar