Har tittat på såssarnas kampanjsida på nätet. Där skriver man bl. a
”Ett nytt jobb, karriär, ett eget hus, en examen, entreprenörskap, en miljövänlig bil – människors drömmar om ett rikare liv är olika. Nu ökar klyftorna i Sverige, och fler och fler möter stängda dörrar. Vi vill ändra på det och investera för fler jobb, konkurrenskraftiga företag, bostäder och utbildning. Sverige blir starkare när fler har jobb och kan göra sina drömmar till verklighet. Vi kallar det möjligheternas land.”
Om man betänker att socialdemokratin haft makten i ca 70 år så funderar åtminstone jag på varför man inte redan fixat ovanstående redan tidigare. Det kan ju inte var som så att alliansregeringen under fyra (4) år lyckats riva ner ett idealt samhällsbygge?
Om jag förstått det hela rätt så används skatteinstrumentet, förutom att täcka offentliga utgifter, också för att hindra medborgarna att supa ihjäl sig eller röka sig till döds. Alltså beskattas alkohol och tobak mycket högt. Varför skall då arbetsgivaravgifterna höjas för ungdomar? Är det för att avhålla arbetsgivarna från att anställa eller att man vill uppmuntra stängda dörrar?
Ett eget hus är drömmen för många, men såssarna har genom skyhöga fastighetsskatter och förmögenhetsskatt stängt dörren för gemene man åtminstone i storstadsområdena. Hur skall man kunna göra drömmen till verklighet genom att återinföra dessa?
Entreprenörskap kräver mycket av den som vågar. Under såssarnas tid var det utomordentligt riskfyllt att bli sin egen. Såssarna i gemen anser företagare som en slags skattesmitare som måste hållas kort. Idealet är att man är anställd i kommunen eller kassörska i Konsum. Rut, Rot och konkurrens i den offentliga sektorn är att uppmuntra entreprenörskap. Mina erfarenheter av lokal kommunpolitik är att entreprenörskap betraktas som något som katten släpat in. Och Rut och Rot skall avskaffas.
Ett rikt liv kan definieras på många olika sätt. Tror att de flesta gärna vill skapa sin egen uppfattning om vad som är ett rikt liv. Antar att svensken i gemen inte anser att höjda skatter och därmed minskat ekonomiskt handlingsutrymme innebär så stora möjligheter. Inte heller att ett rikt liv innebär att politiker av skiftande kvalitet bestämmer över vardagens små och stora bekymmer.
Klyftorna ökar i Sverige sägs det. Under såssarna var man tvungen att skapa undantagslagar för de allra rikaste för att inte dessa skull emigrera. Skattetrycket har gjort att medelsvensson inte haft en chans att spara. Man har förlitat sig på det allmänna. Nu upptäcker många äldre att de saknar en buffert inför ålderdomen. Vem har skapat klyftorna?
Möjligheternas land är ett land i frihet. Ett land med utrymme för individen. Och ett land utan Ohlys drömmar om DDR.
Hej!
SvaraRaderaDet är bra att använda sig av formuleringen "ett rikare liv".
Vissa av oss i det här landet får kämpa dag för dag för vår egen existens. Jag vet, för jag har egen erfarenhet. Jag har kämpat mig igenom en utbildning av hög kvalitet och samtidigt på egen hand sökt olika jobb, både heltidsjobb, deltidsjobb, extrajobb osv, men varje gång så blir jag bara "bortsorterad" och "utfryst överallt".
För mig känns det som det gjorde när jag gick i skolan, nämligen att man är ICKE ÖNSKVÄRD och att alla bara mobbar en dag in och dag ut, månad in och månad ut, år in och år ut.
Tyvärr är detta vad som också händer när jag söker jobb. Jag började redan i början av 2000-talet, men fortfarande lite drygt 10.000 jobbansökningar senare så har jag fortfarande inte lyckats få ett enda jobb som jag sökt överallt i hela Sverige. Jag har varit mycket ansvarsfull och professionell i mitt jobbsökande, men gjort det utan något stöd från något håll, dvs inga bidrag eller något annat. Dvs, jag har i princip levt långt under existensminimum sedan mitten på 2000-talet.
Detta därför att alla mina jobbansökningar har misslyckats, därför att jag har blivit bortsorterad överallt där jag sökt jobb, detta trots att jag sökt jobb inom både offentlig och privat sektor.
Jag har även sökt jobb via bemanningsbranschen, men inte heller där vill man ha med mig att göra.
Så för mig är möjligheternas land ett land där jag slipper bli mobbad/utfryst, och där jag slipper bli bortsorterad överallt på hela arbetsmarknaden, och där jag slipper leva långt under existensminimum mot min vilja.
Men, jag inser att jag aldrig någonsin kommer att bli accepterad i Sverige, så jag får väl plocka ihop mina få ägodelar och utvandra/emigrera till ställen där jag vet att man vill ge mig en chans och en nystart i livet.
Mvh
Mikael