Maktskifte

Att det är val den 19 september torde knappast ha undgått någon. Många kommentarer pekar på att skillnaderna mellan Alliansen och vänsterexperimentet är små. Då har man missat det väsentliga – synen på frihet och självbestämmande.

Något hände efter valet 2006. Plötsligt tog politiken några steg tillbaka och skapade utrymme för den lilla människan. Ett steg var jobbskatteavdraget som gav ett ökat ekonomiskt utrymme för Micke och Cecilia i Farsta – hon är undersköterska och han metallarbetare. Under perioden 2006 – 2010 har de fått över 100 000 kr mer i plånboken. Ett stort ekonomiskt lyft och en ökning av parets frihet. Det är ett maktskifte.

Välfärdens kärna är vi alla överens om att den skall bevaras. Skola, vård och omsorg skall garanteras och säkerställas. Det innebär att skolan skall ge kunskaper och för att kunna genomföra detta skapa en miljö där dessa kan inhämtas. Och elevens prestationer mätas tidigt.

Vård och omsorg skall ges till dem som behöver det. Inte minst viktigt mot bakgrund av en åldrande befolkning. Välfärd är inte att den som inte önskar arbeta eller göra rätt för sig skall kunna leva på andras bekostnad.

Den 19 september står bidragslinjen mot arbetslinjen. Skall vi överlåta ansvaret för vår välfärd till mer eller mindre kompetenta politiker eller skall vi tro på individen? Skall vi ha valfrihet avseende utförare eller skall vi överlåta detta åt en planekonomi?

Såssarna går till val med tvenne partier som de facto inte litar på människan. Skall makten överlåtas åt Ohly, kallar sig numera inte kommunist, och politiker typ Yvonne Ruwaida?

Det handlar om ett maktskifte den 19 september. Skall du eller politikerna bestämma över ditt liv? Vems är makten?