Det som oroar svensken mest är elpriserna. Sverige är stort och glesbefolkat, mörkt och kallt. Vi behöver energi för att inte frysa, för att lysa upp den långa, mörka perioden som kännetecknar vårt klimat och vår geografiska position långt upp i norr.
Under många år har detta kalla land levt under kärnkraftsmotståndets förbannelse. Sol, vind och vatten lät och låter väldigt trevligt, men tyvärr lever vi på breddgrader där solen lyser mest med sin frånvaro. Vinden är oberäknelig och kvarvarande älvar inte får byggas ut.
Alltsammans är trevligt och låter behjärtansvärt men det har sitt pris. Nu får den elberoende konsumenten betala detta och elberoende är vi alla. Barsebäck står som ett monument över dumheten och den politiska kortsiktigheten. Danskarna får sälja kolkraftsel och ineffektiva vindkraftverk. Danskarna myser och svenskarna fryser.
De kvarvarande kärnkraftverken fungerar inte tillfredsställande. Inte så konstigt om man tänker efter. Vem vill investera i anläggningar som snart skall läggas ner? Vilken ingenjör eller tekniker vill satsa på en bransch som har en mycket osäker och sannolikt mycket begränsad framtid. Vore förmodligen tryggare att bli vedhuggare.
Svärmarna i olika partier har sagt sitt. Den frysande svensken måste inse att vänsterns energipolitik innebär en mycket dyr och, i dubbel bemärkelse, mörk framtid. Den ljusnande framtid är inte vår om kärnkraftsmotståndet, vindflummet och allt annat hokuspokus får styra utvecklingen vår energipolitik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar