Som bloggare vet man inte om det är någon som överhuvudtaget observerar eller läser vad du svettats fram vid tangentbordet. Men ibland får man en viss respons. I mitt fall från Tankesmedjan Mänsklighet. En grupp som med emfas driver frågan om att vissa friska människor skall bli försörjd av andra.
Mottog följande meddelande från tankesmeden själv, Lars Bjelkenstedt. En tydligen i många avseenden olympisk figur som behagat notera mina enkla funderingar. Smeden skrev:
Hej Roland,
Tack för omnämnande på din blogg, som vi hade mycket roligt åt.
Vi la upp det på vår Facebook-grupp
Våra medlemmar verkar också uppskatta det.
Undertecknat
Lars Bjelkenstedt
När man inte bara blir läst utan också sprider glädje så blir man nästan euforisk. Kanske på ett annat sätt än herr tankesmeden vanligtvis blir, men i alla fall.
Full av nyfikenhet, inte av något annat, kastar man sig över tankesmedjans hemsida. Nu kommer de intellektuella gnistorna att yra, de spirituella skämten att ta andan ur en då alla hade så roligt åt mina funderingar.
Min besvikelse blev stor. Det fanns inte ens aska. Elden hade tydligen aldrig tänts. Och man undrar om det verkligen var Vulcanus som var guden bakom tankesmedjan. Tankesmeden kanske dyrkar andra gudar – vad vet jag.
Enligt tankesmedjans hemsida var det två (2) som anmält gillande över citatet från min blogg. Huruvida de gillade mina ståndpunkter eller tankesmeden undandrar sig mitt bedömande.
Mycket väsen för lite ull, sa kärringen när hon klippte grisen. Kanske tankesmeden är mer grisklippare är smed.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar