Har varit på Ön idag. Ja, det är ju så man kallar Lidingö. Där bor mina älskade barnbarn Viktor och Tom. Viktor fyllde 6 år den sista augusti, varför Tante Monica, hennes officiella titel i dessa sammanhang, och farfar åkte ut med presenter.
Sonen och jag brukar ha mycket bra samtal. Vi utbyter tankar och han berättar om sina vedermödor som VD och allt vad detta innebär. Idag diskuterade vi bl. a problemen med att rekrytera nya medarbetare. Sonen ansåg att de allra flesta han intervjuat var helt utan personlighet. Man hade ingen egen åsikt utan höll sig till det man trodde var den optimala sanningen. Sonen, Vd:n, söker personligheter inte, som han sade, politiskt korrekta kloner. ”Sådana kan ju för f-n inte skapa något nytt. De kommer bara att anpassa sig till de andra fiskarna i karpdammen. Vad tillför dessa?”
Sonen var en smula bitter idag. Förra veckan hade han träffat sin gamle barndomsvän från Sjömarken. Denne är informationsdirektör och har lyckats väl i livet. Som så ofta här i livet när män mitt i karriären träffas vill man gärna framhålla sina egna framgångar. Vem tjänar mest pengar, vem är den som är mest lyckad.
Familjerna skulle ev. hyra ett hus tillsammans nästa sommar. Då kom man att diskutera om det skulle vara pool och tennisbana som tillbehör. Informationsdirektören hade ett förslag med ett hus som hade ”finnish pool”. Den följande diskussionen visade att informationsdirektören menade en infinity pool. Så kan det gå. Sonen som driver företag och är delägare i ett antal andra uttryckte det på följande sätt. Att vara informationschef är bara att servera kaffe till journalister och hålla media på gått humör. Men han är en cyniker.
Tillbaka till Viktor och Tom från pappa Jonas funderingar. Viktor börjar utveckla en egen personlighet. Han är nyfiken och söker svar på en mängd olika frågor. Han börjar så sakteligen inse att han är en unik individ. Det finns bara en Viktor. Att vara unik och personlig innebär att man blir kontroversiell. Hoppas att min Viktor har modet och kraften att simma motströms. Detta är farfars credo.
Vill skicka några rader till Viktor och Tom. Det är Fröding som för pennan.
”Han drack en klunk och nickade åt oss
och tände så på nytt en papyross
och gjorde sen sin bästa kapriol
och stod på huvudet och grät och gol.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar