SAAB

SAAB ligger mig varmt om hjärtat av flera skäl. Som Trollhättebo finns det många bindningar till företaget med allt vad det betytt för bygden. Stoltheten man kände som yngling över rallyframgångarna med ”Karlsson på taket” som en de bästa. Har haft några SAAB: ar under resans gång och de har varit trevliga och bra bilar – ännu ett skäl till en känslomässig bindning.

Problemet är, som jag förstått det, är att SAAB aldrig visat något annat än röda siffror. SAAB har haft en innovativ teknik och gått före andra bilföretag i många avseenden. Men vad hjälper det när det inte blir lönsamt för uppfinnaren.

Victor Muller anses tydligen som den räddande ängeln. Kan inte förstå varför, för i mina ögon framstår han som en äventyrare som börjat sin karriär med kontoret på fickan. Konkursexperten Rolf Åbjörnsson förstår inte varför vederbörande kan hållas under armarna av fackliga organisationer och hårt ansatta leverantörer. Han säger: ”Ut med Victor Muller. I Holland vill de inte ens ta i den här killen med tång.”

SAAB-affären kommer att få politiska konsekvenser. Aftonbladets ledarskribent fastslår att Olofssons "ointresse" för Saab och svensk fordonsindustri är "monumentalt". Sossarna laddar för att skylla den oundvikliga konkursen på Alliansen.

Man bör emellertid komma ihåg att försöken att rädda olönsamma företag har kostat svenskarna otroliga pengar. Ta varven till exempel. Kommer ihåg från seglingar i Bohuslän alla dessa osäljbara fartyg som låg ankrade i fjordarna i väntan på köpare som aldrig kom. Spåren förskräcka eller för att reta mina röda läsare – vestigia terrent.

Det finns ytterligare ett sentimentalt skäl för mig. Ett sommarlov jobbade jag på SAAB:s plåtlina. D v s den första delen av det löpande bandet. En nyttig erfarenhet i många stycken.

En bild är hämtad från GP.