Med Ohly försvinner en ”vänsterpartist” som vågade medge att han är kommunist. En partiledare som grät när muren föll och tydligt tagit ställning mot frihet och demokrati. Hans efterträdare kommer att vara mer försiktiga trots att de representerar ett parti som aldrig tagit avstånd från en historia färgad av blod och förtryck. I dessa avseenden hymlade inte Ohly. Den röda fanans blodfärg var hans signum. Inte offentligt men mellan skål och vägg.
Hans efterträdare kommer att vara mer försiktiga och dölja vad de egentligen står för. Den i allavseenden blodröda manteln kommer att döljas under en falsk retorik. (V), kommunisternas parti, har aldrig gjort upp med sitt förflutna, ty i ett sådant fall hade man lagt ner partiet och bett de 60 miljoner dödade och deras efterlevande om förlåtelse. Något sådant kommer aldrig att ske oavsett om Ohlys efterträdare heter Sjöstedt eller något annat.
Vänsterpartiet vill skapa ett socialistiskt samhälle baserat på det man kallar ekonomisk demokrati, politisk demokrati och social demokrati. Partiet menar att arbete är en rättighet och förespråkar en växande offentlig sektor samt ett ökat skatteuttag. Hur detta gått till i realiteten visar historien. Skotten ekar i fortfarande i Ljubljanka och gulag men inte i de svenska kommunisternas historia.
Hur ser då de unga kommunisterna på sitt parti och dess historia? Några citat hämtade från nätet. ”Man må ogilla att folk är Kommunister nuförtiden men att lasta dem för något som begick i Kommunismens namn i historien är bara löjeväckande och urbota fjantigt. I sådana fall kan man ju börja lasta folk hejvilt för de mest långsökta saker.” ”Borgarna använder sig av sin gamla klassiker "kommunistspöket". Som om Vänsterpatiet av i dag har ett endaste uns med de vansinniga f.d kommunistdiktaturerna att göra. Det är nog snarare rädda för att dagens arbetarklass ska se igenom deras lögner och kräva tillbaka det de stulit...” Felstavningar mm är från originaltexterna.
Unga vänsterpartister kan tydligen inte lastas för vad som hände under Stalin, Mao och Pol Pot. Man var ju inte ens född när illdåden begicks. Då inställer sig den försåtliga frågan - kan unga nationalsocialister lastas för vad Hitler gjorde? Parallellen kommer att avfärdas med att kommunismen anses bygga på ett mycket förföriskt ideal – det ”rättvisa och klasslösa” samhället. Då glömmer man att även nationalsocialismen byggde på ett ideal. Kamrater fanns i Hitlers rike lika väl som i Honeckers.
Ideal är alltid mycket farliga, då man eftersträvar det perfekta – utopin. Det kan vara det renrasiga ariska samhället eller det klasslösa. Eller någon annan frestande abstraktion. När man eftersträvar det ideala så måste man rensa ut det som stör bilden. Jämför med trädgårdsmästaren som vill ha en vacker rabatt. Ogräset måste rensas bort för att skapa den perfekta rabatten. Ytterst handlar det om att etikettera ogräset som skall utrotas. Judar eller borgare. Homosexuella eller bönder – kulaker. Detta är (V):s problem oavsett vad partiledaren heter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar