Den första maj är struntpratets stora högtid. Parollerna ekar över glesa led att nu skall vi lösa morgondagens problem med gårdagens misslyckade verktyg.
Struntpratet, som det kolporteras av den rödgröna sörjan, har en kraft som vi ibland bortser från. Jolo var en lysande skribent och författare som jag gärna vänder åter till. I sin bok Rivna Fanor skriver om hur USA blev torrlagt, spritförbudet, trots att någon egentligen inte ville det. Citerar: ”Det är dessvärre inte ostraffat som det pratas strunt och bluddras. Till slut blir av plattitydernas och överdrifternas osaliga blandning politiska beslut och handling.”
Vi kan se många exempel på detta i svensk politik. Av kärnkraftsmotståndet fick vi två nedlagda kärnkraftverk. Till glädje för ägarna till danska kolkraftverk. Inte att förglömma att Danmark är en ledande exportör av vindkraftverk.
Klyftorna har ökat Sverige har struntpratarna sagt. Märkligt påstående i det mest nivellerade landet i världen. Kan inte förstå hur klyftorna minskar om undersköterskan och metallarbetaren får mer mindre av sin lön i plånboken. Det som struntpratarna ser som ökad jämlikhet verkar ju mera vara jämkad ömklighet.
Men struntpratet firar sina triumfer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar