Har tillbringat dagen i Förvaltningsrätten. Det var en blandad kompott. Men det är vissa ärenden som berör mig särskilt och det är alla dessa åldringar som vill få dö under ordnade former.
Människor som är på god väg till de 90 och som mänskligt att döma har mycket lite sand kvar i timglaset nekas plats på äldreboenden. De skall bo kvar i hemmet med utökade insatser från hemtjänsten och lägenheten skall anpassas. Den utökade hemtjänsten innebär ett konstant spring under dygnets alla timmar. Och det är ju inte samma människor utan ständigt nya ansikten. Många äldre känner sig otrygga och denna oavbrutna trafik av hemtjänstpersonal skapar inte ökad trygghet.
Sedan skall lägenheterna anpassas för rollatorer, toaletterna förses med diverse hjälpmedel och mycket, mycket mer. Vad kostar allt detta? Sannolikt väldigt mycket. Blir den som snart skall fylla 88 år och som har diverse krämpor lyckligare? Sannolikt inte. De anhöriga som ibland bor långt bort och är oroliga för att mamma skall ramla – blir de mindre oroliga? Sannolikt inte.
Det är ovärdigt att behandla gamla människor på detta sätt. När ålderdomshemmen fanns behövde de inte vara ensamma och rädda – inte känna att nästa besökare var antingen döden med sin lie eller i bästa fall någon ny förmåga från hemtjänsten.
Det förefaller mig också vara ekonomiskt vansinne. Hemtjänst under 12 till 14 timmar, ombyggnad av lägenheter och anskaffning av hjälpmedel som inte kan användas av den gamle. Det mänskliga priset kan inte mätas i pengar.
PRO skall demonstrera mot det som felaktigt kallas pensionärsskatten. När skall man demonstrera mot misshandeln av de äldre? Tankesmedjan Mänsklighet slåss för rätten att friska människor skall försörjas av de arbetande. Var finns ”Tankesmedjan Mänsklighet ” för den 87-årige mannen som kämpar med ångesten i sin ensamhet?
Vi behandlar våra äldre på ett barbariskt sätt. Det finns mycket att göra. Även för PRO.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar