En utbredd missuppfattning är att politiker är maktmänniskor. Råkar vara en som ägnar en stor del av min fritid åt politiken - fritidspoliker. Skulle jag till äventyrs vara en maktmänniska så skulle jag nog inte ta denna bana. Fritidspolitiken är en räcka av möten, en brevskörd som nästan får brevbärarna att gå i strejk och en mailbrevlåda som fylls av diverse mer eller mindre viktiga e-postmeddelanden. Dessutom blir man inte rik på kuppen. Om man varit en kunnig frimärkssamlare hade det säkert varit mer lönsamt.
Men fritidspolitiken har sin sällsynta charm. Att sitta i byggnadsdelegationen och fundera över balkonger, tillbyggnader och annat som är betydelsefullt för den enskilde är viktigt. Det kräver en stunds eftertanke. Och ibland funderar jag över en av Olaus Magni domarregler – högsta rätt är högsta orätt.
Morgondagen är vigd åt Polisnämnden. Även där finns det saker att fundera över som fritidspolitiker. Det finns ett mål att Söderortspolisen skall genomföra ett visst antal ”blåsningar”. Sedan man verkställt dessa kolliderar detta mot målet att man skall ha ett visst antal lagförda rattfyllerister. Man blåser i tillräcklig omfattning, men det saknas rattfyllerister. För en fritidspolitiker är detta positivt – man är nyktrare i trafiken. För poliserna är det ett misslyckande.
Det finns mycket att tänka på och vi fyller nog vår uppgift.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar